Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Sångpostillan - Tredje söndagen i Advent PDF Skriv ut E-post
Skrivet av Bengt Pleijel   
2008-11-27

Image

 

Tredje söndagen i Advent

 

Bana väg för Herren

 

 Image

Låt oss be att Gud bereder väg för sin Son i våra liv:
Tystnad
 

Herre, vår Gud, du sände Johannes döparen att bereda vägen för din Son –
omvänd oss till dig, så att vi är redo att möta vår Domare och Frälsare
när han kommer åter i härlighet.
Genom honom, Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande l
ever och råder från evighet till evighet
.  

 

DEN TREDJE SÖNDAGEN I ADVENT tar vi ännu ett steg i väntan på Messias. Vi får möta den kärve Johannes Döparen som vill bana väg för Herren i våra liv. De tre ljusen, som vi idag tänder, är som tre trappsteg upp mot den stora händelsen i Betlehems krubba, då vi i vårt mörker skall få se ETT STORT LJUS (Jes. 9:2) och få höra änglasångens budskap: I dag har en Frälsare  fötts åt er …

Vi skall vandra in i denna söndags budskap med hjälp av Sv. Psalm 421 När vintermörkret kring oss står … Den skrevs 1914 av kyrkoherden i Norrköping Edvard Evers på en melodi av Johann Crüger 1640.

 

Första årgångens läsningar: Jes. 2:17-21, 1 Kor. 4:1-5, Matteus 11:2-11, Psaltaren 146:3-9.  

 

ImagePredikans text: Matteus 11:2-11

Johannes fick i sitt fängelse höra om Kristi gärningar, och han skickade några av sina lärjungar för att fråga honom: ”Är du den som skall komma, eller skall vi vänta på någon annan?” Jesus svarade dem: ”Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: att blinda ser och lama går, spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud. Salig är den som inte kommer på fall för min skull.

”När de hade gått, började Jesus tala till folket om Johannes: ”Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden? Nej. Vad gick ni då ut för att se? En man i fina kläder? Men de som bär fina kläder finns i kungapalatsen. Vad gick ni då ut för att se? En profet? Ja, och jag säger er: en som är mer än profet.

Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare före dig, han skall bereda vägen för dig. Sannerligen, ingen av kvinna född har trätt fram som är större än Johannes döparen, men den minste i himmelriket är större än han
.   

Vi läser Sv. Psalm 421 vers 1:

När vintermörkret kring oss står,
då gryr på nytt vårt kyrkoår
med nåd och tröst från världens ljus,
från konungen av Davids hus

Johannes fick i sitt fängelse höra om Kristi gärningar … Så börjar vår text. Det känns som om det slår emot oss ett vintermörker i de orden. Texten drar oss in Johannes svårigheter.  

Image

Vi tittar in hos Johannes, som enligt traditionen hamnat i Machairous fängelse, som ligger ca 15 km öster om Döda havet. Vi sätter oss ner hos honom. Vi får uppleva hur han har det. Det känns som om vintermörkret kryper in innanför huden på oss.  Fukten dryper från väggarna, råttor tittar fram ur några hålor, vi känner nypen från loppor och löss, det luktar illa, vi ser hur  fotbojorna skaver in i vristerna på Johannes. Rummet är kallt och kalt, inga gardiner för fönstret, inga blommor, ingen TV, maten är usel, inga gräshoppor och ingen vildhonung, som var Johannes älsklingsrätt (Matteus 3:4)… Det är vinter och mörker för Johannes!

Johannes har hamnat där, därför att han vågade gå till rätta med kung Herodes Antipas. ”Du lever i synd”, hade han sagt. ”Du lever sambo med din brors hustru”. Det ville kungen inte höra och kastar honom därför i fängelse.

I fängelset får Johannes tydligen ta emot besök. Folk berättar för honom om vad som händer i landet. Man berättar för honom om det som är det allmänna samtalsämnet:  Kristi gärningar.

Det är viktigt för oss att göra fängelsebesök. Jag satt i fängelse och ni besökte mig, säger Jesus (Matt 25:36). I Hebreerbrevet 13:3 står det: Tänk på dem som sitter i fängelse, som ni var fångar med dem. Tänk på dem som blir misshandlade, som om det gällde er egen kropp.

Vi behöver lära oss mycket om inlevelse. I Kol. 3:12 hittar vi uttrycket innerlig medkänsla. Innan du går ut på morgonen ska du klä dig i innerlig medkänsla, står det där.  Vi är ju ofta allt för snabba i våra omdömen om varandra. Varför är den människan så låst, så svår? Vad har hänt med henne?  Även om människor inte sitter i något Kumla-fängelse kan de ändå vara fångade i så mycket. Vi sjunger i en psalm: Vårt fängelse är byggt av rädslans stenar. Vår fångdräkt är vårt eget knutna jag (Psalm 289 vers 3).

En fråga till mig själv: Är jag själv en fängelsekund?

När vi dröjer hos dem, som vi möter och ger oss tid att lyssna, kan vi kanske få viska fram ett hoppets röst. Vi kan tala om Kristi gärningar. I din förlåtelse vår frihet är (Psalm 289 vers 4). Då kan det hända något i vintermörkret. Det kan komma in nåd och tröst. Något nytt kan börja, redan detta år. Vi sjunger in det budskapet i oss: När vintermörkret kring oss står, då gryr på nytt vårt kyrkoår med nåd och tröst från världens ljus, från konungen av Davids hus.   

 

Vi läser Sv. Psalm 421 vers 2:

I dag densamme som i går,
han bryter bojor, helar sår.
Mot själens armod, folkens nöd,
han bjuder världen livets bröd.
 

Johannes skickade några av sina lärjungar för att fråga Jesus: ”Är du den som skall komma, eller skall vi vänta på någon annan?” Jesus svarade dem: ”Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: att blinda ser och lama går, spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud. Salig är den som inte kommer på fall för min skull.”

Johannes hela livsgärning var ju att bereda väg för Jesus. Han hade döpt Jesus i Jordan. Han hade sett hur himlen öppnades över honom och hur Anden sänkt sig som en duva över honom. Han hade hört Fadern proklamera, att Jesus var hans Son.

Johannes hade skakat om människoskarorna, som kom ut till honom vid Jordan och gått till rätta med dem för deras synder. Johannes döpte i vatten, men den som kom efter honom, Messias, skulle döpa i helig Ande och eld, säger Johannes.  Om Johannes hade skakat om folk skulle Messias göra det ännu mer.  Han skall ha sin kastskovel i handen, säger Johannes. Han skall noga rensa från synden. Han skall bränna bort agnarnas ytligheter (Matteus 3:11-12). Johannes tänkte sig nog den kommande Messias som en domsförkunnare.

Men där i fängelsets vinterkyla och mörker kommer Johannes i svåra grubblerier. Är Jesus den som Johannes trodde att han var? Folk, som kommer på besök, berättar inte så mycket om botpredikan och eld som aldrig utsläckes.  De talar om andra gärningar som Jesus gjorde, de talar om läkedom, tröst, nystart.

Johannes kommer i tvivel. Är Jesus den som skall komma?  Uttrycket den som skall komma, är en benämning på den kommande Messias. Jämför andra liknande ord: Välsignad vare han som kommer, konungen, i Herrens namn (Matteus 21:9, Psalt 118:26). Jag har kommit (Matteus 5:17).

Johannes kommer i tvivel. Precis som vi i svåra tider också kommer i tvivel. När den uppståndne och levande Jesus samlar sina lärjungar uppe i Galileen, står det att lärjungarna  hyllade honom. Men det står också att  några tvivlade (Matteus 28:17). Matteus, som berättar om detta, tycks vara trygg i sin tro. Han låter det stå. Tvivlarna stöts inte bort. De får vara med och när de dras in i Jesu kärleksnärvaro kan tron växa fram.

Mästare du som vet, hur tungt tvivlet kan trycka och tära,
möt det som fordom, fast och lugnt, borgesman själv för din lära.
Klarna skall livets mål och grund,
om endast du en salig stund kommer oss mänskligt nära
(Sv. Psalm 216 vers 3). 

Johannes tvivlar och säkert smittas hans lärjungar av hans tvivel. Då gör Johannes något mycket bra. Han sänder sina lärjungar till Jesus med en rak fråga: ”Är du den som skall komma, eller skall vi vänta på någon annan?”

Jesus tar emot dem. Han låter dem vara hos honom en tid. De får lyssna till hans ord och undervisning. De får se hur människor berörs av Jesus. Sedan de sett detta, sänder Jesus dem tillbaka till Johannes med uppdrag att berätta för Johannes vad de hör och ser: att blinda ser och lama går, spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud.

Johannes visste att det var två ting Jesus skulle göra. Det ena var att ta bort synden. Det andra att döpa i Helig Ande och eld (se Joh. 1:29,33). Johannes hade varit mest inriktad på hur elden skulle förtära synderna. Men han tänkte tydligen inte så mycket på att Andens eld skulle ge liv. Om det hade profeterna talat. Dagens epistel från Jesaja 29:17-21 berättar om hur livets förändras för de fattiga och de förtryckta, de blinda och de döva. I Jesaja 35:5f ser man hur den lame hoppar som en hjort. Den kommande frälsaren skulle ge liv och liv i överflöd (Joh 10:10).

Om detta kan också idag många människor vittna. Och vi kan sjunga in denna glädje i Psalm 421 vers 2: I dag densamme som i går, han bryter bojor, helar sår. Mot själens armod, folkens nöd, han bjuder världens livets bröd.   

 

Vi läser Sv Psalm 421 vers 3:

Guds folk inför din konung träd,
med helga offer honom gläd;
ditt liv åt ärans konung vig:
sin salighet han bjuder dig

Johannes lärjungar går tillbaka. Alla såg, att något hänt med dem. Dina ögon är fyllda av glädje. Säg, vad har de sett för att få sånt ljus? (Sv psalm 154:3). Och de berättar för Johannes vad de hört och sett. De var helt uppfyllda av det de varit med honom. Det hände så mycket där Jesus från Nasaret gick fram. Himmelens salighet hade landat på jorden. Ja, det sista Jesus säger till Johannes lärjungar var ett ord om salighet: Salig är den som inte kommer på fall för min skull.

Vad menar Jesus? Kan man komma på fall för Jesu skull? Kanske jag gör det, då jag inte förstår min situation: Du säger ju: jag är rik, jag har vunnit rikedom och saknar ingenting. Och du förstår inte att just du är fattig och blind och naken. (Joh Upp 3:17-18). Om jag retar mig på att Jesus är så överdrivet intresserad av att hjälpa de fattiga, de små, dem som misslyckats, kan jag själv komma på fall. ”Skandalisthe” är det grekiska ordet för ”komma på fall”.  Det är en skandal att Jesus gör så (Luk 15:2, 18:11). Om jag inte ser, att jag själv är fattig och blind och naken och behöver Jesus, finns det många risker att jag snubblar på vägen genom livet. Men salig är den som inte kommer på fall för min skull, säger Jesus. 

När Johannes lärjungar hade gått, började Jesus tala till folket om Johannes: ”Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden? Nej. Vad gick ni då ut för att se? En man i fina kläder? Men de som bär fina kläder finns i kungapalatsen. Vad gick ni då ut för att se? En profet?

Vad ville ni se, när ni gick ut i öknen?  Ett strå som vajar för vinden?  Sådan var inte Johannes. Men sådana kan vi så lätt bli, om vi inte har våra liv förankrade i Jesus. Vi vajar och svajar och svänger hit och dit, osäkra, hållningslösa, barn av vår tid, dåligt själförtroende …

Vill ni se en man i fina kläder? Vill ni se sådant folk kan ni sätta på TV:n och se Nobelfesten. Det är som om Jesus nu talar direkt in i vår situation. Varför är du så intresserad av kändisar? Imponeras  du av ståten du ser. Drömmer du själv om att bli något stort? Ditt inre ropar  ut: Se mig! Se mig!  En hemlig längtan efter att komma in i kändisgängen?

Är det inte som om Jesus här sätter fingret på en öm punkt i våra liv. Och han kanske ser i det han ser, hur  torftiga och små vi känner oss, trötta på oss själva.  Vad gick ni då ut för att se? En profet? Kanske är det så, av vi egentligen längtar efter någon, som kan visa oss det verkliga livet?

Psalmversen som vi nu ska sjunga, berättar om hur vi kan hitta saligheten, det verkliga livet. Den berättar för oss, Guds folk, att det finns en Konung som vill ta hand om oss. Han gläder oss med sin kärlek. Och vi får glädja honom med helga offer, står det. Vad är det för offer han vill ha? Paulus berättar för oss om det: Frambär era kroppar som ett levande och heligt offer, skriver Paulus (Rom 12:1 Fb). Jesus, konungen, vill dra oss in i sin livsstil. Han har hjärta för de små. Han vill att vi ska ha det också. Det är som om han nu säger:                 

Runt omkring dig finns så många som ingen ser.                       
Får jag använda dina ögon för att se dem.                       
Det finns så många som ingen lyssnar på.                       
Får jag använda dina öron för att lyssna på dem?                       
Får jag använda din mun för att tala till dem,                       
dina händer för att ge dem mina gåvor,                       
dina fötter för att vandra med dem … 

Om detta sjunger vi nu i vers 3: Guds folk inför din konung träd, med helga offer honom gläd; Ditt liv åt ärans konung vig: Sin salighet han bjuder dig.    

 

Vi läser Sv. Psalm 421 vers 4:

Han kallar oss till helig strid
mot mörkrets makt, för ljus och frid.
Säll den hans maning följa vill,
ty honom hör Guds rike till

Vi hör nu hur Jesus talar om Johannes: Vad gick ni då ut för att se? En profet? Ja, och jag säger er: en som är mer än profet. Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare före dig, han skall bereda vägen för dig.  

JESUS BEHÖVER JOHANNES DÖPAREN.

Johannes har en stor uppgift. Han ska röja undan alla hinder av fördomar och synder, av berg och dalar, av krokigheter och stenar och skräp som hindrar Jesus att nå fram till människorna och människorna att nå fram till Jesus för att få se och ta emot hans frälsning.

Lukas sjunger för oss en sång, som han fått från Jesaja: 

En röst ropar i öknen:
Bana väg för Herren,
gör hans stigar raka.
Varje klyfta skall fyllas
varje berg och höjd skall sänkas.
Krokiga stigar skall rätas
och steniga vägar skall jämnas.
Och alla människor skall se Guds frälsning
. (Lukas 3:4-6, Jesaja 40: 3-5).  

VI BEHÖVER RÖSTEN I VÅR ÖKEN.

Vi suckar ibland över vårt vardagslivs öken. Där är så torrt, så enformigt och händelselöst. Men Gud kan förvandla vår öken till en vattenrik trädgård, en oas där vattnet aldrig sinar (Jes 58:11). Det är inte i storstadens decibelbuller, du hör rösten. Det är i öknen man kan höra den. Hör rösten av en som ropar i öknen. Herren berättar för Hosea vad som kan hända när han får möta oss i öknen:  Därför skall jag locka ut henne i öknen och söka vinna hennes hjärta (Hosea 2: 14 Bibel 2000 … Bibel 1917 säger:  tala ljuvligt till henne). Det är mycket som kan hända i vår öken. Om ni vänder om och är stilla skall ni bli frälst. Genom stillhet och förtröstan blir ni starka (Jes 30:15 Folkbibeln).   

VÅRT FOLK BEHÖVER PROFETER.

Bibel 2000 säger att utan profeter förvildas folket (Ordspr 29:18). Det blir tygellöst, utan respekt och fruktan för Gud. Men att frukta Herren är början till vishet (Psalt 111:10 Folkbibeln).

Men vakna upp! Det döljer sig något i mörkret Där finns många falska profeter. Jesus varnade för falska profeter som inte var sända från honom (Matt 7:15). Därför kallar han oss till helig strid mot mörkrets makt, för ljus och frid

Det står en ständig kamp om oss människor. Vi utsätts för ständig påverkan, indoktrinering,  propaganda, politiker, journalister, rörelser av olika slag vill styra våra tankar. Man vinklar TV-program. Man gömmer undan halva sanningen i tidningsartiklar.

Vi behöver be om profeter, människor som genom Guds Ord och Guds Ande blivit utrustade med klarsyn och kärlek, så att de kan avslöja alla bedrägerier och hjälpa oss att se att Herren kallar oss till helig strid mot mörkrets makt, för ljus och frid. Säll den hans maning följa vill, ty honom hör Guds rike till.

Profeternas uppgift är att peka på honom säger: Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra  mörkret utan ha livets ljus (Joh 8:12).

Vilken uppgift!  Helig strid för ljus och frid. Vi sjunger vers 4.  

 

Vi läser Sv. Psalm 421 vers 5:

Snart denna världens tid förgår,
då gryr Guds kyrkas jubelår.
Av nåd oss då, o Herre, giv
med allt ditt folk ett evigt liv

Vår text slutar med att Jesus säger några uppskattande och dunkla ord om Johannes:

Sannerligen, ingen av kvinna född har trätt fram som är större än Johannes döparen, men den minste i himmelriket är större än han. 

Johannes hade en enastående ställning i sitt folks historia. Han var en profet, ja den störste av alla profeter. Den siste profeten i Gamla Testamentet, Malaki, som levde 400 år före Johannes, profeterade om honom. Se, jag sänder min budbärare, han skall bana väg för mig, står det i Malaki 3:1. Johannes var den siste och den störste i det gamla förbundet. Han hade blivit utrustad med den helige Ande redan i moderlivet (Luk 1:15). Han fick stå där på tröskeln in till det nya förbundet. Han hade fått peka fram mot det nya riket som skulle komma med Messias. Han hade fått stå där och se hur himmelen öppnades över Jesus vid Jordan och hade fått höra Faderns röst från himlen. Men han hade bara fått stå där och se in i detta nya.  

Men så väldigt var det nya, som nu skulle komma, att den minste i himmelriket är större än den störste av alla profeter. Vem är denne minste i himmelriket? Är det Jesus själv, himmelriket har ju ett helt annat räknesätt än vad vi har. Där är den minste störst och den störste minst. Den vill vara stor bland er, skall vara de andras tjänare … Människosonen har inte kommit för att bli  tjänad utan för att tjäna … .(Matteus 20:25-28).

Vem är den minste i himmelriket? Kanske Jesus just nu stiger ut ur vår text och – med en glimt i ögat – ser på dig!  Du är den minste i himmelriket och större än Johannes Döparen.

Jesus kommer ihåg vad som hände i ditt dop. Då sade Fadern till dig precis det som Fadern sade till Jesus. Du är min son, den Älskade. I dig har jag min glädje (Markus 1:11). Alla som blivit döpta in i Kristus får del i allt som Kristus har. Du är min son, min dotter, mitt barn …. I dig har jag min glädje.

I dopet flyttades jag in i himmelriket. Jesus tog över allt mitt och jag tog över allt hans. När jag sedan upptäcker vad det är att leva i sitt dop – att lämna sitt eget och ta emot allt från Jesus varje dag då lär jag mig att vända om och bli som barn. Den som ödmjukar sig som detta barn, han är den störste i himmelriket (Matteus 18:1-5).

Johannes, evangelisten och aposteln, hade ett häftigt humör, grälade med de andra lärjungarna om vem som var störst, bäst och vackrast. Men han fick gå igenom många prövningar, motstånd, förföljelse, ensamhet. På sina ålders höst satte han sig ned och skrev ett kärleksbrev till oss. Han berättade om sin stora upptäckt:

Se, vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn, och det är vi också.
Världen känner oss inte, därför att den inte har lärt känna honom...
Mina älskade, vi är nu Guds barn, och vad vi skall bli är ännu inte uppenbarat.
Men vi vet att när han uppenbaras, kommer vi att bli lika honom,
ty då får vi se honom sådan han är.
Och var och en som har detta hopp till honom renar sig, liksom han är ren
(1 Joh 3:3 Folkbibeln). 

Jag - den minste i himmelriket och större än Johannes Döparen.
Tänk att få vara liten utan att ha mindervärdeskänslor!
Tänk att vara stor utan att ha några löjliga högfärdskänslor! 

Jesus Messias, drar oss nu in i Guds rike. Något alldeles nytt händer. Guds rike kommer med något alldeles nytt. Han leder sitt folk genom allt mörker, alla kriser och krascher mot den dag då Guds kyrkas jubelår gryr. Vi ser fram mot den stora Dagen och ber: Av nåd oss då, o Herre, giv med allt ditt folk ett evigt liv. Vi sjunger vers 5.   

 

Ur bibelskolans skattkammare

Denna söndag handlar om Johannes Döparen.
Det finns en söndag till i kyrkoåret som handlar om honom.
Det är Den helige Johannes Döparens dag den 26 juni 2008.
Där kan du läsa om hur glad hans pappa var då han föddes.
Så om du vill ”lura jäktet” nu under julruschen leta fram den söndagen,
läs, begrunda, ta det lugnt och gläd dig med pappa Sakarias.
Se sångpostillan:
Den helige Johannes Döparens dag.  

 

Du ordbrukare!

Image

Vad  har den helige Ande sagt till dig idag?
Hur har han

tröstat? lärt? förmanat?  varnat dig?
Stanna till, tänk till, be!

 

Senast uppdaterad ( 2017-12-10 )
 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk