Då svarade Daniel: "Ge inte mig några gåvor, dem kan du ge åt andra. Men skriften skall jag läsa och uttydningen skall jag ge dig. Konung, den högste Guden gav din far Nebukadnessar riket och storheten, äran och härligheten. Så väldig blev den storhet han fick att människor av alla folk, nationer och språk skalv av fruktan inför honom: vem han ville lät han döda och vem han ville lät han leva, vem han ville upphöjde han och vem han ville förnedrade han. Men när han blev övermodig, styvnackad och förmäten, stör­tades han från kungatronen och berövades sin ära.  Han fördrevs ur människors krets och blev som ett djur: han bodde bland vild­åsnorna och levde av gräs som oxarna och hans kropp fuktades av himlens dagg, till dess han insåg att den högste Guden råder över människors riken och ger dem åt vem han vill. Men du, Belshas­sar, som är hans son, du har inte blivit ödmjuk, fast du vet allt detta. Du har upprest dig mot himlens Herre och du har låtit hämta kärlen från hans tempel. Du själv och dina stormän, dina gemåler och konkubiner, har druckit ur dem och prisat era gudar av silver och av guld, av koppar och järn, av trä och sten, gudar som ingenting ser och ingenting hör och ingenting förstår. Men du har inte ärat den Gud som har ditt liv och ditt öde i sin makt.  

Det var han som sände denna hand och lät den skriva denna skrift. Skriften lyder: Mene mene tekel u-farsin.  Och så skall orden tydas: Mene – Gud har räknat ditt rikes dagar och gjort slut på det. Tekel – du är vägd på en våg och befunnen för lätt  Peres – ditt rike har delats och givits åt meder och perser."

Daniel blir inte imponerad av kungens löften om gåvor. Dem kan han ge till någon annan. Men han börjar inte med att ge uttydningen. Daniel talar först strängt till Belshassar om hans dårskap. "Belshassar, du har blivit varnad. Du har hört hur din morfar Nebukadnessar trotsade Gud, hur han blev vansinnig och fick leva som ett djur. Du har hört, du vet! Allt detta borde du tagit varning av. Men du har inte brytt dig om de stopp­tecken som Gud satt upp också för ditt liv."

Vilket mod han visar, denne gamle Daniel. Han fäster blicken på kungen och talar klart och rakt på sak om kungens synd: "Fast du vet allt detta har du inte ödmjukat dig under himlens Herre. Du har druckit ur kärlen från Jerusalem och skålat för dina gudar genom dem. Du har upphöjt dig själv, du har vänt dig till falska gudar som ingenting ser och ingenting hör och ingen­ting förstår (v 23). Du borde lärt dig att ära den Gud som har ditt liv och ditt öde i sin makt (v 23)."

Det var väl få som vågade säga så skarpa saker till denne öster­ländske despot.

Sedan kommer uttydningen. Daniel har tre ord att tolka: Mene mene tekel u-farsin.


Mene mene – Gud har räknat ditt rikes dagar och gjort slut på det. Dina dagar är räknade, Belshassar! Gud har satt en gräns för ditt maktmissbruk. Spelet är över. Loppet är kört.


Tekel – du är vägd på en våg och befunnen för lätt. Belshassar, du väger inget i Guds vågskål. När Herren väger, framstår din tom­het, din ytlighet, det "lättviktiga" i ditt liv.


Peres – ditt rike har delats och givits åt meder och perser. (Peres är en annan form av samma ord som u-farsin). Herren låter din makt brytas sönder. Redan nu har dina fiender, Belshassar, sam­lats för att dela ditt rike. Du övermodige playboyprins, du går ditt öde till mötes.

Rasta och BE-grunda!

Går det att jämföra vår tids ytlighet och slarv i denna skildring? Finns det gränser som Gud har satt som man inte får överskrida?

Be

Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar, och se till om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen. (Psalt 139:23)