Så frågar
vi ibland. Lite skämtsamt eller förläget,
för att vi inte vet vad vi skall säga när
någon berättar om svårigheter att
få det man vill.
Det sägs att vi som lever i den s.k.
postmoderna tiden inte kan vänta på att
få det vi vill. Vi vill ha omedelbar behovstillfredsställelse.
Vi kan inte köpa en lott och vänta på
dragningen utan vill ha en skraplott där svaret
kommer direkt. Som så ofta är fallet med
entydiga bilder av hurdan människan är i
olika tider, är väl detta en förenklad
bild av nutidsmänniskan. Men nog är det
så att dygden tålamod är allt sällsyntare?
I dagens evangelium möter vi en kvinna
med tålamod och stark tro. Hon kommer från
en hednisk trakt, hon tillhör inte Israels folk.
Ändå vågar hon komma till Jesus i
sin nöd och be om hjälp.
Hon stör, skulle vi säga, för
Jesus har dragit sig undan efter möten med många
människor. Nu vill Jesus vara ifred ett tag.
Det är ett legitimt behov vi har att ibland få
dra oss undan, inte alltid stå till förfogande,
vara nåbara. Vi har ju fått möjlighet
att vara ständigt nåbara med hjälp
av mobiltelefoner och internet.
Så kommer kvinnan och ber om hjälp,
inte för egen del, utan för sin plågade
dotter. Hon bekänner sin tro: ”Herre, Davids
son, ” - dvs. den utlovade Messias – ”förbarma
dig över mig!”
Jesu reaktion förvånar oss
kanske. Stämmer den inte med vår jesusbild?
Han svarar henne inte. Tystnad.
Hur känns det att inte få svar när
man ropar på hjälp?
Lärjungarna blev störda. ”Säg
åt henne att ge sig iväg, hon går
ju bakom oss och ropar.” Ett av flera tillfällen
då lärjungarna vill mota bort någon
som söker Jesus.
En allvarlig fråga till oss om vi
vill vara hans lärjungar: motar vi bort någon
som söker, som ropar efter Jesus? Plats för
rannsakan!
Jesus hänvisar till sitt uppdrag.
Han är sänd till de förlorade fåren
av Israels folk, inte till andra.
Då faller kvinnan på knä
och ber: ”Herre, hjälp mig.” Jesu
svar har vi nog svårt att ta. ”Det är
inte rätt att ta brödet från barnen
och ge till hundarna.” Hon hörde inte till
barnen, Israels barn, och blev jämförd med
hundarna, husdjuren. Vem hade inte gett upp? Vem hade
inte kränkt och sårad gått därifrån?
En allvarlig fråga till oss som
vill vara Jesu lärjungar: använder vi ordet
kränkt när vi – eller en grupp vi
känner för - inte får precis det vi
anser oss – eller dem vi gör oss till talesmän
för - ha rätt till?
Kvinnan ger inte upp. Hon måste
ha sett något i Jesu blick som gör att
hon vågar svara emot. ”Ja, men hundarna
äter ju smulorna som faller från deras
herrars bord.” Och Jesus förundras över
hennes starka tro, precis som han tidigare förvånades
över en icke-israelitisk mans starka tro (Matteus
8).
”Kvinna, din tro är stark, det skall bli
som du vill”, säger han.
Och dottern blev frisk. Från den
stunden. Tiden av väntan, oro och rop på
hjälp var över.
En allvarlig fråga till oss
om vi vill vara Jesu lärjungar: Framställer
vi kristendomen för enkel? Det är bara att
komma till Jesus. Glömmer vi att berätta
om kampen?
Jesus talar på flera ställen
om kampen, om de bevekande bönerna, om uthålligheten.
Bibeln berättar om Jakobs brottning med Gud.
”Jag släpper dig inte förrän
du välsignar mig!” Jakob brottades fysiskt
med Gud. Kvinnan i dagens evangelium brottades med
ord.
Det är sant att Jesus säger:
”Den som kommer till mig skall jag sannerligen
inte kasta ut.” Oavsett om vi tillhör Israels
folk eller ej. När Israels folk fått första
möjligheten att tro på Jesus gick evangeliet
vidare ut i världen till alla folk på Jesu
befallning.
Vem har sagt att det skall vara lätt?
Det är inte alltid så lätt. Livet,
också kristenlivet, är kamp och brottning.
Bönerop som tillsynes lämnas utan svar.
Tider då Jesus känns långt borta.
De härliga lovsångerna tystnar och byts
i klagosånger. Har du tänkt på att
av Bibelns alla psalmer är hälften klagopsalmer?
Hälften!
Så är kvinnan vi möter i dagens evangelium
ett stort föredöme för oss. Främst
i tro men också i uthållighet och djärvhet.
Amen
Domprost Stockholms
domkyrkoförsamling 