Tacksägelsedagen var en av kyrkans
årliga av Kungen (K. Mt.)
förordnade fyra böndagar. De var: Botdagen (mars),
reformationsdagen (maj), missionsdagen
(juli) och tacksägelsedagen
(okt).
Ärkebiskopar fungerade som kyrkans
andliga ledare. Bibeln var kyrkans grund, inte kyrkoordningen.
Ärkebiskopar utfärdade böndagsplakat, de
angav predikotext för hela Svenska kyrkan dessa högtidsdagar.
I arkiven har jag letat efter exempel på
hur böndagsplakat kunde se ut och jag fann ett i
Concordia Pia, Lutherska Kyrkans (alltjämt
gällande) Bekännelseskrifter, Gottfrid
Billings utgåva, Gleerups Lund 1895, där orden
så lyda:
“Jag tror att Gud har skapat mig och alla varelser,
givit mig kropp och själ, ögon, öron och
alla lemmar, förnuft och alla sinnen; och att han
ännu håller det vid makt; därtill försörjer
mig rikligen och dagligen med kläder och föda,
hus och hem m. m. och med allt det, jag till timlig näring
behöver, samt beskärmar och bevarar mig för
skada, farlighet och allt ont. Och detta allt av sin blotta
nåd och faderliga godhet utan all min förskyllan
eller värdighet. För vilket allt jag är
pliktig att tacka och lova, lyda och tjäna honom.
Det är visserligen sant.”
Slut citat ur Doktor Martin Luthers lilla
katekes, ett plågoris för generationer av skol-
och läsbarn. Men en god grund för dem och oss
som är kallade att förvalta och sprida den heliga
allmänneliga kyrkans tro eller bara vill veta hur
kyrkans tro ser ut.
Där räcker inte våra egna
tankefunder. I samma katekes tröstar Luther: “Jag
tror att jag icke av mitt eget förnuft eller kraft
kan tro på Jesus Kristus, min Herre, eller komma
till honom, utan den Helige Ande har kallat, upplyst,
helgat och behållit mig i en rätt tro.”
Också detta betecknas som visserligen sant.
Det är väl något att tacka för,
denna dag.
