Förfärande och ljuvligt.

Det finns två ord som de som har gjort en gudsupplevelse brukar känna igen sig i: tremendum et fascinosum - förfärande och ljuvligt. Det är slående att när vi läser om människors möte med Gud i bibeln så drabbades ofta av förfäran och skräck, men samtidigt så finns det inget exempel på någon som lagt benen på ryggen och sprungit.
Så skedde nu också för de tre lärjungarna som bevittnade det som skedde. Uppe på förklaringsberget så förvandlades Jesus inför dem och de får se Mose och Elia vid hans sida. När sedan det lysande molnet som sänkte sig över bergstoppen och rösten hördes: "Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna till honom." då kastade de sig till marken slagna av skräck. Men de flyr alltså inte, det är som om de ändå inte kan slita sig därifrån, det de upplever är på en och samma gång förförande och ljuvligt.
Ingen människa kan möta Gud utan att skakas i sina grundvalar. Men ingen kan heller möta honom utan att fångas och fascineras. Gud som är den helige men också nådefulle. Ingen kan se Gud och leva, ändå är det bara genom att se honom som vi kan räddas undan döden. Den Gud i vars händer det är fruktansvärt att falla är också den Gud i vars hand vi befrias från all fruktan och får djupaste längtan stillad.

Efter upplevelsen när de är på väg ner från berget så säger Jesus stilla till dem: "Berätta inte för någon om det ni sett förrän Människosonen uppstått från det döda." Varför blir de förbjudna detta?
Ja, det finns mycket vishet i detta att vara försiktig med att berätta om man har gjort en andlig upplevelse. Gör man det så finns risken att den rinner oss ur händerna. Det finns saker som inte hör hemma i det offentliga, dit hör våra intima relationer och då också vår innersta relation med Gud. En kultur i upplösning utmärks av att gränsen mellan det intima och det offentliga rivs ned. Vi uppmanas att visa upp det mest privata, även på det andliga området, men först efteråt inser vi att något gått förlorat varje gång.
Det är därför som Jesus uppmanade lärjungarna att vara försiktiga med att berätta. Men han förbjöd dem inte helt, han säger åt dem att vänta: vänta tills Människosonen har uppstått från det döda. Om vi har haft någon andlig upplevelse så behöver det inte vara fel att berätta, bara vi väntar in rätt tillfälle, väntar tills tiden är mogen.

Tobias Bäckström, präst i Osby

Kristi förklarings dag Jesus förhärligad Förklaringsstund… när man förstår det man inte förstått tidigare, när ljuset bryter in i livet. Då är livet härligt. Men - ”då såg de ingen utom Jesus”. (Matt.17:1-8) Så slutar berättelsen om synerna på förklaringsberget. När känslorna svalnar och härligheten förbleknar finns Jesus kvar och det är det enda riktigt viktiga. Bibelläsning: GT läsning: Andra Moseboken 24:12-18 Epistel: Andra Petrusbrevet 1:16-18 Evangelium: Matteusevangeliet 17:1-8 Psaltarpsalm: Psaltaren 89:12-18 Besök Bibeln.se I kyrkorummet: Nu är det Kristusfest! På altaret har alla sex ljusen tagits fram, vit duk har lagts på och vita liljor fyller vaserna. Liturgisk färg: Vit

Ovanstående två gula rutor hämtas från Svenska kyrkans webb
Bibelläsningen hämtas från Svenska Bibelsälskapets webb. bibeln.se