Andra söndagen i Fastan

(Reminiscere) 

Den kämpande tron 

Tredje årgångens läsningar
GT-text: Jesaja 61:1-3
Epistel: Hebreerbrevet 11:23-27
Evangelium: Markus 14:3-9
Psaltarpsalm 130 

Andra söndagen i Fastan, kallas också efter begynnelseorden i dagens gamla introitus ur Ps 25:6 för söndagen Reminiscere – Reminiscere miserationeem tuam, Domine (Herre, kom ihåg din barmhärtighet).

Jesus Guds Son, Taizé-sången 781 i vår psalmbok ska få hjälpa  oss idag på ”den kämpande trons” söndag. Det är viktigt att ha goda kontakter, när det blir kämpigt. Vår kontakt är Jesus, Guds Son.

Dagens predikotext: Markus 14:3-9
Medan han var i Betania och låg till bords hemma hos Simon den spetälske, kom en kvinna med en flaska dyrbar äkta nardusbalsam. Hon bröt upp flaskan och hällde ut alltsammans över hans huvud.
    Några blev förargade och sade till varandra: ”Vilket slöseri med balsam. För den oljan hade man ju kunnat få mer än trehundra denarer att ge åt de fattiga.” Och de grälade på henne.
    Men Jesus sade: ”Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid. Hon har gjort vad hon kunde. I förväg har hon sörjt för att min kropp blev smord till begravningen.
    Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas, skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne. 

Vi sjunger Taizé-sång 781.
Jesus, Guds Son, du ljus i mitt inre,
låt inte mörkret få tala till min själ...

Vi stryker först under orden:
Jesus, Guds Son

Vi ser Jesus idag i Betania. Han är bjuden på middag i Simon den spetälskes hem. Det är onsdag i Stilla veckan, två dagar före påsk (Mark 14:1). Vem Simon den spetälske är sägs inte. Förmodligen är han en som Jesus botat från sin spetälska och därför kan vara tillsammans med människor igen. Jesus drar sig inte undan från dåligt folk. Han gästar syndare och han rör vid spetälska. Och han gläder sig över att få se människor upprättade. Vem är han, denne Jesus?

Han är  Jesus, Guds Son, sjunger vi.

Jesus är Guds Son som kommit från Gud för att hjälpa Guds barn att leva. Johannes uttrycker det så här: Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde som själv är Gud och står Faderns hjärta närmast, han har gjort honom känd. (Joh 1:18, Giertz övers.)

Jesus vet vad som finns i Faderns hjärta. Och han har kommit för att tala om det för oss. Två dar efter detta besök i Betania instiftar Jesus nattvarden.  I nattvarden får vi veta vad som finns i Faderns hjärta och vi får höra pulsslagen från det hjärtat: För dig! För dig! Jesu död och uppståndelse, hans seger över allt djävulskap och all ondska når oss i nattvarden: Kristi kropp för dig utgiven! Kristi blod för dig utgjutet!

Jesus, Guds Son, har kommit för att hjälpa Guds barn att få leva. Och livet börjar där – i Guds hjärta. 

Vi sjunger:
Jesus, Guds Son, du ljus i mitt inre,
låt inte mörkret få tala till min själ...

Vi stryker nu under dessa ord:
du ljus i mitt inre. 

När vi  umgås med evangelium, lyssnar in Jesu ord i oss, tar emot hans seger över synd och död och mörker, då händer det något med oss. Evangeliet flyttar in i oss. Jesus, Guds Son, du ljus i mitt inre.

Jesus säger i Johannes 8:12 Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.

När jag tar emot livets ljus, börjar jag se klart. Det går upp ett ljus för mig. Jag förstår vem Jesus är och vad han gjort för mig. Det börjar bubbla kärlekssånger inom mig. Jesus jag dig älskar du som älskar mig…(psalm 359:1). Han är min glädje, han är min sång, honom jag prisar livsdagen lång  (psalm 259, refrängen).

En sådan kärleksyttring inträffar idag i Simon den spetälskes hem i Betania. En kvinna smyger sig in till måltiden och går fram till Jesus. Hon gör något som får alla att häpna. Hon hade med sig en flaska dyrbar äkta nardusbalsam. Hon bröt upp flaskan och hällde ut alltsammans över hans huvud.

Det blir en underbar väldoft i hela huset. Parfymen utgjordes av nardus, av roten på en växt som bara finns på Himalayas sluttning. Verklig lyxartikel! Och dyrbar! Värdet kunde beräknas till 300 denarer – en hel årslön för en arbetare. Hon tar hela flaskan. Hon bröt sönder flaskan, krossade den och göt ut hela innehållet.

Flaskan skulle säkert räcka hela livet.  Men i ett hängivet ögonblick göt kvinnan allt över Jesu huvud. Kärleken räknar inte med vad det kostar.

Vad lär vi oss här? Kanske något om kärlekens hängivenhet. Denna kvinna vill hjälpa oss stelfrusna, tillknäppta, ängsliga, försiktiga nordbor med att inte hålla inne med vår kärlek.

Markus berättar inte om vad kvinnan heter. Johannes har  en liknande skildring i Joh 12:1-16. Där är det Maria, Martas och Lasaros syster, som agerar och utgjuter parfymen över Jesu fötter. Också den händelsen sker i Betania. Nu sjunger vi in denna kärlek i vårt inre. 

Jesus, Guds Son, du ljus i mitt inre,
låt inte mörkret få tala till min själ...

Nu stryker vi under dessa rader:
låt inte mörkret få tala till min själ. 

Mörkret finns utanför hemmet i Betania. Där ser vi några med mörka blickar.  Översteprästerna och de skriftlärde sökte efter ett sätt att gripa honom med list och döda honom (Mark 14:1).

Utanför våra sammanhang kan också finnas människor med mörka tankar. De kanske skrattar och gycklar åt vår tro. ”Jaså, du tror fortfarande på det där!” De vill gärna döda vår tro. De gör oss ledsna.

Mörkret finns också inne i hemmet i Betania.

Det blir reaktioner på Marias handling. Vilket slöseri! Många tycker att man hellre borde sälja flaskan och ge pengarna till Lutherhjälpen. I Johannes skildring av måltiden i Betania säger Johannes att det är Judas, som säger så. Johannes säger att han var en tjuv och brukade snatta ur den gemensamma kassan. Han är inte ärlig.

Eller var det något annat som drev Judas? En del menar att Judas var besviken på de andra lärjungarna?  Han heter Judas Iskariot. Is Keriot betyder mannen från Keriot. Judas som var från Judeen kunde inte komma överens med de andra som var från Galileen. Skåningen var inte accepterad av norrlänningarna.

Eller var Judas besviken på Jesus? Jesus skulle ställt sig i spetsen för en  upprorsarmé  mot romarna. Men han gjorde inte det. Därför var Judas besviken. Vi vet inte vad Judas tänkte. Men där var tydligen mycket mörker hos Judas. Men också hos de andra lärjungarna. De grälade på henne, berättar  Markus.

Nu ska vi fråga oss själva. Finns det mycket mörker i oss som vi har släppt in? Tänk till:. Finns hyckleriet hos dig? Du säger men menar det inte. Du talar om de fattiga och nödlidande men i hjärtat frågar du inte ett dugg efter dem. Bara intresserad av att själv ha?...Andra kan ge, staten kan ge, Maria kan ge. Men själv har jag inte råd.

Det är viktigt att våga se de dunkla sidorna i sitt väsen. Ser man det förstår man hur mycket man behöver Jesus. Och då behöver man vända sig till honom och be: Låt inte mörkret få tala till min själ.

Vi sjunger.
Jesus, Guds Son, du ljus i mitt inre,
låt inte mörkret få tala till min själ...

Det finns en rad till i vår sång som vi ska stryka under:
öppna mig för din kärlek och frid. 

Om vi stänger till om oss blir vi syrefattiga. Ljuset slocknar. Men Jesus, Guds Son, har kommit för att hjälpa Guds barn att leva. Han kan öppna oss för sin kärlek och frid.

Kärlekslöshet stänger till om oss. Strider, gräl och negativa urladdningar klipper av kontakten med ljuskällan. Vi får det kallt och mörkt.

Och människor omkring oss får det kallt och mörkt.Jesus går nu rakt in i situationen vid Simon den Spetälskes middagsbord: Han säger: ”

Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid. Hon har gjort vad hon kunde. I förväg har hon sörjt för att min kropp blev smord till begravningen.

När andra tänker illa om Maria vänder Jesus det till något positivt. Smörjandet var en hedersbevisning som kunde ske vid två tillfällen:  

- Vid begravningen då man ville hedra den döde.
- Då konungen i Israel kröntes. 

Kvinnan ville säkerligen hylla och ära Jesus som Israels konung. Jesus avvisar inte den bekännelsen, men han erinrar om att Messias måste lida och dö. Marias smörjelse blir en invigning till den sista kampen mot Livets fiende.  Enligt judisk sed kunde en dödsdömd som avrättas inte få kroppen smord till en begravning. Kvinnan gör nu en mycket god gärning, ty att smörja en död värderades långt högre än att ge allmosor åt de fattiga.

Vi hamnar ofta i negativt laddade situationer. Människor omkring oss och vi själva blir ledsna och mår inte bra. Jesus kan öppna våra instängda liv för sin kärlek. Han kan stryka ut följderna av gräl och strider och ge oss sin frid. Det kan bli en väldoft omkring oss som kan förnimmas och  betyda mycket för många. Ty Gud gör nåd med tusenden när vi vänder om till honom och låter oss fyllas av hans kärlek och frid.

Det som denna kvinna gjorde har givit tröst och hopp för många. Jesus säger:
Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas, skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne. 

Vi sjunger:
Jesus, Guds Son, du ljus i mitt inre,
låt inte mörkret få tala till min själ...