Det var nyårsafton.
I flera timmar hade jag pulsat i snön för att
nå en ensligt belägen stuga, där jag hade
tänkt fira nyårsafton med några vänner.
Det hade varit en strapatsrik vandring. Jag visste inte
hur många timmar jag tillbringat i den skog som jag
hoppats hitta en genväg genom, men där jag hela
tiden fått gå runt jättelika snår
av hagtorn och andra stickiga växter och där jag
fått gå runt oöverstigliga bergsformationer
och djupa sprickor i marken. Som man säger: Genvägar
äro senvägar.
Nu var jag äntligen framme
vid stugan. Det började skymma, men jag kunde se hur
mina spår i snön försvann in i skogen några
hundra meter bort. Det fanns inga andra spår än
mina. De andra hade tydligen inte kommit än. När
jag hade kommit in och lyckats tända en brasa och hunnit
byta till om torra kläder ringde telefonen. Jag lyfte
luren:
– Lars. Vi har försökt
nå dig under hela dagen. Din mobil verkar vara urladdad.
Det har varnats för ett stort snöoväder i
natt eller tidigt i morgon, så vi kommer inte! Om
det är falskt alarm och vädret blir bra så
kommer vi i morgon under dagen, så har vi vår
fest i morgon kväll istället.
Jag sade några ord om
att jag förstod och lade på luren. Jag kände
att jag ändå inte orkade med någon fest
i kväll. Jag var dödstrött och stöp
i säng utan att klä av mig och somnade genast.
Mitt i natten vaknade jag
av att det stod en ängel vid min säng:
– Lars. Stig upp! Jag
har något jag vill visa dig!
Jag insåg att jag måste
drömma, men steg upp. Det var ljust som på dagen
fastän det var vinternatt.
Ängeln tog min hand och
vi gick ut. där lyfte vi från marken. Jag såg
tydligt mina spår i snön. Vi följde dem
från ca 100 meters höjd. Då såg jag
vad ängeln hade velat visa mig. Jag såg min "genväg"
genom skogen och jag såg också hur den rätta
stigen till stugan gick. Min genväg hade orsakat mig
en omväg på flera kilometer. Ängeln talade
igen:
– Jag försökte
varna dig!
Det var sant. Inom mig hade
jag vetat att jag inte skulle vika av från stigen!
Plötsligt förändrades
min vision. Jag såg att hela året hade varit
ett pulsande i snön. Nu såg jag hur mitt liv
under det senaste året var som irrande spår
i snön. Jag såg också hur mina spår
korsades av andras spår. Hur jag ibland hade gjort
någon illa när jag envist hade trampat på,
på mina "genvägar". På vissa
ställen fanns till och med blodspår av häftiga
sammanstötningar med andra vandrare. Varför hade
jag inte lyssnat till Guds röst i mitt inre? Varför
hade jag bara trampat på. Ängeln talade igen:
– Synd är att missa
målet!
Jag visste att det är
vad ordet synd egentligen betyder. Jag hade missat det sanna
målet i mitt liv under detta år. Jag började
gråta när jag såg hur jag hade skadat andra
människor genom att inte lyssna vare sig på dem
eller på Gud. Ängeln talade igen:
– Herren Gud säger:
Kom, låt oss gå till rätta med varandra,
säger Herren. Om era synder än är blodröda,
så kan de bli snövita, och om de är röda
som scharlakan, så kan de bli som vit ull.
Sedan fördes jag snabbt
tillbaka till min säng igen. Jag ångrade att
jag vandrat mina egna vägar i stället för
Guds. Sedan bad jag honom om förlåtelse.
Nästa morgon vaknade
jag av att solen lyste in genom stugans fönster. Jag
gick ut på förstubron. Förundrad såg
jag ett obrutet vitt snötäcke utan ett enda spår!
Det hade verkligen snöat under natten. Jag tvekade:
Skall jag våga gå ut och ta mina första
steg in i ett nytt år? Jag fylldes av en väldig
frid. Gud har förlåtit mig. Jag får en
ny chans. Jag steg ut och gjorde frimodigt mina första
spår i den nyfallna snön. Jesaja 1:18
,
