Under andra världskriget
arbetade en grupp krigsfångar med att bygga
en järnväg i Burma. Vid dagens slut samlades
alla arbetsredskap in. Vid ett tillfälle blev
en japansk fångvaktare alldeles vansinnig och
skrek:
- Det fattas en spade!
Han krävde att få veta
vem som hade tagit den. Han blev allt mer ursinning,
gormade och skrek av raseri och befallde att den skyldige
skulle ta ett steg framåt. Ingen rörde
sig.
- Alla ska dö! Alla ska dö!
skrek han. Han laddade sitt gevär och riktade
det mot gruppen av fångar.
Då var det en man som tog ett
steg framåt. Utan vidare klubbade vakten ned
honom med sitt gevär under det att han stod där
tyst och stilla. När fångarna kom tillbaka
till lägret räknades redskapen på
nytt och det visade sig att ingen spade saknades.
En man hade offrat sig för att rädda de
andra.
Ni fattar inte att det är
bättre för er att en enda människa
dör för folket än att hela folket går
under, yttrade översteprästen Kaiafas
och var sedan med om att döma Jesus till att
dö på korset.
Kaiafas menade väl egentligen
att det var bättre att röja Jesus ur vägen
innan han orsakade uppror mot romarna, så att
inte hela det judiska folket skulle straffas och kanske
bli förslavade eller dödade. Men Jesu lärjunge,
evangelisten Johannes insåg att Kaiafas inte
förstod att han faktiskt talade profetiska ord
som han fått från Gud själv.
En dör för att rädda
de andra från att straffas!
I Bibeln förklaras tydligt att
vi alla är skyldiga att straffas av Gud eftersom
vi ständigt bryter mot hans bud. Framför
allt följer vi inte budet att älska Honom
över allting och vår nästa
som oss själva. Straffet är döden!
Det är den eviga döden, som innebär
att för evigt vara skild från Honom.
Därför kom Jesus, som är
helt och fullt människa men samtidigt helt och
hållet Gud. Han syndade aldrig men dog ändå,
i vårt ställe, för att rädda
oss från att straffas. Det är bättre
för er att en enda människa dör för
folket än att hela folket går under.
Om jag hade varit en av de krigsfångar,
som blev räddad till livet av en modig medfånge
i Burma, tror jag att jag hela livet hade tänkt
på honom och varit tacksam för den stora
gåva han hade gett mig!
Jag tackar ständigt Jesus, som
genom sin död gett mig ett evigt liv och en plats
hos sig i sitt rike: Himmelriket!
Komminister Långelanda
församling 
Lars har en egen liten plats på
Internet, besök
honom gärna där
