bjuder du motstånd?

Djävulen, finns han? Kan man i vårt moderna samhället tro på något sådant, att det finns en personlig ond makt, en fiende till Gud? Är det inte dags att avskaffa denna medeltidstanke?
  När det sedan som i söndagens evangelium, inte bara talas om en ond makt, utan en mängd demoner och deras furste så börjar allt fler att dra öronen åt sig. Det här blir väl ändå bara barnsligt att tro på? Demoner och besättelse hör väl mer hemma i skräckfilmsgenren än i verkligheten.

Ja, ända sedan Upplysningens dagar så har djävulen trängts undan. Eller har han det? Man kan fundera lite över att 1900-talet, där djävulen har haft som minst plats i folks medvetande är det århundrade där ondskan fåt breda ut sig som mest. Vi fick uppleva hur krig, förintelse och tortyr industrialiserades. Aldrig tidigare så har ondskan fått en sådan svängrum. Kan det finnas ett samband?
  Det finns två osunda förhållningssätt till djävulen. Det ena är att man ägnar honom för mycket uppmärksamhet och tillmäter honom för stor betydelse. Det skall vi inte göra. Djävulen är en besegrad fiende, han är inte jämnstark med Gud utan demonerna tvingas lyda hans minsta vink, som i dagens text.
  Men det andra diket är alltså att inte räkna med honom alls. Att underskatta honom. Och resultatet kan vi se i vår moderna historia.

Tar man bort djävulen så löser man inte ondskans problem, tvärtom så förvärrar man det. Stalins utresningar och Auschwitz finns ju ändå kvar. Och frågan som man kan ställa är: kan människan, skapad till Guds avbild, begå sådana bestialiska handlingar helt utan påverkan utifrån? Gör man inte människan till en djävul om man tar bort djävulen.

Givetvis handlar inte detta som att frånta människan hennes ansvar. Djävulen har ingen makt över oss, om vi inte ger honom den. Men i kampen mot ondskan, både mot ondskan utanför oss, men framför allt mot ondskan som lurar i vårt inre, vore det ett stort taktiskt misstag att inte räkna med vår värsta fiende.
  I kampen mot ondskan så är den viktigaste insikten att vi inte klarar oss själva. Vi behöver hjälp från honom som kan driva ut allt ont. Här kan vi inte vara neutrala, ”den som inte är med mig är mot mig” som Jesus säger. Det finns ingen fredad plats, inget ingenmansland, utan kampen pågår över alla livets dimensioner.
  Kanske du inte märker så mycket av kampen i ditt liv. Frågan är då, bjuder du motstånd? Det är ju först när vi försöker förändra oss själva som vi märker av motståndet.
  Livet är en strid, men vi vågar ta upp kampen eftersom vi har den starkaste på vår sida. Satan är besegrad. Luther beskriver honom som en bandhund, som visserligen kan skälla på oss men inte skada oss om vi inte går innanför kopplets räckvidd.

Tobias Bäckström
Präst i Osby pastorat
Tobias har en egen liten plats på Internet, besök honom gärna där

Ovanstående två gula rutor hämtas från Svenska kyrkans webb
Bibelläsningen hämtas från Svenska Bibelsälskapets webb. bibeln.se