På denna grund vill jag förbliva så länge jag i livet är. Från den skall inget mig fördriva, så länge jorden än mig bär. Sist sjunger jag i evighet: O djupt Av Guds barmhärtighet! (J A Rothe/C D Af Wirsén/J A Eklund)

”Att inte döma”

Att inte döma

[Alla gick hem, var och en till sitt, men Jesus gick till Olivberget. Tidigt på morgonen var han tillbaka i templet. Allt folket samlades kring honom, och han satte sig ner och undervisade. De skriftlärda och fariséerna kom då dit med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom och sade: ”Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du?” Detta sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och ritade på marken med fingret. När de envisades med sin fråga såg han upp och sade: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.” Och han böjde sig ner igen och ritade på marken. När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först, och han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. Jesus såg upp och sade till henne: ”Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?” Hon svarade: ”Nej, herre.” Jesus sade: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.”]

En parentestext, alltså en text som saknas i de äldsta pergamentbiblarna och några ännu äldre papyrus. Men Papias på 130-talet berörde en liknande berättelse. Kyrkofäderna Ambrosius, Augustinus och Hieronymus, 200-talet, räknade den till de bibliska texterna. I några få handskrifter står den i Lukas evangelium mellan kap 21 och 22. (Källa: Bo Giertz´ förklaringar till NT, del 2, Verbum, Pro Caritate 1985).

Men ingen parentestext för de många ungdomsgrupper som hört och tagit lärdom av Jesu ord: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne”. Med risk att verka tjôtig vill jag citera den unge som fått denna text transponerad till hjällboitiska:

-Det står ju justa prylar i den boken. Typ!

Nästan så att man vill instämma med detta ”bevingade ord” även om lockarna vitnat.

Ordet om vem som skall kasta första stenen är en skvallerfälla så god som någon. Tala om att kasta sten i glashus.

Den som är utan synd... En mening som omvandlar tidningars eländes eländesrubriker till underlag för förbön. Som för den vilseförda församlingen i Knutby. Be för en pastor i väntan på en kvarnsten - eller nåd. Be och tänk på Jesu ord om att den som med åtrå ser på någon annans kvinna (eller man) har redan begått äktenskapsbrott i sitt hjärta. (Parafras på Matt 5:28, 1917).

Klämmen: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer”. Jesus slätar inte över synden. Han är enligt Johannesprologen full av nåd och sanning, sanning och nåd. Men han säger också gå nu – du är förlåten. Vältra sig inte i gamla synder. Guds lamm har burit bort dem, de finns inte mer.

Kyrie eleison. Texten på min skärmsläckare dök plötsligt upp medan jag för länge stillade mig inför innebörden av orden nåd och sanning. Kyrie eleison, Herre förbarma Dig.

Kess Söderström
76 år, Varberg. Lekman, Journalist SJF, journalist i 50 år, drygt halva tiden på Göteborgs-Posten, Skandinaviens andra morrontidning. 1973-1983 fackredaktör i ämnet religion. Skrev då bl a veckokrönika, Kyrkstöten, älskad och hatad. Aktiv sedan 75 i den internationella ekumeniska förbönsrörelsen Helhet genom Kristus, som i vårt land bl a verkar genom Hela Hela Människan-retreater och förbönssamtal.