Kan du se den, vattenkrukan,
där den står på brunnskanten utanför
stan - bortglömd, tom, oanvänd än så
länge?
Evangelisten Johannes är bra på att
ge oss sådana där korta, små ögonblicksbilder,
som vittnar om att han är ett ögonvittne, att
han har varit med, har sett själv – ungefär
som när en turist tar fram sin digitalkamera för
att bevara en ögonblicksbild att ta fram senare.
Först talar vattenkrukan,
som Johannes berättar om i Evangeliet på 3:e
sönd. e. Trettondedagen – fortsättningsberättelse
förresten från förra söndagen –
om vår törst.
Inte bara detta att vi alla måste ha vatten
för att kunna leva. Inte heller bara detta, att rent
och friskt vatten är en bristvara för många
människor, detta att de flesta på jorden har
det som kvinnan i texten: Man måste gå långa
vägar för att hämta det vatten man är
så totalt beroende av.
Den kvarlämnade, tomma vattenkrukan på
brunnskaret vid Sykars brunn talar också – och
främst – om vårt allra största behov,
detta som fick kvinnan att lämna kvar sin kruka: Vårt
behov av - tröst!
Får jag uttrycka det så: Vi törstar
efter tröst!
Alldeles som kvinnan i texten
– och många andra i den stan – hade kommit
på kant med tillvaron, är det också många
bland oss som har tappat tron på meningen med livet,
förlorat målet ur sikte. Det är något
som fattas i deras liv: Vad tjänar allting egentligen
till? Vad skall det bli av alltihop till slut?
Men då sitter Jesus
där vid vårt livs brunnskant och väntar.
Han visar med allt vad Han säger i vår Bibel
och i vår Kyrka, att Han är den som bryr sig.
Och evangelisten Johannes berättar nu på söndag,
vad vi ska göra med vår ”törst efter
tröst”.
Vi får göra som folket i den staden
den gången: Först lyssnade de till vad kvinnan
berättade om sitt möte med Jesus, alldeles som
du har fått höra talas om Jesus. Det är
lika säkert som att du nu har kommit på besök
hit, till bibelskolan.com!
Och sen lyssnade de till Jesus själv, alldeles
som du och jag kan läsa om Honom i vår Bibel,
i t.ex. evangelierna. Och så bad de till Jesus, att
Han skulle stanna kvar hos dem, precis som jag vill be så
här just nu för just dig:
Herre, du som känner
oss alla. Kom nu till just den här besökaren i
bibelskolan och visa henne/honom just det som du vet att
hon/han behöver just nu. Amen.
Och i slutet av texten ur
Johannesevangeliets 4:e kapitel kan du själv läsa
om vad som hände med dem då. Och det kan verkligen
hända också nu, också med oss!
,
