Texten är en av
de få där Jesus blir förvånad
(Matt 8:5-13). Hans förvåning
gäller den starka tro som officeren hade. Officeren,
som varit hedning och var ledare för en avdelning
av den romerska ockupationsarmén.
Mannen kommer till Jesus med oron för
sin sjuke tjänare. Han vet att en judisk rabbin
inte vill bli orenad genom att besöka ett hedniskt
hem. Han ber inte Jesus komma, men han berättar
om den sjuke därhemma. Och Jesus frågar
ganska bryskt: ”Skall då jag komma och
bota honom?”
Nej, det ber inte officeren om, han säger
bara ”Jag är inte värdig att du går
in under mitt tak”. Men mannens tro är
stark: ”Säg bara ett ord så blir
pojken frisk.” Och han gör en analogi;
som officer vet han att det han säger, hans order,
blir verkställda av hans underlydande. Om nu
hans ord blir åtlydda hur mycket mer skall då
inte Jesu ord få effekt!
Vilken stark tro! Jesus blir förvånad.
Med viss sorg finner han att det inte är en av
hans eget folk, som hade Guds ord i den del av Bibeln
vi kallar gamla testamentet, som tror så starkt,
utan en från ett hedniskt folk.
En så stark tro. Officeren behövde
inte be Jesus komma hem och lägga handen på
pojken, det räckte med ett ord. Och det fick
han. ”Gå, du trodde och det skall ske”,
säger Jesus. Så kunde han gå hem
i tro på att finna pojken frisk. Och fann att
hans tjänare, som han brydde sig så mycket
om, hade blivit frisk i den stund Jesu sade det. Och
hans tro stärktes ännu mer.
Hur får man då
tron? Tron är en gåva av Gud. Man kan inte
ta sig tro men man kan ta emot tron. Jesus har sänt
oss en hjälpare för att vi ska kunna ta
emot tron och behålla tron - den helige Ande.
Anden har ett visst sätt att gå tillväga
även om processen kan se olika ut för olika
människor. Det börjar med att Gud väcker
människans längtan efter det heliga, efter
mening, efter det gudomliga. När Guds Ande gör
det kan vi inte råda över, det sker i Guds
tid. Det kan vara ett ord i Bibeln som man kanske
hört eller läst så många gånger
men som inte gjort något intryck. Plötsligt
griper det tag och man blir ivrig att veta mer, höra
mer.
Men om jag inte vill vänta på
att Gud skall kalla mig, om jag vill få tro
redan nu? Då har något väckt din
längtan. Håll dig då till platser
där du kan möta Jesus: Bibeln, gudstjänsten,
bönen. Anden visar dig vem du, är hur ditt
liv ser ut. Och du kommer att vilja ändra på
det, komma bort från egoism och solkighet även
om det bara är du som ser det och medmänniskorna
tycker att du är en god och välartad människa.
Du vill nu leva som Gud vill, men ser
efter en längre eller kortare tid att det inte
blir så helt. Det blir snarare styckevis och
delt. Då visar Anden på behovet av rening,
visar att Jesus vill förlåta, upprätta,
befria. Människan får se att Guds kärlek
till henne är oändligt stor, att hennes
värde i Guds ögon är svindlande stort.
Hon känner sig inte sådan, vill snarare
instämma i officerens ord: ”Jag är
inte värdig att du går in under mitt tak.”
Att hon då vänder sig till Jesus med bönen:
hjälp mig, rena mig, jag vill tillhöra dig,
jag litar på dig, är tro även om tron
kan vara flämtande och svag i början.
Sedan vill Gud att tron ska växa
till, men hur stor eller stark tron är, är
inte det avgörande, bara att den finns.
Hur växer då tron? Genom att
vi håller oss till platser där vi kan umgås
med Jesus. Att vi läser flitigt i Bibeln, kanske
samtalar om det som står med en präst,
en studiegrupp, med någon vän, att vi ber,
deltar i gudstjänster och går till den
heliga nattvarden. Jesus ser tydligare än vi
hur stark tron är. Jag tänker att officeren
blev överraskad av att höra att så
stark tro som hans hade Jesus inte funnit i Israel.
Jesu ord om mörkret
där man gråter och skär tänder
kan skrämma. Det är en beskrivning av ett
liv i en tillvaro där Gud är frånvarande.
Det får ingen människa uppleva här
på jorden. Här är Gud alltid närvarande.
Och åt dem som håller sig till honom har
Jesus lovat motsatsen: efter livet på jorden
en tillvaro hos honom i himmelen, utan sorg, sjukdom
och smärta, i evig frid i hos Gud. Amen.
Domprost och kyrkoherde Stockholms
domkyrkoförsamling 
