Han kommer med ett sällsamt bud från kärlekens och nådens Gud att bringa till de sina. Så öppna hjärtats tempelhus och låt hans rika, fulla ljus därinne klart få skina. Då blir Guds under sett och känt -det är advent, det är advent. (C Broberg/H Lindström)

”Bana väg för Herren”

En röst i öknen

Religionshistorien uppvisar många gestalter som med fog kan kallas för original. På söndag skall vi minnas en av de många. Han hette Johannes och brukar identifieras med tillnamnet ”döparen”. Likt några andra personer i Bibeln hade han barnlösa föräldrar som genom Guds ingripande fick en son när allt hopp var ute. Han växte därför upp med ett medvetande om att hans liv inte skulle bli riktigt som andras. När han skulle göra allvar av sin kallelse gick han ut i öknen där han började predika. Och det var inte ett budskap som bara smekte i öronen. Det handlade kort och gott om folkets synd och om människornas behov av Guds förlåtelse. Visst var det ett gott budskap – det fanns ju gränslös förlåtelse att få. Men vägen till detta goda gick genom något som vi värjer oss för i det längsta, ty förlåtelse kan bara den få som erkänner sitt behov av förlåtelse. Därför väntar vi i regel tills vi utan återvändo trasslat in oss i följderna av våra felsteg innan vi söker den lättnad för själen som bara Guds förlåtelse kan skänka.

Man kunde tycka att öknen var fel plats att predika på för där fanns det ju inga åhörare. Lyckligtvis hade Johannes inte tagit råd av några konsulter i marknadsföring. De skulle alla med en mun ha avrått honom både från platsen och budskapet. Men nu hände det märkliga. Människorna strömmade till, det blev en riktig massrörelse. Och de som kom tog åt sig av hans förkunnelse. De sökte Guds förlåtelse och ville bli döpta i Jordans vatten. Dagens kristna har därför mycket att lära sig av Johannes. Många ser hur det glesnar i bänkarna och försöker göra det lättare för dem som tvivlar genom att de dribblar bort den ena punkten efter den andra av det kristna budskapet och fyller på med underhållning i stället. Snart kanske vi får gudstjänster där cirkusartister gör trapetskonster ovanför altaret. Som avslutning kommer möjligtvis en kort bön som för allt i världen inte får handla om syndernas förlåtelse. Ingen skall ju skuldläggas i kyrkan.

Vi tänker oss en muslimsk imam som vill få fler att gå till fredagsbönen i hans moské. Själv står han på trappan och river ut en massa sidor ur Koranen för att göra det lättare för folk att komma. Nej jag vet, detta går inte att tänka sig. För Koranen är en helig skrift för imamen på ett helt annat sätt än Bibeln i dag är för många av kyrkans ledare. År 1993 hade det gått 400 år sedan Uppsala möte och detta firade Svenska kyrkan genom att ge ut ”Stora boken om kristen tro”. Vad bestämdes på Uppsala möte? Jo, att ”den Heliga Skrift skall vara det enda rättesnöret för människans tro.” Den Stora boken handlar mycket om tillit, mod och gemenskap. Här talas om miljöförstöringen och om hur det är att vara handikappad eller att drabbas av olyckor. I poetiska vändningar får vi också veta att vi alla är på väg någonstans. På sidan 320 - 21 kan den som orkat läsa så långt hitta några ord om förlåtelse. Allt illustreras med överdådigt vackra fotografier. Så mycket av innehållet är humanistisk psykologi – allmän snällhet – i grafisk lyxförpackning att det är svårt att veta vad som faktiskt är kristendom. Självfallet blev det ingen rusning till kyrkorna efter detta påkostade bokprojekt.

Den otänkbare imamen som river ut sidor talar ju indirekt om för andra att hans budskap inte är värt att ta på allvar. Om inte vi som tror respekterar vår egen heliga skrift hur skall vi då få andra att göra det? Och om det inte är så noga med Bibeln, vad skall vi då med kyrkan till? Har tron då alls något innehåll? Det är svårare i dag att predika om förlåtelse än det var för Johannes. Modern filosofi har plockat sönder alla frågor om rätt och fel, om moral och etik. Den har avskaffat Gud och gett oss en tillvaro utan nåd. Men varför satsar vi på underhållning i stället för att lära oss hur man på ett barmhärtigt sätt förmedlar Johannes’ budskap till vår tid? Det är väl inte så illa att vi skäms för vårt evangelium?

Sven Reichmann

Ovanstående två gula rutor hämtas från Svenska kyrkans webb
Bibelläsningen hämtas från Svenska Bibelsälskapets webb. bibeln.se