Bibelskolan

Tredje årgången

_________________

Sjätte söndagen efter Trefaldighet

Efterföljelse

Tredje årgångens läsningar:
GT-text: 1 Kungaboken 19:19-21
Epistel: 1 Korinthierbrevet 9:19-26
Evangelium: Lukas 9:51-62
Psaltarpsalm: 15

Predikans text: Lukas 9:51-62
När tiden var inne för hans upptagande till himlen, vände Jesus sina steg mot Jerusalem, och han skickade budbärare före sig. De gav sig av och gick in i en samarisk by för att förbereda hans ankomst. Men man ville inte ta emot honom, eftersom han hade vänt sina steg mot Jerusalem.
Då sade hans lärjungar Jakob och Johannes: ”Herre, skall vi kalla ner eld från himlen som förgör dem?” Men han vände sig om och tillrättavisade dem, och de fortsatte till en annan by.
När de kom vandrande på vägen, sade en man till honom: ”Jag skall följa dig vart du än går.” Jesus svarade: ”Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud.”
Till en annan sade han: ”Följ mig!” Men mannen svarade: ”Herre, låt mig först gå och begrava min far.” Då sade Jesus: ”Låt de döda begrava sina döda, men gå själv och förkunna Guds rike.”
En annan man sade: ”Jag skall följa dig, herre, men låt mig först ta farväl av dem där hemma.” Jesus svarade: ”Den som ser sig om, när han har satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike.”

Lukas berättar för oss att tiden nu var inne för Jesu upptagande till himlen. Och därför vänder Jesus sina steg mot Jerusalem. Han vänder sitt ansikte mot Jerusalem, säger Folkbibeln. Han är fast besluten att gå dit. Samma tanke uttrycker Johannes med de orden att han nu går till Fadern.

Jesus är på väg till himlen. Vägen till himlen går över ett kors i Jerusalem. Där segrar Jesus över döden, över synden och allt det djävulska och mörka. Ja, allt det som lägger sig som tyngder i oss människor och får oss att bli sittande och inte orka resa oss ur våra problem. Men Jesus är den ende som kan lyfta av oss de där tyngderna. Vägen till himlen går därför också för oss över Jesu befriande kors. Korset är nyckeln som öppnar himlen över oss. Jag går till Fadern, säger han nu till oss. Han vill tydligen att vi ska vare med på den vandringen.

Det som hände då, det händer nu. Målet är det himmelska Jerusalem. Han vill ta med oss på den vandringen. Han har just nu stannat till i en liten svensk by, där vi nu är. Han vill dra in oss i sin seger och sin fest. Han vill äta en måltid med oss av himmelskt bröd. För vi vet ju att det är himmel på jorden, där Jesus är med. När jag hör de orden om Kristi kropp för mig utgiven och Kristi blod för mig utgjutet, vågar jag fortsätta att leva. Vid nattvardens kors står jag vid den öppnade himlen.

Vi sjunger på melodi från psalm 681 (Herre hör min bön):

Herre, låt ditt kors, Herre, låt ditt kors
öppna himmelen för oss.

Jesus stannar till vid en samarisk by. Och han stannar till vid en svensk by. Han vill ha rum hos oss och mat. Han vill ha en plats i våra liv. I den samariska byn släpper man inte in honom. Man låser dörrarna. Man bommar igen stadsporten. Varför? Man ville inte ta emot honom eftersom han vänt sina steg mot Jerusalem. Mellan judar och samarier rådde fiendskap. Där fanns lagrat en mängd bitterhet. En järnridå hade byggts upp under många århundraden. Ja, man tog inte emot Jesus. Han var på väg åt fel håll. Till Jerusalem.

Sådana här järnridåer finns ju inte bara mellan öst och väst. På många platser, i många hem finns det ofta lagrat mycket gammal bitterhet och oförrätt. Ibland vet man inte riktigt vad det är. Men det ligger i luften. Man har svårt att nå varandra. Om vi inte vill tala med Jesus om våra bitterheter och om våra oförrätter, försvinner de inte. Vi lämnar dem i arv till nästa generation. De finns plågsamt kvar i atmosfären.

Men se nu vad som händer när Jesus kommer till din by, in i din lilla ombonade värld. Säkert vill du ta emot honom. Ty du tycker ju om Jesus, eller hur? Du vill att han skall stanna hos dig. I alla fall vill du ta emot honom så länge han tycker som du. Jesus håller ju på de kristna värderingarna. Och det gör ju både du och jag.

Säger du så här inom dig: Jag tycker som Jesus, därför att han tycker som jag. Men vad säger du om du möter en Jesus som är på väg till himmelen och som säger till dig att du måste bryta upp och tänka om, om du vill komma dit? Alltså en som har ett mycket tydligare mål än vi och inte längre tillåter dig att leva med dig själv som centrum, vad gör du då? Det är skillnad på att säga så här: Jag tycker som Jesus därför att han tycker som jag. Eller säga: Jag tycker om Jesus, därför tycker jag som han.

Så kan du säga, när du är stilla och lyssnar till hans ord och vill lyda det. Då upptäcker du hur viktigt det är att lyssna till vad Jesus säger. Hans ord är fyllda av himmelskt liv. Vi vet att jorden och du och jag ska braka ihop en dag. Men Jesu ord skall aldrig braka ihop. Har du hans ord i dig har du en himmelsk kraft i dig som leder ända fram till himlen.

Vi sjunger på melodi psalm 681:

Herre, låt ditt ord, Herre, låt ditt ord
rusta oss med ditt liv nu.

Lukas berättar att Jesus skickade budbärare framför sig. De skulle förbereda hans ankomst. Vilken fin uppgift! Då sände han Jakob och Johannes. Idag sänder han kanske Johan och Brita eller Peter och Ulla. Han sänder kanske dig! Du får vara med om att förbereda någon för att ta emot Jesus. Du kan det ty Du har varit med om så mycket. Du har hittat ett nytt liv och en ny glädje. Tänk om man kunde få hjälpa någon. Du vill det gärna. Det trallar inom dig: ”Se jag vill bära ditt budskap, Herre, av hjärtat sjunga ditt lov och pris. Med glädje vill jag ditt ord förkunna som gör den svage vis (psalm 89:1).

Vad händer när du går ut med detta?
Någon kanske tar emot det du säger. Någon som verkligen är hungrig och törstig efter nytt liv.
Andra möter det du säger med en gäspning. De hör snällt på. Men deras reaktion blir bara ett snällt Jaså!
Sedan finns det andra som säger ett bestämt NEJ. De har kanske minnen från andra budbärare. De har gjort dem bittra, besvikna, gett dem sårade känslor. Det kristna budskapet kom snett för dem då de växte upp. Därför säger de nej.

När du fått mycket av Jesus och människor inte bryr sig om det du säger, blir du ledsen, ja kanske t.o.m. upprörd, arg, vred. Jakob och Johannes blev det. Det åskade och blixtrade om dem. Jesus kallar dem en gång för åskans söner, tordönsmän. Å dessa förstockade svenskar, sa de när de kom till vår by och man inte ville ta emot Jesus. Ska vi be Gud sända eld från himlen för att förgöra dem. Sänd en bomb, Herre. Ja, bör inte Gud straffa dem!

Då händer något som varken Johan och Brita eller Peter och Ulla eller du väntat. Jesus vänder sig om och tillrättavisar dem. Hans ögon verkar så allvarliga. I fotnoten i vår bibel skall Jesus enligt någon handskrift ha sagt: Förstår ni vilken ande ni har i er (vilken andes barn ni är). Människosonen har inte kommit för att förgöra människors liv utan för att rädda dem.

Sedan står det att Jesus fortsatte till en annan by. Jesus går alltid vidare. Han tvingar inte sina lösningar på oss. Man kan undra vad de tänkte i den samariska byn? De ser hur Jesus går sin väg. Hans gestalt blir mindre och mindre och mindre. Till slut försvinner han alldeles bakom kullarna. Är det vi som står där? Är det vi som förlorar Jesus ur sikte? Och någon av oss ropar: Jesus stanna! Jesus kom tillbaka! Vi behöver dig, Jesus!

En tid senare, efter Pingsten i Jerusalem, sänds Johannes till en samarisk by tillsammans med Petrus. Samarierna led av någon andlig bristsjukdom. Johannes och Petrus kommer till dem. De lägger händerna på dem och ber för dem. De får ta emot Andens eld från himlen. Och nu händer det mycket bland dem.

Jesus ger inte upp. Han har en plan också med dina motståndare. Vad gör du med dem som är jobbiga för dig? Slår du till dem? Kommer du med dräpande argument? Jesus har en annan plan med dem. Han vill hjälpa dig att se på dem tillsammans med honom, se dem som möjliga helgon. Det kanske ingår i Jesu plan med dem att du en gång ska få lägga händerna på dem och be om helig Ande över dem.

Vi sjunger på melodi psalm 681:

Herre tänd idag, Herre tänd idag
himlens låga ibland oss.

Man blir aldrig riktigt klok på Jesus. Mot motståndarna talar han milt. Men mot medståndarna är han kärv. Här kommer det fram en stor entusiast i texten. Han har varit på oasmöte och han går och smågnolar för sig själv: ”Jesus jag ger dig mitt liv”. Och han säger: Jesus, jag skall följa dig vart du än går .

I stället för att ta hand om den här människan, börjar Jesus tala om rävar och fåglar. Rävarna har små tjusiga lyor och fåglarna några lyxvåningar högt upp med underbar havsutsikt. Men Jesus själv har inget ställe där han kan vila sitt huvud. Han blir utstött. Man vill inte ta emot honom.

Kan du höra vad Jesus vill säga till oss? Är du beredd? Har du beräknat kostnaden? Om du följer mig kan du bli utstött, missförstådd. Du kan få möta människor som lite retsamt försmädligt säger: Jaså, du tror fortfarande på det där? Du kan få lida. Är du beredd att dela mina lidanden? Är du beredd att få vara med om att lida fram kärleken och glädjen och livet från Gud i världen? Beräkna kostnaden för din tro. Vill du verkligen följa mig?

Vi sjunger på melodi psalm 681:

Herre, hjälp oss du, Herre, hjälp oss du
våga lida fram kärlek.

Plötsligt ser vi nu hur Jesus stannar framför dig och mig och säger de elektriska orden: Följ mig! Vad svarar du? En del lyder, de bryter upp, de lämnar allt och följer Jesus. De får en ny mening i sina liv.

Men två av oss, som hör Jesu ord Följ mig! svarar - och jag vet inte om det är du eller jag: Jag vill följa dig, men låt mig först … En vill först begrava sin far och en annan vill först ta farväl av dom därhemma.

Kan du känna igen dig i de orden: Låt mig först … Man vill, men inte just nu. Inte idag. Lite längre fram när jag blir gammal och håret grånat och skägget blivit vitt. Gud är ju en god Gud, han vill säkert ge mig mina sista dagar tillsammans med honom så att jag kan be om förlåtelse för att jag levt rövare här på jorden och vara säker om en plats i himlen.

Vad är det som hindrar? En ville gå på pappas begravning först. Vad är det för fel med det? Det är inte säkert att pappa var död. Så länge pappa levde var den här mannen fadersbunden, vågade inte ta några egna beslut förrän pappa låg i graven. Det här kan vara mångas problem: Man är faderbunden och modersbunden och tjockasläktenbunden och kompisbunden. Man är inte fri att följa Jesus. Vad ska andra säga?

Vad Jesus här säger är ju mycket tillspetsat. Han ger oss inte ett förbud att gå på begravning. Men han vill att vi ska tänka igenom vad vi sysslar med. Låt de döda begrava sina döda men gå själv och förkunna Guds rike. Syssla inte med allt som är dött. Förkunna Guds rike i stället. Förkunna Livet. Jesus är Livet. Han vill hjälpa oss att leva nu. När han säger sitt Följ mig låter han oss gå från döden till Livet redan nu. Du får göra detta för din egen skull, för att själv hitta detta att leva med Jesus redan nu. Du får göra det för de andras skull för att få något spännande och rikt att ge till dem du möter.

På en del kyrkogårdar kan man se vid ingången denna skylt: Tänk på Döden! Är det en bra uppmaning? Får jag ge dig en bättre: Tänk på Livet! Tänk på Jesus!

När du går i Jesu efterföljd, var då noga med att ha Jesus som ditt riktmärke. Den som ser sig om när han satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike, säger Jesus. Om jag inte har riktmärket klart blir det krokiga fåror. Eller en annan bild: Du åker till stan. När du går på gatan får du se dig för. Och se framåt. Ser du bakåt kolliderar du med lyktstolpar och människor. Och du gör varken lyktstolparna eller människorna särskilt glada.

Det berättas om Lots hustru i Gamla Testamentet. När Lot och hon skulle fly från Sodom, vände hon sig om och såg sig tillbaka. Då förvandlades hon till en saltstod. När vi ser tillbaka och tronar på minnen från fornstora dar, då stelnar vi. Vi får se fram mot Jesus. Före går Herren med segerns baner. Då får vi en ny spänst och en ny glädje och kan tillsammans sjunga sången om himlen.

Vi sjunger på melodi psalm 681: