Jag anar
vägen med Jesus — hjälp mig välja den steg för steg, dag för dag till sanning och liv. (B Karlsson)
| ”Gud - Fader, Son
och Ande”
 | Bristvara eller naturtillgång?Texterna på söndag handlar om att
Gud är trefaldig – Fader, Son och Ande. Den insikt
som ligger i denna teologi är viktig för den som redan
lärt känna Gud. Men för den som inte gjort det
får vi ta det på ett lite mer vardagligt plan. Människan skriver dikter om kärleken,
hon längtar efter den och sjunger om den. Vi talar gärna
och ofta om vikten av att barn får mycket kärlek. Men
vår tragedi består i att vi i valet mellan kärlek
och makt alltför ofta väljer makten före kärleken.
Och vi kan inte få båda delarna. Vi måste välja.
Kärleken skapar gemenskap medan makt och kontroll föder
konflikter och gör både den mäktige och hans omgivning
till plundrade och ensamma människor. Dessutom kan man inte
själviskt samla kärlek på hög och samtidigt
känna sig älskad. Om vi inte är beredda att ge
kärleken vidare kommer vi alltid att vara besvikna på
den kärlek vi får. Det behövs ett gensvar till
givaren eller ett utflöde av kärlek till någon
annan för att kärleken skall landa i en själv.
Man köper inte kärleken för det, man bara öppnar
sig för den. Makt kan man äga och samla på hög,
vilket alltså inte går med kärleken. Därför
blir makten i våra ögon ofta ett säkrare kort
än kärleken, tyvärr. Alltför ofta väljer
vi makten före den kärlek som vi längtar efter
och vet att vi inte kan leva utan. När sedan makten förjagat
kärleken förklarar många att kärleken inte
skulle finnas. Bibeln säger att Gud är kärlek.
Detta är något helt annat än att säga att
han har kärlek eller att han älskar i största allmänhet.
För om han är kärlek kan vi inte ha något
av den varan i oss själva. Men, säger du, det finns
hjälpsamma och generösa människor också bland
dem som aldrig sätter sin fot i en kyrka. Detta är sant,
men om vi håller fast vid tanken att Gud är kärlek,
kan det ändå vara hans väsen vi möter i varje
människa – kristen eller ej – som i stort eller
smått låter kärleken flöda. När profeten
Jesaja fick se Gud på hans tron i en syn i Jerusalems tempel
så hörde han änglarna ropa till varandra: "Hela
jorden är full av hans härlighet." Om Gud är kärlek kan han omöjligt
begränsa sig till det fåtal som går i kyrkan
när han vill uppenbara sin härlighet. Gud är ingen
sekterist. Han älskar hädare och förnekare lika
mycket som helgon. Alla skall ha chansen att upptäcka vad
livet går ut på. "Gud har inte anseende till
personen", skriver Paulus. Han älskar alla och vill
uppenbara sig för alla genom att inspirera oss till det liv
vi längtar efter och ändå så ofta väljer
bort. "Smaka och se att Herren är god", skriver
kung David i en av sina psalmer. Man kan provsmaka Gud. Faktiskt!
"Ge så skall du få" säger Jesus. Man
ger inte för att få. Kärleken är aldrig till
salu. Men man upptäcker den när man ger. Haken i mitt resonemang är uppenbar. Jag
påstår alltså att vi inte har någon kärlek
i oss själva. En nyförlöst mor som jublar av lycka
över en ny liten människa kanske inte genast är
villig att hålla med mig. Kärleken bubblar inom henne.
Skulle hon inte känna så om inte Gud gav henne den
glädjen? Nej, jag tror inte det. Han är ju lika glad
som barnets mor. Vi har ingen körtel som vi kan koppla på
och som utsöndrar kärlek. Detta känner vi alla
så tydligt när vi möter en människa som kräver
att vi skall ge kärlek – eller en som sårat oss.
Det är märkvärdigt så tyst och tomt det då
kan bli inom en. Plötsligt har man själv ingenting att
ge. Även om man både skäms och sörjer över
det, kan man ändå inte ge det man inte har. Men man
kan be Gud om hjälp och få den hjälpen, kanske
till att förlåta någon som svikit en. Det stora
lyftet i ens liv kan komma när man väl insett att vi
alla är behovets barn som inte kan producera kärlek
på samma vis som kanoner. Om man då börjar fråga
var kärleken kommer ifrån, kan man finna att den är
mycket mer än en mänsklig känsla, ett utflöde
av Gud själv. Det är väl därför vi aldrig
slutar att längta efter den.
Gud - Fader, Son och Ande: Kristen tro är att leva med den trefaldige Guden.
Varje gudstjänst firas ”I Faderns och Sonens
och den heliga andens namn.” Läran om treenigheten
är ett mänskligt försök att beskriva
Gud, som den som skapar, frälser och förnyar.
Sådan är den Gud som kyrkan förkunnar
i hela världen. | Bibelläsning: GT läsning: 2 Mos 3:1-15  Epistel: Rom 11:33-36  Evangelium: Matt 28:16-20  Psaltarpsalm: Ps 113:1-6  | I kyrkorummet: Den textila färgen är vit. Psalmerna
handlar om mission. Nu börjar Trefaldighetstiden,
en lång rad söndagar, som handlar om växt
och mognad. Liturgisk färg: Vit |
|
Ovanstående gula rutor hämtas från Svenska kyrkans webb  Bibelläsningen hämtas från Svenska Bibelsälskapets webb. bibeln.se  |