I elfte timmen!

För ett antal år sedan fick en präst i London ett personligt samtal med en kvinna, som upplevde mycket ångest i sitt liv. Han hade aldrig träffat henne förut och hon berättade om alla sina svårigheter och problem. Då upplever prästen en inre maning från Gud att säga något:
– Du måste förlåta din bror! säger han.
– Det gör jag aldrig! utbrister hon och rusar med ens ut ur rummet och smäller igen dörren efter sig!
Prästen, som inte hade någon som helst aning om hennes personliga förhållanden och inte visste något alls om hennes familj, blev överraskad av hennes häftiga reaktion. Han tänkte: "Henne ser jag nog aldrig mer."

En dryg vecka senare dök samma kvinna upp hos prästen igen. Hon såg annorlunda ut och han märkte att hon inte var lika spänd och olycklig som hon hade varit förra gången.

Hon berättade att när hon var ung hade hennes bror blivit katolik och då hade hennes familj brutit helt med honom och betraktat honom som död. Det enda hon visste var att han bodde i Liverpool. Efter att hon hade talat med prästen hade hon bestämt sig för att söka upp honom. Hon letade efter honom i telefonkatalogen och fann 15 personer med det namnet. Hon ringde upp dem en efter en tills hon fick tala med dottern till sin bror och fick veta att han låg på lasarettet. Hon åkte genast dit och försonades med sin bror på hans dödsbädd!

Nu var hon så tacksam för samtalet med prästen och att han varit så lyhörd för maningen från Gud.

När vi hatar en medmänniska och inte vill förlåta henne är det inte i första hand hon som får lida utan det är vi som kommer att må dåligt. Därför talar Jesus ofta om hur viktigt det är att förlåta.

Han själv dog ju på korset för våra synders skull för att vi skulle kunna få förlåtelse. Den förlåtelsen blir särskilt tydlig när vi firar nattvard. Därför säger Jesus: Om du bär fram din gåva till offeraltaret och där kommer ihåg att din broder har något otalt med dig, så låt din gåva ligga framför altaret och gå först och försona dig med honom; kom sedan tillbaka och bär fram din gåva.

I den bön som Herren själv lärde oss ber vi: Förlåt oss våra skulder,liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. När vi gör det befriar Gud oss från mycket ilska och spänningar och vi kommer att må mycket bättre!

Matteus 5:20-26 och 6:12

Lars Fröjmark
Komminister Långelanda församling
Lars har en egen liten plats på Internet med klurigheter, besök honom gärna där

Sjätte söndagen efter trefaldighet Efterföljelse Jesus vill inte ha anhängare utan efterföljare, skrev den danske filosofen Sören Kierkegaard. Kristen tro handlar om engagemang, som berör hela människan och hela hennes liv. Som i den heliga Birgittas bön som börjar: "Visa mig Herre din väg och gör mig villig att gå den.” Bibelläsning: GT läsning: Tredje Mosebok 19:1-2, 13-18 Epistel: Första Petrusbrevet 1:13-16 Evangelium: Matteusevangeliet: 5:2-26 Psaltarpsalm: Psaltaren: 15 Besök Bibeln.se I kyrkorummet: Nu råder den ”raka enkelheten”, två ljus på altaret och växandet gröna textila färg, kyrkoårets vardagsfärg. Liturgisk färg: Grön

Ovanstående två gula rutor hämtas från Svenska kyrkans webb
Bibelläsningen hämtas från Svenska Bibelsälskapets webb. bibeln.se