Sjätte söndagen efter Trefaldighet 

Efterföljelse

Amos 7:10-15, Första Thess 2:1-8, Matteus 16:24-27, Psalt. 15.
Läs gärna först dessa texter, lugnt och begrundande. Gå sedan till predikan.  

Dagens sång:
Sv. Psalm 288: Gud från ditt hus …
Fred Kaan skrev den 1968, Britt G. Hallqvist översatte den 1970.
Melodin är en 1700-talsmelodi från Chartres, Frankrike.

Inledning:
Det handlar om efterföljelse idag. Jesus har dragit in oss i sin kärlek. Han har sagt: Kom till mig.Hans ord av ande och liv har fyllt oss. Vi har blivit styrkta av Livets bröd. Vi har hittat en ny mening med våra liv. Men vad händer sedan?  Vad händer när vi går ut i vår vardag igen?  Lämnar vi Jesus bakom oss? Eller får han gå före oss?

Efterföljelsen handlar om att ha focus på Jesus också på måndag, tisdag och de andra dagarna i veckan. Dagens sång, psalmen 288 i vår psalmbok vill hjälpa oss med det. Den hjälper oss att leva Livet med honom som är Sanningen och gärna vill gå före och visa Vägen. Sången lär oss fyra böner: GUD, GÖR OSS DJÄRVA!  GUD, GÖR OSS FRIA! GUD, GÖR OSS KLOKA!  GUD, GÖR OSS GLADA! 

GUD, GÖR OSS DJÄRVA! 
Den bönen behöver vi ha med oss, då vi nu skall möta den djärve profeten Amos. När vi går in i denna text förflyttas vi till mitten av 700-talet f. Kr. Vi läser Amos bok 7:10-15. 

Amasja, översteprästen i Betel, sände bud till kung Jerobeam av Israel: ”Amos uppviglar folket mot dig; riket tål inte hans profeterande. Han säger: Jerobeam skall dö för svärd,och Israel skall föras bort från sitt land.” Till Amos sade Amasja: ”Gå din väg, siare, försvinn till Juda – där kan du tjäna ditt bröd med att vara profet! Men här i Betel får du inte längre uppträda som profet, ty detta är konungens tempel, en rikshelgedom.” Amos svarade Amasja: ”Jag är inte profet. Jag tillhör inte det skrået, jag håller boskap och odlar fikon. Men Herren tog mig från min hjord och sade till mig: Träd fram som profet inför mitt folk Israel. 

Vi läser och ber Psalm 288 vers 1:
Gud, från ditt hus, vår tillflykt, du oss kallar... GUD, GÖR OSS DJÄRVA. 

Amos är ödmjuk.
Han kallar inte sig själv profet. Han är inte med i profetfacket. Jag tillhör inte det skrået. Han är en enkel man, som sysslar med boskap och fikon. Men Herren har kallat honom. Träd fram som profet inför mitt folk Israel. Ödmjukhet är en viktig egenskap för en profet. Han var mjuk inför Gud. Han ville inte själv vara stor och få makt.  

Amos är lydig.
Gud kallar honom och sänder honom ut i en värld där stora risker väntar. Profeten är Guds språkrör. Gud lägger sina ord i hans mun. De ord Gud ger profeten Jeremia, gäller också Amos: Se jag lägger mina ord i din mun. Jag sätter dig idag över folk och riken för att du skall rycka upp och bryta ned, förgöra och fördärva, bygga upp och plantera (Jer 1:9-10, SFB). Det kan göra ont innan det blir bra. Man sätter inte plåster på infekterat sår. Man behandlar det först med vass kniv och svidande  jod.

Amos är djärv.
Han vågar säga skarpa ord till det religiösa och politiska etablissemanget. Det blir häftiga reaktioner från både kung och överstepräst. Bort med dig! Du får inte predika i domkyrkan (rikshelgedomen). Dra åt Juda med dig! 

Men Amos är djärv.  Och han vill lära oss att bli djärva. Skall du kunna det, måste du bli mjuk inför Gud och lydig mot hans ord. Du lär dig det, då du vandrar i hans efterföljelse. Vi får be: GUD, GÖR OSS DJÄRVA!
Vi sjunger psalm 288 vers 1.  

GUD, GÖR OSS FRIA!
I dagens epistel får vi lyssna till Paulus. Trots hårt motstånd var han förvånansvärt fri från bitterhet och hämndtankar. Han har mycket att lära oss om att efterföljelsen hjälper oss att hitta friheten. Vi läser första Thessalonikerbrevet 2:1-8. 

Ni vet själva, bröder, att vårt besök hos er inte var förgäves. Tidigare hade vi, som ni vet, plågats och förödmjukats i Filippi, men vår Gud gav oss mod att predika hans evangelium för er trots hårt motstånd. Bakom våra förmaningar ligger inte villfarelser, orena motiv eller bedrägliga avsikter. Gud har funnit oss värdiga att anförtros evangeliet, och därför talar vi som vi gör; det är inte människor vi vill vara till lags, utan Gud, som prövar våra hjärtan.

Vi har aldrig farit med smicker, det vet ni, eller haft någon baktanke på egen fördel – Gud är vårt vittne – och inte har vi strävat efter att bli ärade av människor, varken av er eller andra. Ändå hade vi som Kristi apostlar kunnat komma med anspråk. I stället uppträdde vi lika kärleksfullt bland er som en mor när hon sköter om sina barn.  Av ömhet för er ville vi gärna ge er inte bara Guds evangelium utan också våra egna liv, så kära hade ni blivit för oss. 

Vi läser och ber Psalm 288 vers 2:
Lyft oss, o Gud, ur våra tröga vanor... GUD, GÖR OSS FRIA! 

Det händer något med oss då vi vandrar i Jesu efterföljelse. Paulus lär oss det.
Lyft oss, o Gud, ur våra tröga vanor.
Kan du se dig själv här? Du sitter i fördärvets grop, i den djupa dyn (Psalt 40:3, SFB). Livets mening håller kanske på att gå sönder för dig. Du känner dig fångad och instängd i din egen lilla värld. Du vågar inte gå ut ur ditt gamla mönster, dina tröga vanor. Vad ska folk säga? Du vill vara människor till lags, som Paulus uttrycker det.

Men när du vågar inse hur fel du lever, får du ropa till ditt dops Gud. Lyft oss, o Gud, ur våra tröga vanor. Han tar då tag i dig med sina två händer, Sonen och den helige Ande, och lyfter dig ur din grop, ställer dig på klippan och lägger i din mun en ny sång, en lovsång till vår Gud (Psalt 40:2-4, SFB).  För att hitta detta rika liv ber vi: 

GUD, GÖR OSS FRIA! 
Krossa vårt skal av värdighet och blyghet.
Kan du se din värdighet = din lust att vilja vara något, bli ärad av människor, se din värdighet som ett skal? Kan du se din blyghet som ett skal? Något som fångar dig i dig själv. På efterföljelsens väg får du vara med om en befrielse. Dina livslögner krossas. Du kommer ut ur dig själv. Du får ett nytt liv. Anar något av Guds barns härliga frihet (Rom. 8:21).  För att hitta detta rika liv ber vi:

GUD, GÖR OSS FRIA! 
Lös oss från jaget, ge oss kraft att älska.
Paulus ger oss en fin illustration till vad som händer när värdigheten och blygheten krossas och vi blir fria från den grymme fångvaktaren som kallas JAGET. Vi får kraft att älska!  

Vi uppträdde lika kärleksfullt bland er som en mor när hon sköter om sina barn.  Av ömhet för er ville vi gärna ge er inte bara Guds evangelium utan också våra egna liv, så kära hade ni blivit för oss.

Luther beskriver syndernas förlåtelse som ett kärleksfullt blöjbyte. Vår himmelske Far har verkligen en mors ömhet för oss. Och Paulus, som vill ha Gud till sitt föredöme (Ef 5:1) vill gärna likna honom här. Men Paulus är inte bara mor. Han är också far. Några verser längre fram talar Paulus om sig själv som en far som förmanar och uppmuntrar sitt barn (1 Tess 2:11).  Paulus är tydligen mycket modern – både fader och moder. För att hitta detta rika liv ber vi: GUD, GÖR OSS FRIA!
Vi sjunger vers 2.   

GUD, GÖR OSS KLOKA!
Den bönen behöver vi ha med oss, när vi läser vad Jesus säger oss i dagens evangelium. Jesus skakar om oss och får oss tänka och att reagera. Kanske vi hoppar till och ropar ut: Det inte är riktigt klokt, vad korkade vi kan vara!

Vi läser vi Matteus 16:24-26. Vi väntar med vers 27.  

Jesus sade till sina lärjungar:
Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det. Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv? Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv? 

Vi läser och ber psalm 288 vers 3:
Ge oss din blick för dolda möjligheter... GUD, GÖR OSS KLOKA! 

Ja, vi behöver verkligen be så: GUD GÖR OSS KLOKA!  Ty det är inte klokt vad korkade vi kan vara. Jag har hittat fyra KORKAR. Pröva om de stämmer på dig! 

Kork nr 1. Om någon vill … frågar Jesus.
Lägg märke till att Jesus frågar efter vad du själv vill. Om någon vill … Vad vill du att jag ska göra för dig? (Markus 10:51) Han vill inte ha oss till marionetter i en dockteater, där han rycker i trådarna och leker med oss.: Var inte som hästar och mulåsnor utan förstånd, på vilka man lägger töm och betsel för att tämja dem, eljest får man dem inte fram (Psalt 32:9)? Jesus säger: Om ni förblir i mitt ord skall ni förstå sanningen och sanningen ska göra er fria (Joh 8:32). Ordet har en befriande kraft i sig.

Men kan du se dig själv som en gammal häst eller åsna med betsel i mun och piskan över sig?  Du låter dig fångas av alla andras viljor. Därför blir du osäker och ängslig. Varför är du så dum?

Att säga nej till Jesus är att korka igen flödet från hans kärlek. Verkligen korkat!
Ja, hur korkade får vi egentligen vara? GUD, GÖR OSS KLOKA! 

Kork nr 2 ...gå i mina spår, uppmanar oss Jesus.
Vad betyder det? Skruva ned takten. Bli känslig för var fotspåren är. Att gå i Jesu fotspår är egentligen något mycket spännande. 

Tänk på vad som är motsatsen. Det är att rulla på i gamla hjulspår. Allt går på räls - fortare och snabbare, effektivare. Man jagar och jäktar och rusar och stressar. Man hinner inte med varken sig själv eller andra. Ibland tycks det som om hela världen rusar fram. Utvecklingen går så fort. Allt och alla stressar fram mot en sista storkrasch.  Många ropar: Stanna tåget. Stanna!! Jag måste av. Jag hinner inte med, jag går sönder inuti.  

Inför Jesus har vi nu fått stanna till. Han säger: Om någon vill gå i mina spår... Jesus kallar oss att följa honom. Kan du höra hans röst: Följ mig!

Petrus gjorde så. Han berättar om vad han hittade då. Han skriver: Vi är kallade att följa i hans fotspår …  när han blev smädad, smädade han inte igen, och när han led hotade han inte, utan överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist (1 Petrus 2:21-23). När Jesus går före oss visar han fram godhetens kläder, det ena kärleksplagget efter det andra. Ta på er dem. Sprid godhetens vibrationer till dem ni möter: Innerlig medkänsla, vänlighet, ödmjukhet, mildhet och tålamod . ha fördrag med varandra, förlåt … (Kol 3:12 ff).

Vilket rikt liv! Vad dumma vi är som inte vill leva det.
Ja, hur korkad får egentligen vara? GUD, GÖR OSS KLOKA! 

Kork nr 3.
Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det.

Det kan hända att vi tappat Jesu fotspår i vår vardagsöken. Jag kommer vilse därför att jag vill gå min egen väg. Men Jesus korsar vår väg. Vid korsvägen hjälper han oss att se en ny väg. Han säger: Om någon vill gå i mina spår, måste han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig. Låter det för kärvt?

Om du lyssnar inåt till vad Jesus här vill säga, hittar du ett verkligt evangelium. Du får  hjälp med den besvärligaste av alla korkar. Den är ditt stora, stackars, lilla, duktiga, ömtåliga Jag. Det är det inom oss som alltid vill stå i centrum, alltid vill få rätt, alltid vill bli tillfredsställd. Det är den människan som är som en kork för människor omkring dig. De når inte in till dig. Du är instängd i dig själv. Jesus vill hjälpa oss att förneka den människan. Säga nej till den. Dra ur korken! 

Paulus berättar på ett ställe hur han fick den hjälpen.  Efteråt kunde han säga: Nu lever inte längre JAG utan Kristus lever i mig (Gal 2:20 SFB). Han hittade sig själv på djupet.

Korset du tar på dig är efterföljelsens kors. Det har två bjälkar. Den lodräta ser ut som stora bokstaven I. Uttalar man det på engelska blir det aj. Tvärbjälken som hängs upp på den lodräta är stopptecknet för mitt stora, stackars, märklig, besvärliga JAG.

Vad rikt livet med Jesus kan bli! Dumt att inte leva det. Ja, hur korkade får vi egentligen vara? GUD, GÖR OSS KLOKA!  

Kork nr 4
Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv? Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv?

Skulle du vilja vinna hela världen? Bli TV-kändis som folk vänder sig om efter och tittar på när du går på gatan. Eller vinna om inte hela världen så i alla fall några miljoner … Och bli så känd och berömd att du alltid måste ha två livvakter!
Man kan undra vilket som är svårast: att ta en framgång eller en motgång?

Framgången kan göra mig däst, stor, dryg.. jag vinner hela världen, men tar skada inuti, 'måste betala med sitt liv'.. förlorar mig själv.

Motgången kan göra mig bitter, besviken, jag hamnar i självömkan. Men Jesus ser vad jag behöver. Han leder mig igenom. Han som brytt sig om oss så mycket. att han satsade sitt liv för att rädda oss, vill att vi ska bry oss om varandra.

Att vinna hela världen är verkligen korkat. Att bli en kork som flyter ovanpå och lever på ytan. Ja, hur korkad får jag egentligen vara? GUD, GÖR OSS KLOKA!

Vi sjunger vers 3.  

GUD, GÖR OSS GLADA!
Den sista versen i dagens evangelium, Matteus 16:27, låter oss få se fram mot DEN STORA GLÄDJEN: Människosonen skall komma i sin faders härlighet med sina änglar, och då skall han löna var och en efter hans gärningar. 

Vi läser och ber psalmen 288 vers 4:
Människors krav skall pressa oss, och tvivel... GUD, GÖR OSS GLADA! 

Jesus säger i Joh 15:11 att allt vad han säger går ut på att ge oss glädjen. Även bakom de stränga, kärva och omskakande orden ligger en glädje och väntar på oss.

Jesus säger att han skall komma tillbaka tillsammans med änglarna. Vi får ett nytt mål att vandra mot. Inte ”ärat mitt namn flög över jorden!” Målet är att få vara med då alla sargade, döende, alla de dömda, säga med alla heliga saliga: JESUS ÄR HERRE! (Sv. Psalm 38:4). Det blir fantastiskt!

Då ska han löna var och en efter hans gärningar.  Svårt att göra goda gärningar om jag inte sammankopplad med honom som är Ljuskällan, Jesus. I det ljuset ser jag alla mina dumma korkar som stänger mig för Livet. Jag ser människor omkring mig, jag ser nöden, jag ser var jag kan gripa in. Jag ser på människor med hans möjligheter. Är jag sammankopplad med honom får jag ju också kraften från honom. Viktigt att göra sig av med alla korkar och säga JA till Jesus. Det är inte dumma korkar som bär oss utan det är din kärlek som bär oss. Då händer det som vi nu ber om: GUD, GÖR OSS DJÄRVA, FRIA, KLOKA OCH GLADA.

Vi  sjunger vers 4.