Allt detta drabbade kung Nebukadnessar. Tolv månader senare, då kungen en gång gick omkring på taket till sitt palats i Babel, utbrast han: 'Detta är det stora Babel, som jag själv har byggt till en kunglig huvudstad med min egen kraft, till min egen ära!" Medan orden ännu var på kungens läppar, kom en röst från him­len: "Konung Nebukadnessar, du skall veta: ditt rike har tagits ifrån dig! Du kommer att fördrivas från människors krets, och du skall bo bland markens djur och få gräs att äta som oxarna; så skall sju tider förgå, till dess du inser att den Högste råder över männis­kors riken och att han ger dem åt vem han vill."  I samma ögon­blick gick orden i uppfyllelse: Nebukadnessar fördrevs ur männis­kors krets, han åt gräs som oxarna och hans kropp fuktades av him­lens dagg, tills håret var som örnens fjädrar och naglarna som fågelklor.

Tolv månader går. Vad gör Nebukadnessar? Vänder han om? Slu­tar han slänga ut pengar på byggnader, trädgårdar och på den stora staden? Går han ut på gatorna för att lindra nöden bland de fattiga? Nej, Nebukadnessar glömmer snart både drömmen och den fruktan han fått genom den. Hans samvete somnar. Han fort­sätter att syssla med sina stora byggnadsplaner. Nebukadnessar är ännu inte förändrad i sitt hjärta. Tiden är den bästa testen på om en människa är ångerfull och verkligen vill vända om.

Kungen förblir samme gamle syndare. Tolv månader senare ser vi honom vandra på en av dessa vida stora murar, som kunde rymma flera vagnar i bredd. När han går där och tittar på all härlighet så utropar han: "Se, detta är det stora Babel, som jag har byggt upp till ett kungasäte genom min väldiga makt, min härlighet till ärar (v 27 GT 17). Nebukadnessar säger en del av Herrens bön. Det är bara ett ord som blir fel. "Riket är MITT och mak­ten och härligheten."

Han talar till sig själv. Och Gud lyssnar. Gud har väntat i tolv månader på att denne man skall ödmjuka sig. Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad. (Luk 18:14) Gud förödmjukar den store kungen. Han förvandlas till ett djur, blir som vansinnig. Hans folk för honom ut till hans privata zoo och binder honom där. Nebukadnessar, som klipper av kontakten med Gud, förlo­rar sin mänsklighet.

Rasta och BE-grunda!

Grundbetydelsen av ordet ära, qabod, är tyngd. Att hålla upp sin egen ära är för tungt för oss. Vi dras nedåt. Det är bara den alls­mäktige Guden som kan klara av att bära äran.

Vad skulle hända om Nebukadnessar överlät äran till Gud? Är detta något som också kan gälla dig?

Be

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande ...

Sjung

Det är Gud som all ära skall ha,
bara han skall ha äran för sitt verk.
Ingen människa på jord
får ta åt sig äran själv,
för det är Gud som all ära skall ha.
(visa av G. Engström)