FUNNEN

Liknelsen om det förlorade fåret handlar om herden som hade hundra får men upptäcker att ett fattas. Då lämnar han de nittionio och går genast iväg för att söka upp det förlorade.

Han riskerade alltså hela hjorden för ett enda får. Varför, kan man fråga sig. Med våra mått mätt så var det ju ett dumdristigt beslut. Hade det inte varit bättre att ta vara på de får som han faktiskt hade och lämna det hundrade åt sitt öde? Väger inte nittionio mer än ett enda?

Jo, så skulle vi ha tänkt. Men utan det hundrade fåret så var hjorden inte komplett. Saknades det så kunde herden inte glädja sig åt de andra heller. Alla fåren hade för honom ett unikt värde, och när ett får saknades så kunde det inte kompenseras med att han hade nittionio kvar.

När ett får saknades så drabbade det hela gruppen, de fick vara beredda att avstå från sin herde, medan han sökte den som kom bort.


Gud nöjer alltså sig inte med att nästan alla är kvar. Han ger sig ut för att söka, initiativet ligger alltså hos Gud. I en tid som vår där det talas mycket om andligt sökande så säger den här liknelsen mycket om vem det egentligen är som söker efter vem. Ibland verkar det som om man har vänt på saken, som om Gud skulle vara det förlorade fåret som vi söker efter. Det finns en historia om två människor där den ena utropar: "Jag har funnit Gud" varpå den andre svarar: "Jag visste inte att han kommit bort." Gud är inte den oåtkomlige som vi, först efter långt och idogt sökande, kan finna. Det är Gud som söker efter oss långt innan vi ens upptäckt att vi gått vilse.

Och han ger sig inte förrän han funnit det förlorade. Det finns en ihärdighet hos Gud. Även om vi förlorat hoppet när vi gått vilse, så har inte Gud det. Vi kan alltid lita på att han söker oss och vi får låta oss bli funna av Gud. När han lägger oss på sina axlar och bär oss hem så får vi låta detta ske utan att vi gör motstånd. När vi omvänder oss så får vi vara en stor källa till glädje. Det blir ju stor glädje i himlen över varje syndare som omvänder sig. Och vem vill inte detta? Att få vara till glädje för andra och till och med kunna glädja Gud själv.

Tobias Bäckström, präst i Osby

Ovanstående två gula rutor hämtas från Svenska kyrkans webb
Bibelläsningen hämtas från Svenska Bibelsälskapets webb. bibeln.se