Nåd vare med er och frid ifrån
Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.
Kyndelsmässodagens evangelium
målar upp en tavla för oss av det underbaraste slag:
En gammal man med ett barn i sin famn. Maria och Josef hade burit
fram gossebarnet Jesus i templet för att tacka Gud. Där
möter de den gamle Symeon som i hela sitt liv väntat
på och längtat efter den utlovade Frälsaren. Han
tar Jesus i sin famn och lovsjunger:
"Herre nu låter du din
tjänare gå hem i frid, som du har lovat. Ty mina ögon
har skådat frälsningen som du berett åt alla
folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och en härlighet
åt ditt folk Israel."
'Nu kan jag dö i frid. Jag
vet att du håller din löften. Jag har sett frälsningen
som du har berett för alla folk.'
Det som hände i den stunden
är hur Symeon efter lång, lång väntan, kanske
kamp, når fram till trygghet och visshet, eller för
att apostrofera ett annat bibelord, når "den frid som
världen inte kan ge". Senare förklarar Herrens
apostel detta genom att säga: att Jesus befriar den som tror
på honom från fruktan för döden.
Det är en av de stora gåvorna
som Gud vill ge oss. Trycker vi Jesus mot vårt bröst
och tar emot honom som vår Frälsare kan inte ens den
fruktansvärda döden skada oss. Guds egen son kom som
människa, han levde vårt liv, han försonade vår
synd och skuld, han dog vår död, och dödade dödens
makt för att vi skulle befrias från fruktan för
döden.
Nog har vi annars all anledning
att frukta döden Syndens lön, eller med modernare ord,
syndens obönhörliga konsekvens är döden. Ingen
kan synda och förbli vid liv. Döden finns som en kuslig,
fruktansvärd påminnelse om vad synden och upproret
mot Gud dragit med sig. Utan en Frälsare och försonare
är vi hjälplösa. Det visste Symeon, men nu förstod
att den Frälsare som profeterna utlovat hade kommit..
Det finns hopp inför döden!
Det vill Symeon lära oss i dag. Det finns hopp också
för dig och mig. Ta emot Jesus som din Frälsare. Han
försonar allt. Vilket ljuvligt och underbart budskap till
alla oss människor som lever i en sargad och dödsmärkt
värld.
För "Gud har bestämt
oss ... till att vinna frälsning genom vår herre Jesus
Kristus, som har dött för oss för att vi skall
få leva med honom," skriver Paulus på ett ställe
och tillägger där: Med detta skall ni trösta och
bygga upp varandra.
För vårt hopp, att Kristus,
barnet i Symeons famn, besegrade dödens välde, ger oss
ett nytt perspektiv på hela vår tillvaro. Också
vi kan nå den trygghet som blev Symeons.
För Jesu Kristi skull vågar
vi leva, att ta emot varje dag från Gud i förvissningen
att Gud har förbarmat sig. I Jesu namn är till och med
döden förvandlad. Den onda döden, fienden som tagit
herraväldet har Kristus förvandlat för dem som
sätter sin tro till hans namn. Där sker den slutliga
förlossningen. Så sker övergången från
denna av synden fördärvade världen in i Kristi
eget rike, den nya skapelsen och härligheten.
När vår sista stund kommer
och vi ska skiljas från detta livet vågar vi tro och
hoppas att "vi inte ska står där med skam"
utan få dö trygga i vår Frälsares namn.
Gud gav oss sin Son för att
rädda oss och ge oss en ny chans. Genom honom är allt
förändrat. Det är inte upproret, synden och döden
som har sista ordet. Det finns nu frälsning, det finns hopp
- det finns en framtid i Jesu namn.
När vi har upptäckt Jesus
och vad Gud har lovat genom honom så öppnas nya perspektiv.
Vi är glada och tacksamma för
varje dag vi får leva - får vi ser dem som gåvor
från Gud. Dagar att bruka, dagar att tjäna honom, men
vi kan ibland längta efter befrielsen, efter fullkomligheten,
när all möda och oro ska vara slut och allt förklaras
när vi ska förenas med dem som gått före
oss.
Jesus övervann synden och döden,
han uppstod och vann evigt liv för oss. Han levde vårt
liv och dog vår död för att försona vår
synd och skuld.
Denna värld kunde inte räddas,
den måste förgås med p.g.a. sitt uppror och för
att synden och döden tagit över. Men har vi tagit emot
Kristus som vår Herre kommer till slut ingenting att hålla
oss kvar.
Vi är befriade genom tron.
Därför vågar vi leva och därför vågar
vi dö - allt i Jesu namn.
Den som lever med Kristus här
i tiden dör också med Kristus, den människan behöver
inte frukta något bortom dödens gräns. Det här
är i tiden avgörandet sker. Döden förändrar
ingenting, den fullbordar bara det som avgjordes i tiden.
När vi drabbas av motgångar
och svårigheter är Frälsaren med oss. Vi kommer
alltid att känna smärta när vi för en tid
måste skiljas från varandra. För döden är
och förblir en fiende - en påminnelse om världens
uppror mot Gud. Men Gud har gett oss en ny chans. Han har förvandlat
dödens ansikte och gjort den till livets port för dem
som ångrar sin synd och sin delaktighet i världens
bortvändhet från Gud. Döden har inte sista ordet.
Det är detta vi behöver
påminna varandra om. Det är detta hopp vi ska bygga
upp varandra med när livet visar sig från sin onda
sida. Vi kan bäva för överflyttningen. Vi kan känna
oss kluvna inför avklädandet, men vi kan sjunga med
den gamle Symeon:
"Herre" — när
du bestämmer — "låter du din tjänare
gå hem i frid, som du har lovat. Ty mina ögon har skådat
frälsningen som du berett åt alla folk, ett ljus med
uppenbarelse åt hedningarna och en härlighet åt
ditt folk Israel."
AMEN
