Din kärlek, Jesus gräns ej vet: Du själv oss uppenbarar den nåd som var av evighet, som är och evigt varar. Där nöd och sorg ett hjärta tär, där någon tröst och råd begär, du med din hjälp är nära. E Lönegren

”Den kämpande tron”

Vänd mot kvinnan sade Jesus till Simon: "Du ser den här kvinnan. Jag kom in i ditt hus, och du gav mig inte vatten till mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. Du gav mig ingen välkomstkyss, men hon har kysst mina fötter hela tiden sedan jag kom hit. Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. Därför säger jag dig: hon har fått förlåtelse för sina många synder, ty hon har visat stor kärlek. Den som har fått litet förlåtet, visar liten kärlek. Och han sade till henne: Dina synder är förlåtna."
Ur Luk. 7, evangelietext på Andra söndagen i Fastan.

Jesus var bjuden på middag hos fariseén Simon. Att hans värd inte visade honom de vanliga judiska artighetsbevisen mot gäster är inte förvånande. En farisé hade svårt för Jesus och hans kärlek till samhällets olycksbarn, de s.k. syndarna. Hans kärlek var —too much! Till syndarna hörde (enligt Simon) kvinnan som tagit sig från gatan in i Simons hus och som visat vår Herre en ovanlig tillgivenhet genom att torka hans tårdränkta fötter med sitt hår, kyssa dem och smörja dem med balsam, som fyllde rummet med väldoft. Varför dessa kärleksbevis? Och varför dessa tårar?
  Kvinnan - en gatflicka - hade hos Jesus mött en accepterande kärlek som hon aldrig tidigare träffat på. Han avvisade henne inte  med förakt som så många gjorde, inte bara Simon. Jesus mötte henne precis sådan hon var. I hans blick fanns medkänsla och förståelse för hennes svårigheter. Hans ord upprättade henne och gav henne tillbaka det värde som människa som så många inte unnade henne. Därför visade hon Jesus kärlek på detta något märkliga och personliga sätt. Hennes tårar var på en gång sorgetårar och glädjetårar. Hon begrät  sina brister och misslyckanden. Hon grät av glädje över en förlåtande, villkorslös kärlek som  hon inte trodde fanns. Hon hade mött en kärlek som både förkrossar och upprättar.

Har du fått tårarnas gåva? Bär du på sorgen efter Guds sinne (2 Kor 7:9ff), sorgen över att ha försummat så många tillfällen till medmänsklig kärlek? Har du känt en sorg som kanske har visat sig i tårar, i varje fall som en djup sorg över den egna synden? Har du någon gång gråtit av glädje därför att Guds förlåtande, villkorslösa kärlek mot dig är så ofattbar och obegriplig?
  Det är denna tårarnas gåva som den Helige Ande vill ge dig.Och samtidigt med den, en ny kärlek till Gud, dig själv och alla människor du möter. Anden ger dig en helt ny syn på livet. "Detta nya seende, skriver Peter Halldorf, är på samma gång förfärande och ljuvligt. Här bor sorgen över synden och glädjen över frälsningen i samma tårar. Här sörjer vi det förlorade paradiset och jublar i glädje över att det äntligen är återfunnet. Här slår Guds hjärta ömt i varje människobröst för en värld som inte förstår sin frid. Förundrans tårar är förkrosselsens tårar." (Drick djupt av Anden, s. 249)

Med önskan om en välsignad söndag
Sören Bolander
Präst i min Faders stad Göteborg
Bibelskolans W Stinissen & A Piltz guide

Klicka här för utskriftsvänlig sida

Innehållet i ovanstående ruta hämtas från Svenska kyrkans webb .