Plötsligt reste sig kung Nebukadnessar alldeles bestört och frågade sin rådgivare: "Var det inte tre män vi kastade bundna i elden?" — Jovisst, konung", fick han till svar. "Men nu", sade han, "ser jag fyra män fritt gå omkring mitt i elden, helt oskadda, och den fjärde liknar ett gudaväsen." Så gick Nebukadnessar fram till öppningen på den brinnande ugnen och sade: "Shadrak, Meshak och Aved-­Nego, ni som tjänar den högste Guden, kom ut!" Då steg Shadrak, Meshak och Aved-Nego ut ur elden.  Och satraperna, guvernöre­rna, ståthållarna och kungens rådgivare flockades kring männen och fick se att elden inte hade haft någon makt över deras kroppar: deras hår hade inte blivit avsvett, deras mantlar hade inte tagit nå­gon skada och ingen brandlukt kunde kännas.

Då utbrast Nebukadnessar: "Välsignad är Shadraks, Meshaks och Aved-Negos Gud, han som har sänt sin ängel och räddat sina tjänare! De satte sin lit till honom, trotsade kungens befallning och vågade sina liv hellre än att dyrka eller tillbe någon annan gud än sin egen. Jag utfärdar nu den befallningen att var och en, oavsett folk, nation och språk, som smädar Shadraks, Meshaks hus skall bli en avskrädeshög. Ty det finns ingen annan gud som kan ge en sådan räddning." Sedan gav kungen Shadrak, Meshak och Aved-Nego höga ämbeten i provinsen Babel.

Kapitel IV består av fem vägsträckor.

Vägsträcka 16 Allt står väl till ... Dan 3:31 - 4:9

Vägsträcka 17 Och dock står inte allt väl till Dan 4:10 - 15

Vägsträcka 18 Daniel tyder drömmar Dan 4:16 - 24

Vägsträcka 19 Nebukadnessar störtas Dan 4:25 - 30

Vägsträcka 20 Kungen blir mänsklig Dan 4:31 - 37

Budskap från kung Nebukadnessar till alla folk, nationer och språk i hela världen: Fred och välgång! Jag har funnit för gott att kun­göra de tecken och de under som den högste Guden har låtit mig se.

Väldiga är hans tecken,
mäktiga hans under!
Hans rike är ett evigt rike,
hans välde varar från släkte till släkte.

Jag, Nebukadnessar, var hemma i mitt palats, utan bekymmer och väl till freds. Då hade jag en dröm som gjorde mig förskräckt; drömbilder och syner skrämde mig, där jag låg på min bädd. Jag gav befallning om att alla de visa i Babel skulle föras till mig för att tyda drömmen, och då kom spåmännen, besvärjarna, stjärntyda­rna och teckentydarna. Men fast jag berättade drömmen för dem kunde de inte säga vad den betydde. Sist kom Daniel in till mig, han som heter Belteshassar efter namnet på min gud och som är fylld av heliga gudars ande. Även för honom berättade jag dröm­men: Belteshassar, min främste spåman, jag vet att i dig bor heliga gudars ande och att ingen hemlighet är för svår för dig – hör här vad jag såg i min dröm och säg vad det betyder.

Där jag låg på min bädd, såg jag ett träd mitt på jorden, och det var mycket högt. Trädet växte sig stort och väldigt och nådde ända upp till himlen, så att det syntes till världens ände. Det hade ett praktfullt lövverk och bar så mycket frukt att det gav föda åt alla. Markens djur fann skugga under det, himlens fåglar byggde bo på dess grenar, och alla varelser hämtade sin näring därifrån.

Där jag låg på min bädd, såg jag i mina syner en helig väktare komma ned från himlen, och han ropade med hög röst: Hugg ner trädet och skär av grenarna, riv undan lövverket och kasta bort frukten, så att djuren flyr bort ur trädets skugga och fåglarna från dess grenar! Men lämna stubben kvar, med en kedja av järn och koppar, i gräset på marken. Han skall fuktas av himlens dagg och dela djurens lott bland det som växer på jorden. Hans sinne skall förvandlas: han skall få ett djurs hjärta i stället för en människas, och så skall sju tider förgå. Denna dom är avkunnad av väktarna, och dess rådslut uttalat av de heliga, för att de som lever skall inse att den Högste råder över människors riken och att han ger dem åt vem han vill och upphöjer den ringaste bland människor till härs­kare.

Denna dröm hade jag, kung Nebukadnessar. Säg mig nu, Bel­teshassar, vad den betyder! Ingen av de visa i mitt rike kan ge mig uttydningen, men du kan, eftersom du är fylld av heliga gudars ande.