Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Sångpostillan - Skärtorsdagen PDF Skriv ut E-post
Skrivet av Bengt Pleijel   
2008-02-09

Image  

Skärtorsdag 

  

Det nya förbundet 

 

ImageMatteusseriens läsningar:
GT- text: Andra Moseboken 12:1-14
Epistel: Första Korintierbrevet 11.20-25
Evangelium: Matteus 26:17-30
Psaltarpsalm: 111:1-5  

Dagens bön
O Gud,som gav oss nattvarden
som en kärlekens måltid
till åminnelse av din Sons offer,
låt oss finna liv och kraft i detta mysterium,
så att vi rätt förkunnar din Sons död
till dess han kommer.
Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre.
Amen  

Skärtorsdag  - fornsvenska - skära = rena. Skära mig med isop så att jag varder ren, två mig så att jag bliver vitare än snö (Psalt 51:9 1917). Skärtorsdag är den dag då nattvarden, nya förbundets måltid, instiftas.

Under tiden  Palmsöndag-Påskdagen  följer vi läsningar från Matteus för år 2008. År 2009 läser vi från  Markus, år 2010 från Lukas, år  2011 från Johannes. (Se evan-geliebokens förord i Psalmboken sid 1262.)

Du öppnar, o evige Fader, i Kristus din famn.  Anders Frostensson  ska med sin psalm 393 få hjälpa oss in i denna text från Matteus.

Vill du höra Bengt Pleijel predika och Anne Mette Pleijel Johnsson läsa text och sjunga? Klicka här!

 

Predikotext Matteus 26:17-30

som vi nu går steg för steg in i under predikan. 

 

1. Beredelse

- Vi läser vers  17- 19 i Matteus kapitel 26.

Första dagen av det osyrade brödets högtid kom lärjungarna fram till Jesus och frågade:  ”Var vill du att vi skall ordna för  påskmåltiden åt dig?” Han svarade: ”Gå in till staden och hälsa den och den att er mästare säger: Min stund är nära. Jag vill hålla påskmåltid  hos  dig med mina lärjungar.”

Lärjungarna gjorde som Jesus hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden.

Vi läser psalm 393 vers 1.

Du öppnar, o evige Fader,
i Kristus din famn
mot dem som församlats
i längtan och bön i ditt namn

Vi lever i en bråkig värld. Där är mycket som gör oss ledsna och mycket som suger kraften ur oss. Vi törstar och vi hungrar efter det äkta livet. Vi inser att vi behöver ett rikt inre liv för att kunna leva mitt i allt detta. Och det är ju därför som vi nu församlats i längtan och bön i hans namn.

Den som kanske allra mest längtat efter att få möta oss är vår käre himmelske Fader. Långt före världens grund var lagd har han gjort det (se Ef 1:4 ff). Gud har sedan mycket länge planlagt denna kväll. Nu kan vi se hur du öppnar, o evige Fader, i Kristus din famn.

Jesus själv såg fram mot den här kvällen för att få förmedla sitt friska liv in i sina lärjungar  Hur har jag inte längtat efter att få äta denna påskmåltid med er …(Lukas 22:15).

Genom den helige Ande har Fadern satt i gång i oss en dragning, (se Joh 6:44 och 12:32) en längtan efter att få krypa upp i Guds fadersfamn och höra pulsslagen från hans fadershjärta: För dig! För dig! Som hjorten längtar till bäckens vatten så längtar jag till dig, o Gud. Jag törstar efter Gud, efter den levande Guden (Psalt 42:2-3).  

Det är många förberedelser för denna måltid.  Förberedelsen  startar i Gamla Testamentets största händelse: Befrielsen ur Egypten. Den händelsen mindes Israels folk varje år då de firade påskmåltiden.

Det är i samband med den måltiden Jesus instiftar den heliga Nattvarden. Första dagen av det osyrade brödets högtid börjar man förberedelserna.  Det är torsdag i stilla veckan. Fullmånen lyser. Jesus ger order till några av sina lärjungar att göra i ordning för att måltiden skall kunna firas. Markus säger att de är två (Markus 14:13) och Lukas säger att dessa två var Petrus och Johannes (Lukas 22:8). De får gå till en man som Jesus förmodligen redan avtalat om en plats. Enligt Lukas skulle mannen bära en kruka vatten. Det var ovanligt att en man bar vattenkrukan. Men det var nog detta som var det hemliga tecknet.

Lärjungarna gjorde som Jesus hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden. Det är den måltiden vi firar till minne av Nya Testamentets största händelse: Befrielsen på Golgata. 

När vi kommer till Nattvardens måltid kommer vi in i det kraftfält som heter i Kristus. Genom dopet har vi förts in dit och fötts in dit. (Rom 6:3-5) Döpelseförbundet gör oss delaktiga i det nya förbundets måltid.

Det händer mycket vid en nattvardsgång. Först och främst anar vi att Himmelen är närvarande här. Änglarna är här. Hela den himmelska härskaran är här. Herrens trogna i alla tider är här. Och det viktigaste av allt: Gud är här, han som är helig, helig, helig. Han är hel. Full av godhet, kärlek, friskhet, skönhet. Men jag, som också är här - jag är halv, trasig, smutsig …..Och därför längtar jag efter detta friska liv, som möter mig då.  Du öppnar, o evige Fader, i Kristus din famn mot dem som församlats  i längtan och bön i ditt namn.

Vi sjunger psalm 393 vers 1. 

 

2. Självprövning

- Vi läser vers  20-25 i Matteus kapitel 26.

På kvällen lade han sig till bords med de tolv. Medan de åt sade han: ”Sannerligen, en av er skall förråda mig.” De blev mycket bedrövade och började fråga honom, en efter en: ”Det är väl inte jag, herre?”

Han svarade: ”Den som doppade handen i skålen tillsammans  med mig, han skall förråda mig. Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst för den människan om hon aldrig hade blivit född.” Judas, som skulle förråda honom, sade: ”Det är väl inte jag, rabbi?” Jesus svarade: ”Du har själv sagt det.” 

Vi läser psalm 393 vers 2.

Du gläder och stärker vår själ
med förlåtelsens ord,
med drycken som släcker all törst,
och med bröd från ditt bord

Innan måltiden börjar är det en stund av rannsakan och självprövning. Jesus talar om att en skall förråda honom. Johannes berättar att när Jesus säger detta skakades han i sitt innersta (Joh 13:21). Han säger det inte för att förhindra förräderiet. Han säger det för att de ska veta att Gud tagit med detta i sin plan. Men lärjungarna börjar nu undra om de själva är indragna i detta. ”Det är väl inte jag, herre?”

Inför varje nattvardsgång är det viktigt med rannsakan. Vad finns det för dunkla sidor i mitt väsen som jag behöver släppa in Jesus-ljuset i. Om Jesus är Guds lamm som borttager våra synder är det viktigt att se dem och bekänna dem och lägga  dem i hans händer, så att han kan lyfta upp dem och ta dem bort.

Vid varje nattvardsgång förflyttas vi till Salen i övre våningen. Vi får vara där tillsammans med Jesus och hans lärjungar. Vi får lära oss av dem hur det går att leva i en bråkig värld. Tillsammans med dem får vi äta påskmåltiden.

Vi får höra hur han gläder och styrker vår själ med förlåtelsens ord. I varje nattvard anar vi hans närvaro. Vi anar hur den himmelske Fadern  gläder och stärker vår själ med förlåtelsens ord.  Vi tar emot  drycken som släcker all törst, och vi tar emot bröd från ditt bord.

Vi sjunger psalm 393 vers 2.  

Image  

3. Instiftelsen 

- Vi läser vers  26-28 i Matteus 26.

Medan de åt tog Jesus ett bröd, och efter att ha läst tackbönen bröt han det, gav åt sina lärjungar och sade: ”Tag och ät, det är min kropp.”

Och han tog en bägare, och efter att ha tackat Gud gav han den åt dem och sade: ”Drick av den alla. Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse
.  

Vi läser Psalm 393 vers 3.

Du gör oss till ett med varandra
kring altarets rund,
till ett med din Son
i din lidande kärleks förbund

Vi  förenas först med  Jesus i hans lidande kärleks förbund. För att förstå det flyttas vi in i det drama som utspelades i Jerusalem omkring år 33.  Spänningen i konflikten mellan Jesus och folkets ledare har stegrats. Ingen kan vara blind för deras hat. När som helst kan de slå till. Och de kommer att slå till hårt, när tillfälle ges till det. De gör allt för att bli av med den farlige Jesus.

Jesus vet detta. Han vet att han är invigd att vara Herrens lidande tjänare..  Han vet att han skall bli slagen för våra missgärningars skull. Straffet skall läggas på honom. I vårt ställe skall han lida och dö. Han dör för att vi skall leva.  Genom hans sår blir vi helade. Jesus vet att han är Guds lamm som borttager  världens synd. Läs om detta i Jesaja 53.

Detta vill Jesus nu förklara för sina lärjungar. Därför gör han något högst oväntat. Han instiftar en ny måltid. Nattvardens instiftelseord berättar om detta.  

Den natt då han blev förrådd, tog han ett bröd, tackade, bröt det och
gav åt lärjungarna och sade: Tag och ät. Detta är min kropp som
blir utgiven för er.  Gör detta till min åminnelse.
Likaså tog han kalken, tackade  och gav åt lärjungarna och sade:
Drick av den alla. Denna kalk är det nya förbundet genom mitt
blod, som blir utgjutet för många, till syndernas förlåtelse.
Så ofta ni dricker av den, gör det till min åminnelse.

Det är mycket som händer när vi kommer till nattvarden.  

1. Vi påminns om Jesu närvaro.

Jesus säger: Gör det till min åminnelse.  Vad menas med det? Nattvarden hjälper oss att ha Jesus i våra tankar. Vi ser honom i salen i övre våningen, då han instiftar Nattvarden. Vi tänker på hans kärlek, på hans död för oss och på hans seger. 

Men Nattvarden är inte en minnesfest, där vi fastnar i det förflutna. Ty när vi firar Nattvard till Jesu åminnelse, blir det förflutna närvarande här. Jesus är inte längre 2000 år långt borta. Han är här. NU!

Nu drar han oss fattiga syndare ur syndens grepp och flyttar in oss i sin försonande kärlek. Genom Nattvardens bröd och vin, som är Jesu Kristi sanna kropp och blod, flyttar denna försonande kärlek in i oss.

Du gör oss till ett med din Son i din lidande kärleks förbund


2 Vi ger Jesus våra synder.

Vi går inte till Nattvarden därför att vi är så bra. Vi går dit därför att vi är syndare som behöver Jesus. Jag klarar inte av mitt liv utan hans hjälp. För att kunna ta emot hans gåvor måste jag bli tömd på mitt eget. Jag lämnar ifrån mig mina synder genom att bekänna dem och noga lyssna till förlåtelseordet som ett profetiskt ord just till mig. 


3. Vi tar emot Jesu kropp och blod.

Det är Jesu himmelska kropp vi tar emot i den heliga nattvarden. Inte någon jordisk kropp. Den Jesus vi tar emot i nattvarden är den himmelske Konungen, som här på jorden dött och uppstått för oss. I Nattvarden får vi del i hans seger.

Precis som han bryter brödstycket så skall hans kropp brytas ned på Golgata. Precis som vinet hälles ut ur kalken så skall hans blod gjutas ut på korset. Detta som ser så meningslöst ut - att han ska plågas ihjäl - vrids till en mening för oss. Korset är inte ett meningslöst lidande. Det sker för vår skull. Och varje gång vi äter denna måltid är Jesus själv med oss i detta bröd och vin.   


4. Vi påminns om att djävulen påminns om sitt nederlag på Golgata.

Djävulen är rädd för nattvarden. Han vill få oss att tro att vi inte behöver nattvarden eller är för syndiga eller ovärdiga för att gå till nattvarden. Han förlorar sin makt över oss, då vi ser på Jesus och tar emot Jesu kropp och blod. 


5. Vi blir  till ett med varandra kring altarets rund.

Sädeskornen kommer från många olika håll. Men i nattvarden smälter de samman till ett enda bröd. Vi som böjer knä vid nattvardsbordet kommer från många olika håll. Vi kommer från olika miljöer. Vi har olika erfarenheter. Vi representerar olika åldrar. Men vid nattvardsbordet blir vi till ett med varandra.

Vi hittar jämlikheten vid nattvardsbordet. Alla böjer sina knän. Alla är tysta. Ingen kan skryta med hur fin han är. Alla är föremål för samma utgivande kärlek: Kristi kropp för dig utgiven. Kristi blod för dig utgjutet.  Vi kommer som små, fattiga syndare till samme store, rike Frälsare. När Jesus Kristus är i oss, förlöses vi från oss själva och börjar fråga efter varandra. Hur har du det? När vi går där fyllda av Jesu kärlek finner vi varandra. Därför har nattvardsgången stor betydelse för vårt vardagsliv.   Därför att där gör  du oss till ett med varandra kring altarets rund, till ett med din Son  i din lidande kärleks förbund.

Vi sjunger psalm 393 vers 3.  

 

4. Himmelsfest på jorden

- Vi läser vers 29 i Matteus 26. 

Jag säger er: nu kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet med er i min faders rike.” 

Vi läser Psalm 393 vers 4.

Till ett med de trogna,
som nu i din härlighet bo,
i samma bekännelse,
samma tillbedjan och tro

Altarringen där vi böjer knä är egentligen ingen ring. I alla fall ser vi bara halva ringen. Den andra halvan finns. Men den är osynlig för våra ögon. Men ibland kan det förunnas oss att få se det osynliga. Hebreerbrevets författare påminner om att vi står inför mångtusende änglar, en festförsamling av alla förstfödda som har sitt namn i himlen (Hebr 12:22-23).

Vi får se hur en stor skara som ingen kan räkna. Där är helgon och martyrer. Där är Herrens trogna i alla tider, våra fromma fäder och mödrar, ja alla dem som tagit emot den hand som Jesus sträckte ut till dem och lät sig ledas av Honom in i den himmelska nattvardssalen. Vi gläder oss över att få fira nattvard tillsammans med de trogna, som nu i din härlighet bo.

Den heliga nattvarden är en himmelsfest på jorden. Himmelen öppnas över oss. Vi får lära oss att  leva ett osynligt liv tillsammans med Kristus hos Gud  (Kol 3:3).  Vi får se in i det osynliga. In i Guds värld. Med hjärtats ögon (Ef 1:18) kanske vi ibland kan få se det som den förste martyren Stefanos såg (Apg 7:56): Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida.

Jesus, min Herre, sitter inte. Det står att han står. Han som annars sitter på den himmelska tronen på Faderns högra sida, har rest sig upp. Varför? Därför att han har ett brinnande intresse för och engagemang i sina vittnens problem.

Vid nattvardsbordet kan Jesus ibland bli så verklig för oss. Han ser mig, han bryr sig om mig! Han ser mig och alla de trogna, som nu i din härlighet bo, i samma bekännelse, samma tillbedjan och tro.

Vi sjunger psalm 393 vers 4. 

 

5. Lovsång även under nöd 

- Vi läser vers 30 i Matteus kapitel  26.

När de hade sjungit lovsången, gick de ut till Olivberget.  

Vi läser Psalm 393 vers 5.

En gång alla släkten och folk
böjer knä för din tron,
till dig och till Sonen och Anden
höjs lovsångens ton.

Innan Jesus och hans lärjungar lämnar salen sjunger de "lovsången". Det är psaltarpsalmerna 113-118. Flera av de ord, som där står brukar också vi sjunga. Vi kallar dem "bibelvisor". Lyssna till dem och lev dig in i att just dessa ord sjöng Jesus den sista kvällen i Jerusalem. Jesus som vet vad som skulle hända honom, vet att han ska gå mot tortyr, korsfästelse och död han sjunger bl.a så här: Man ger mig hårda stötar för att få mig på fall, men Herren hjälper mig. Herren är min starkhet och min lovsång, han blev mig till frälsning. Man sjunger med jubel om frälsning i de rättfärdigas hyddor. (Psalt 118:13-15).

Jesus sjunger lovsång även under nöd. 


Vi vet inte vad som ska hända oss i morgon. Men vi får gå in i den okända framtiden tillsammans med Jesus, han som är vår starkhet och vår lovsång. I allt som händer får vi ha vår blick på honom. Han ger oss ett rikt inre liv så att vi kan leva i en bråkig värld. "Stärkta av måltidsrasten bryter vi glada upp, lovprisande din eviga närvaro". 

Vi lär oss sjunga lovsång även under nöd. 


Det som händer nu här på jorden det kommer att hända där på den stora himmelsfesten. Nu får vi en försmak av det. Nu får vi träna oss för det. Tillsammans med Herrens trogna i alla tider får vi vara där. Vi ser hur alla släkten och folk böjer knä för din tron. Alla böjer knä, alla är små, alla riktar sina ögon mot Jesus. Vi ser att Han  gjort ett förvandlingsunder med våra ögon  -  där finns så mycken kärlek i dem.

Och så hör vi bruset av lovsångens ton. Det är Herrens trogna i alla tider och hela den himmelska härskaran som tillbeder och sjunger och jublar. Och vi som bor i nödens värld  skall  en gång  tillsammans med  alla släkten och folk  få   böja knä för din tron  och  förena oss med  denna himmelska härskara  i lovsångens ton till dig och till Sonen och Anden.

Vi sjunger psalm 393 v 5.  

 

Efter Skärtorsdagens nattvardsgång får 

Ordbrukaren

Image

 

be Skärtorsdagens psaltarpsalm 111:1-5.  

Jag vill tacka Herren av hela mitt hjärta
i de rättrådigas krets, i menigheten. 

Stora är Herrens verk,
de begrundas av alla som älskar dem. 

Höga och majestätiska är hans gärningar,
Hans rättfärdighet varar för alltid.

Han låter oss minnas sina under.
Nådig och barmhärtig är Herren. 

Han ger föda åt dem som fruktar honom,
Han minns för evigt sitt förbund

 

Senast uppdaterad ( 2016-03-18 )
 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk