Kyndelsmässodagen

Jungfru Marie kyrkogångsdag 

Uppenbarelsens ljus

KYNDELSMÄSSODAGEN – JUNGFRU MARIE KYRKOGÅNGSDAG. - infaller den 2 februari och firas på en närliggande söndag. Kyndel är ett gammalt svenskt ord för ljus, fackla, bloss. Jämför kandelaber – ljusstake. Denna söndag bildar avslutningen på julkretsen.  Den kallas ibland för ”lilljul”. Temat är Uppenbarelsens ljus, och kallas så efter Symeons ord i dagens evangelium att Jesus är ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna. Därför firas denna söndag ofta som en ljusmässa.

Första årgångens läsningar: 1 Sam 1:21-28, 1 Joh 1:5-7, Lukas 2:22-40 Psalt. 138.

Episteln från 1 Joh 1:5-7 uppmanar oss att vandra i ljuset. Vi skall i predikan idag sjunga in det budskapet i våra hjärtan:

Låt oss vandra i ljuset liksom Han är ljus, vandra i Guds ljus.
Vandra i Guds ljus, vandra i Guds kärleks ljus.

Predikans text: EVANGELIET ENLIGT LUKAS  Kap 2  Vers 22 - 40
När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag, tog de honom till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren - det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren - och för att offra två turturduvor eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag.

I Jerusalem fanns en man vid namn Symeon, som var rättfärdig och from och som väntade på Israels tröst. Helig ande var över honom, och den heliga anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Messias.

Ledd av Anden gick han till templet, och när föräldrarna kom in med barnet Jesus för att göra med honom som det är sed enligt lagen,  tog han honom i famnen och prisade Gud och sade:

”Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat.
Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk,
ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel.” 

Hans far och mor förundrade sig över vad som sades om honom.  Och Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: ”Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid - ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd - för att mångas innersta tankar skall komma i dagen.”

Där fanns också en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år,  sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön.

Just i den stunden kom hon fram, och hon tackade och prisade Gud och talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse.

När de hade fullgjort allt som föreskrivs i Herrens lag, återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen.  Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom. 

1. Vi lyssnar till Johannes kärleksinbjudan: Vi får vandra i ljuset
Den gamle Symeon, som vi ska träffa idag, talar om Jesus som Uppenbarelsens ljus. Det är temat för denna söndag.  Johannes uppmanar oss i dagens epistel att vandra i hans ljus. Det betyder att vi nu inbjuds att söka oss in i ljusets kraftfält, öppna oss för det, leva där, vandra där. Det är mycket som kan hända i våra liv, när vi gör som Johannes säger.

Johannes säger att vi ska vandra i ljuset, liksom han är i ljuset. Lägg märke till att han är i ljuset.  Han – alltså  den Gud som också är kärleken och som möter mig i Jesus, sin Son. Om inte han är i ljuset skulle det betyda att vi ständigt var avslöjade i all vår ynkedom. Vi skulle ständigt få se oss sådana vi är. Vad förskräckligt! Vem skulle stå ut med det?  Men när vi vandrar i ljuset, behöver vi inte fastna i oss själva. Vi får vara inför honom. Och han ser på oss med sina möjligheter.

Det händer två ting, säger Johannes i sitt brev, när vi är där i ljuset:

Först EN FÖRENING. Vi får gemenskap med varandra. I mörkret är vi bara medvetna om oss själva. Vi går blinda för varandra och är okänsliga för varandras problem och kolliderar med varandra. Men när jag kommer in i Hans ljus kan det bli en ljusgemenskap. Vi räcker varandra handen och möter varandra på ett nytt sätt.

Men sedan händer något mer: EN RENING. I Guds spegel upptäcker vi att vi behöver rening. Vi ser hur smutsiga vi är -  självupptagna, egenkära, besvärliga för människor omkring oss, otacksamma …  Hur blir man ren från sånt? Spegeln gör mig inte ren. Johannes har receptet på rening:  Jesus, Guds sons blod, renar oss från all synd. Det gamla kan bli förgånget. Det nya, det friska livet, tar vi emot från Jesus. Låt oss därför tillsammans börja vandra i hans ljus. Vi sjunger:

Låt oss vandra i ljuset liksom Han är ljus, vandra i Guds ljus 
Vandra i Guds ljus, vandra i Guds kärleks ljus. 

2. Vi får möta Josef och Maria
I början av evangeliet möter vi två människor som hittar både FÖRENING och RENING. Det är Josef och Maria. Genom Maria har Guds son blivit född till jorden. Men det var en svår tid för Maria.  Folk pratar. Vem är pappan?  Josef stöter inte bort henne. Josef har fått Guds ljus över vad som hänt med Maria. Josef tar hand om Maria på ett fint sätt. Prövningarna förenar dem.

Nu går de till kyrkan tillsammans. Det var en kärlekshandling. I tacksamhet vill de nu tacka Gud för barnet och bära fram honom inför Gud. 

Det var också en lydnadshandling. Gud hade sagt i Mose lag att när  tiden var inne för deras rening skulle varje förstfödd av mankön helgas åt Herren.  När en kvinna i Israel fått ett gossebarn skulle hon räknas som oren i sju dagar och då  offra två turturduvor eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag. Och sedan får hon stanna hemma i trettiotre dagar. Får hon en dotter får hon stanna hemma lite längre. Nyfödda flickebarn behöver mycket omsorg.

Vi kan tycka att dåtidens hälsolagar var både svårbegripliga och stränga. Reningen som det talas om här beror inte på att man ser sexualliv och barnafödande som syndigt. Barn såg man i Israel som en rikedom och välsignelse. Kvinnan som föder barn ärar och upphöjer man. Som en fruktsam vinstock är din hustru inne i ditt hus, som olivplantor är dina barn kring ditt bord (Psalt.128:3 SFB). Kärlekens Gud ger kärlekens bud. Kvinnan som fött barn behöver få ta ledigt efter förlossningen. När Gud talar om orenhet och behov av rening talade han på ett språk som männen på den tiden kunde begripa. Lämna Maria i fred. Ligg inte med henne. Maria blev inte mammaledig, men hon blev ”makeledig”.

När vi vandrar i ljuset från Guds ord hittar vi rätt. När dina ord öppnas, ger de ljus och skänker förstånd åt enkla människor, står det i Psalt 119:130 (SFB). Ordets ljus leder oss både till förening och rening. Låt oss därför uppmuntra varandra med denna sång:

Låt oss vandra i ljuset liksom Han är ljus, vandra i Guds ljus
Vandra i Guds ljus, vandra i Guds kärleks ljus 

 
3. Vi lär känna Symeon
Lukas berättar om denne Symeon. Vi talar om den gamle Symeon. Men hur gammal han är sägs inte. Förmodligen har han fyllt 80 år. Man kan tänka sig att han var vithårig. Tre ting berättar Lukas om honom.

Han var rättfärdig och from.
Han väntade på Israels tröst.
Den helige Ande var över honom.  

Kan ni se här hur Symeon var en man som var noga både med förening och rening.

Symeon var rättfärdig och from. Han ville ställa in sitt liv på Faderns våglängd och rätta sig efter hans vilja.  Han ville leva nära Fadern för att få leva i hans vilja. Där hittade han både förening och rening.

Symeon väntade på Israels tröst, en benämning på Messias. Han kallas ibland för  Menachem. Det  betyder tröstaren. Han väntade på honom som skulle kunna rena sitt folk från dess synder. Hos honom skulle han hitta både förening och rening.

Symeon lever  i gemenskap med den helige Ande. Den helige Ande var över honom. Han lärde sig lyssna till Andens röst. Anden hade sagt till honom att han inte skulle dö förrän han fått se Herrens Messias. Den helige Ande hjälpte Symeon att se framåt. Inte tillbaka till den gamla goda tiden med minnen från fornstora dar. Den bästa tiden låg framför honom. Ett rikt liv i förening med Gud och rening från Gud. 

Låt oss nu stanna till här. Vi har något att lära oss om vad det vill säga att leva som Guds barn. Fadern, Sonen och den helige Ande som var med vid vårt dop vill ta hand om oss alla dagar intill tidens ände.

FADERN gläder sig när du kommer till honom. När du söker hans ansikte får du se hur hans ansikte lyser. Han hjälper dig att leva rätt och rent inför honom. Också du kan få bli rättfärdig och from. Du gläder dig över att få vandra i hans ljus. Då hittar du ut ur ditt mörker och får en underbar förening  med din Fader och en  rening i hans sons blod.

SONEN gläder sig när du kommer till honom och söker tröst hos honom.  Ibland blir vi ledsna, gråter inuti och deppar. Då behöver vi tröst. Jesus kan ge det. Han kan lyfta av det som är trött och tungt och ledsamt inuti. Han kan tända ett ljus i ditt mörker. Hjälpa dig att se en mening med att du fortfarande lever. Och ge dig en ny glädje i att vandra i hans ljus.

DEN HELIGE ANDE gläder sig när han får hjälpa dig att höra Guds röst, höra Andens viskningar. Jag tror att Anden vill säga dig, att du inte får dö förrän du fäst dina ögon på Jesus och tar emot Jesus i ditt liv. Du behöver inte vara rädd att gå över tröskeln till Livets land om du som Symeon först får ta emot Jesus och bära Jesus i din famn. Du kommer att upptäcka en stor sak då: Barnet du bär, bär dig! I den helige Andes kraft och glädje får du sjunga sången både för dig och för dem du möter:

Låt oss vandra i ljuset liksom Han är ljus, vandra i Guds ljus 
Vandra i Guds ljus, vandra i Guds kärleks ljus.  

4. Vi får vandra med Symeon
En dag talar den helige Ande på ett särskilt sätt till Symeon. Gå till templet, säger han. Han säger inte endast när, utan också var den utlovade frälsaren skall visa sig. Och Symeon går. Vad säger detta oss?  Vi måste ta vissa trossteg för att komma vidare i vår tro.  Gå dit … gå till kyrkan ... gå till nattvarden ... öppna din bibel … läs ...

Var därför känslig för den helige Andes maningar. Gå inte bara till kyrkan när andan faller på och du känner för det, utan gå när den helige Ande manar dig. Och det gör han 62 gånger om året. Varje sön- och helgdag. Du som har öron, hör vad Anden säger … (Upp 2: 7, 11, 17, 29   3:6, 13, 22).

Man kan undra över vad Symeon väntade, att han skulle få se. En ljusgestalt i skinande kläder? Trodde han, att när denne Messias kom, skulle alla falla ned för honom?

Symeon går, han tittar, ser, undrar. Mitt i vimlet får han se ett ungt par. Han får se en ung flicka med ett litet barn i famnen. Han får se en pappa stå där bredvid med ett par duvor i handen. Då hör Symeon Andens röst: Där är han! Det sa klick i Symeon. Och det är då som ögonen öppnas på Symeon. Han ser med sina vanliga ögon en mycket ung mor med ett barn i sin famn. Med sina inre ögon ser han Guds Messias, Israels tröst. Mina ögon har skådat, sa han. Ordet skåda pekar på ett inre seende.

Vad betyder detta för oss? Se dig omkring. Du ser vanliga människor, som gör allt som man vanligtvis gör i en gudstjänst, de sjunger vanliga psalmer, de hör gamla bekanta texter. Den helige Ande visar ofta sådant som verkar så vanligt. Men i allt detta vanliga kan vi plötsligt få vara med om något högst ovanligt: Guds närvaro är här. Jesus är här. Det himmelska ljuset tänds genom ordet, sången, förkunnelsen i våra hjärtan. Våra hjärtan, som känts så tröga och stumma, blir brinnande. Kärleken fyller våra hjärtan.

Och just i de här ögonblicken, dessa stora ögonblick då man upplever Guds närvaro, börjar man förstå vad nåd är... vi är älskade av nåd, utan att vi förtjänat det. Vi får en ny syn. Jag ser inte bara Kalle och Elisabeth och fru Johansson. Vi ser Guds barn. Vi ser hur Herren är i färd med att upprätta, rena, fylla, ge liv. Alla omkring oss är möjliga helgon!

Med Maria och Josef och Symeon förundras vi över att Fadern inte glömt bort sitt folk. Och tillsammans med dem får vi sjunga: 

Låt oss vandra i ljuset liksom Han är ljus, vandra i Guds ljus 
Vandra i Guds ljus, vandra i Guds kärleks ljus. 

5. Vi hör hur Symeon sjunger
Symeon tar nu barnet i sin famn. Han börjar sjunga. Han prisar Gud och säger:

”Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat.
Ty mina ögon har skådat frälsningen
som du har berett åt alla folk,
ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel.” 

Framför Symeon står nu två häpna föräldrar: Jesu far och mor förundrade sig över vad som sades om honom. Vad säger Symeon som gör dem så häpna?  Han talar om vad detta barn skall få ge åt dem som tar emot honom: frid, frälsning, ljus, härlighet.  Vilka starka ord! De orden kan bli våra när vi tar emot Frälsaren.

Symeon säger att nu, när han sett barnet som Maria och Josef bär med sig till templet, då har hans ögon skådat frälsningen som Gud har berett åt alla folk. Detta barn är ett ljus för hedningarna och en härlighet åt Guds folk Israel.

Låt oss nu ställa oss ett litet tag bredvid Josef och Maria och Symeon och låta oss förundras över barnet, stanna där en stund i tillbedjan. Tillbedjan har den effekten att vi får hjälp att komma loss från oss själva och stanna inför det som är större och viktigare. Och sedan vi sett, skådat, förundrats är det en sång som vill bli sjungen av oss.  

Låt oss vandra i ljuset liksom Han är ljus, vandra i Guds ljus 
Vandra i Guds ljus, vandra i Guds kärleks ljus. 

6. Vi hör hur Symeon profeterar
Sedan Symeon sjungit sin sång för de häpna föräldrarna, ser han på Maria. Hans blick blir plötsligt mörk. Ett uttryck av smärta kommer över hans ansikte. Han ser på den unga flickan. ”Undras om hon förstår, om hon inser.” En fråga brottas inom honom: Kommer alla att bli glada över detta barn? Och svaret blir: Nej, nej , detta barn kommer att spalta upp sitt folk från toppen till botten, uppifrån och ända ned.

Många kommer att bli upprättade, hitta en ny mening, ett nytt liv. Andra kommer att förargas, kommer att gå ännu djupare i sitt fall. Detta barn kommer att åstadkomma två effekter på människor: fall eller upprättelse.  Ett skiljemärke för hela mänskligheten, ett tecken som väcker strid. För eller emot. Varm eller kall. Något mittemellan, något svenskt Lagom finns inte.

Folkbibeln översätter fall och upprättelse. Kanske det påminner oss om att i varje kristens historia finns både fall och upprättelse. Frälsningen är en daglig färskvara!

Ja, Maria, också genom din egen själ skall det gå ett svärd. Genom Marias själ och genom din och min själ ska det gå ett svärd. Ordet, som liknas vid ett svärd, ska få utföra sitt verk. Det sker, säger Symeon för att mångas innersta tankar skall komma i dagen. Det skall bli uppenbarat vad många människor tänker i sina hjärtan.

Ordet har en stark ljuseffekt. När dina ord öppnar sig, ger de ljus, står det i en psaltarpsalm (119:130) .Ordets ljus avslöjar vad som finns inne i oss.  Alltså: Dit inga röntgenstrålar når, det som inga psykiatriska metoder kan åstadkomma, det kan den helige Ande göra genom Ordet: avslöja vad som finns inne i oss på djupet. Skingra mörkret inuti.

Det som är den stora tryggheten och den stora trösten då är två ting: 1) vi får vandra, vi behöver inte bli sittande och fastna i det som är svårt. Vi får komma vidare: 2) vi får vandra i hans ljus. Vi får hjälp att se på oss själva med hans möjligheter. Om detta sjunger vi nu:

Låt oss vandra i ljuset liksom Han är ljus, vandra i Guds ljus 
Vandra i Guds ljus, vandra i Guds kärleks ljus.  

7. Vi får träffa Hanna, Fanuels dotter av Asers stam
När Maria och Josef och Symeon står där, kommer hon fram, en gammal kvinna, 84 år. Hon hade sett mycket elände över sitt land. När hon föddes ockuperades landet av Syrien. Sen kom romarna. Sen herodianerna. Det ena folket efter det andra hade förtryckt hennes land. Det sägs också att Hanna var  änka och levt som änka i 60 år. Hon tillhörde Asers stam. Det var en av de tio förlorade stammarna.  Hanna var en som inte hade någon stam. Hon var rotlös.

Hanna var gammal, fattig och ensam. Men hon levde i en rik gemenskap med Gud. Och hon levde i hans rening. Vi får se en som kunnat lämna bitterhet och besvikelser och sorger och i stället blivit fylld av himmelsk glädje och kunde tala med alla andra om vad hjärtat är fullt av. 

Ingen bryr sig om henne. Men hon bryr sig om andra. Hon tackar och prisar Gud, så att alla hör henne. Och hon talar med alla om barnet som Maria bär. Och där, när hon är inför Jesusbarnet visar det sig att hon hade en profetisk gåva. Hon förstod och kunde uttrycka vad Herren just nu ville uppenbara.

Vilken förebild! Hanna är ett exempel på hur Gud kan förvandla personliga  tragedier så att de inte trycker ned. Hon fick hjälp att arbeta igenom personliga problem så att hon sedan kunde gå och tala med andra om den befrielse som Herren kan ge. I all deras nöd var ingen verklig nöd, ty hans ansiktes ängel frälste dem, skriver Jesaja (Jes 63:9, 1917).

Vi stannar i tillbedjan, förundran över hur Herren kan förvandla och förändra en människa som tar emot Jesus som sin frälsare. Han vill vandra med oss alla dagar så att också vi kan få växa, mogna och bli användbara i Guds tjänst.

Vi påmins om detta då vi läser de sista raderna i vår text:
När de hade fullgjort allt som föreskrivits i Herrens lag, återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom. 

Vad säger dessa ord oss?
Också vi ska till våra hem. Herren har fått röra vid oss ännu en gång. Vi har fått en ny vilja och håg att leva inför Herren. Vad Han säger i sitt ord har blivit vårt riktmärke igen. Och vi har förstått att det finns mer att få, mer att få ta emot, mer att mogna i. Därute får vi leva i Guds välbehag. Guds nåd vilar över oss. Vi får växa i tro och i mognad. I gemenskap och rening. Och medan vi vandrar sjunger vi med andra:

Låt oss vandra i ljuset liksom Han är ljus, vandra i Guds ljus 
Vandra i Guds ljus, vandra i Guds kärleks ljus.