Aldrig glömmer jag mitt
första besök vid Sykars brunn. Den finns alldeles
invid staden Nablus på Västbanken. Tyvärr
kan pilgrimer och turister inte besöka Nablus i dagsläget
på grund av intifadan och stridigheterna i - Det
heliga landet!
Men det här hände för åtskilliga
år sen. Mina pilgrimskamrater och jag hade vandrat
in genom porten till det grekiska kloster som vårdar
minnet av den plats, Sykars brunn, där Jesus mötte
den samariska kvinnan. Berättelsen enligt Joh. 4: 5-26
får vi höra i kyrkan på söndag. Över
porten står de grekiska orden Pneuma ho teos,
Gud är ande, ord som Jesus sa till kvinnan.
En munk tog hand om oss och ledde oss in i ett
litet kapell. Mitt i kapellet finns ett brunnskar över
en gammal brunn. Munken tar några droppar vatten och
låter dem falla tillbaka ner i brunnen. Det dröjer
ett par sekunder, innan vi hör dropparna plaska mot
vattenytan djupt därnere. ”Deep”, muttrar
munken. Han vill tydligen påminna oss om vad Johannes
berättar om Jakobs brunn och om samtalet där mellan
en samarisk kvinna och Jesus. Det handlar om vatten. Hon
talar om vanligt, friskt brunnsvatten och säger till
Jesus: ”Herre, du har inget att hämta upp vattnet
med och brunnen är djup…” Jesus
talar om det vatten han har att ge och som ger evigt liv.
Men också ifråga om det vattnet gäller
orden: ”Brunnen är djup”.
I Bibelns land har det alltid varit viktigt
med vatten och brunnar, rena hårdvalutan. Den som
äger en brunn bevarar den väl, särskilt om
den är djup. Därför har också just
brunnar blivit kvar i det landet genom århundraden
och årtusenden. Man är ju alltid så beroende
av det friska, rena vattnet. Det mesta i Mellanöstern
kretsar ju för övrigt kring just vattnet –
och Jerusalem! Att fredsprocessen går så trögt
hänger samman med dels Jerusalem och dels tillgången
på vatten, vanligt friskt vatten.
Det mesta är vatten – på jordklotet
och i människokroppen. Livet börjar i vatten:
”Vattnet skall vimla av levande varelser…”
står det på Bibelns första sida och naturvetenskapen
bekräftar skapelseberättelsen. Därför
är det naturligt att Jesus talar om friskt och levande
vatten, när han vill ge oss en bild av det liv som
han för in i vår värld – evigt liv!
Det är också naturligt att han använder
sig av just vatten, när han vill ge oss en möjlighet
att komma in i allt detta – Dopets vatten.
Samtidigt är det förstås viktigt
att vi verkligen får friskt och levande vatten, inte
dåligt och förorenat. ”Usla brunnar”
finns det gott om. Det man hämtar upp från dem
kan nog se bra ut till en början och verka ganska ofarligt.
Men det förgiftar tankevärld och känsloliv
och det känns igen på att det inte hör ihop
med Kristus och vad han vill.
Samtalet vi får lyssna
till i kyrkan på söndag mellan Jesus och en samarisk
kvinna är som en djup brunn. Ju mer vi lyssnar desto
mer upptäcker vi djupet i det Jesus har att säga
och att ge. Så är det också med det mesta
i vårt liv. Vi behöver få gå på
djupet ibland i både tankar och känslor. Men
det är också då vi möter Honom, som
vill samtala med oss och ge oss det friska, klara, livgivande
vatten, som heter Guds Ord. Vi får ta det till oss,
ständigt på nytt – alldeles som vi gör
med vattnet – varje dag.
,
