Sexagesima

Reformationsdagen

Det levande ordet

SEXAGESIMA  (= den sextionde) är den andra söndagen i förfastan. Den inträffar  under sjätte dekaden (i tiden  60 dagar) före påsk. Från och med 1983 bär den binamnet Reformationsdagen. Temat är det levande Ordet.  Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det, säger Jesus i Lukas 11:28 och vi sjunger de orden i denna predikan på melodi 688 i vår psalmbok.  

Första årgångens läsningar: Jesaja 55:8-11, 1 Kor 1:18-25,  Lukas 8:4-15, Psalt. 33:4-9.

Predikans text: Lukas 8:4-15
När mycket folk samlades och man drog ut till honom från de olika städerna, sade han i en liknelse:    ”En man gick ut för att så sitt utsäde. När han sådde föll en del på vägkanten, ochfolk trampade på det och himlens fåglar åt upp det.   En del föll på berghällen, och när det hade kommit upp, vissnade det bort eftersom det inte fick någon väta. En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp samtidigt och förkvävde det. Men en del föll i den goda jorden, och det växte och gav hundrafaldig skörd.”

Sedan ropade han: ”Hör, du som har öron att höra med.” 
Hans lärjungar frågade honom vad denna liknelse betydde,  och han svarade: ”Ni har fått gåvan att lära känna Guds rikes hemligheter, men de andra får dem som liknelser, för att de inte skall se, fast de ser, och inte förstå, fast de hör.  

Vad liknelsen betyder är detta: Utsädet är Guds ord.  De vid vägkanten är de som hör ordet, men sedan kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan, för att de inte skall tro och bli räddade.  De på berghällen är de som tar emot ordet med glädje när de hör det men som inte har något rotfäste. De tror en kort tid, men i prövningens stund avfaller de. Det som föll bland tistlarna, det är de som hör ordet men som längre fram kvävs av livets bekymmer, rikedomar och nöjen och aldrig ger mogen skörd.  Men det som kom i den goda jorden, det är de som hör ordet och tar vara på det i ett gott och rent hjärta och genom uthållighet bär frukt. 

Vi stannar till vid fyra tankställen. Ett tankställe är där man stannar till för att tanka och tänka.

1. Det första tankstället: Vi gör ett besök på ett jordbruk i Galileen.
Det är mycket folk som samlas däruppe i Galileen idag, säger Lukas. Vi ser hur bussarna trängs på parkeringsplatserna. De kommer från de större städerna, från Kafarnaum och Jerusalem och de kommer från de mindre orterna, från Kråksmåla och Ljungskile.  Massor av folk, säger Markus. Och när vi tittar oss runt omkring ser vi många vi känner igen. För vi finns med där och det är om oss det handlar, när Jesus predikar.

När man ibland lyssnar på en predikan kan man tycka att det inte var något märkligt i den. Det där vet jag ju.  Har hört det förr. När vi idag hör Jesus predika var det inte heller något särskilt med den. Till att börja med, i alla fall.

Han berättar om en man som sår säd. Vi ser honom framför oss. Han sår för hand. Han kastar ut säden och säden faller lite överallt, en del på stigen, en del på de steniga ställena, en del där det fanns lite mylla. När jag var barn hörde jag att det som såddes var somt. Somt föll på vägen … Jag undrade vad somt var för sädesslag.

Vi ler kanske lite åt bonden på den tiden, han hade tydligen inte gått på Dingle lantbruksskola. Först sådde han, sen plöjde han. Så hade hans pappa gjort och pappa har ju alltid rätt. Far min han sådde han sådde si så här. Och sen, ja, sen tog han det lite lugnt. Om vi hade tid skulle vi kunna berätta att det är bättre att plöja först och så sen.  Men vi har inte tid, för nu ska vi höra på Jesus.  

Men vad är det för märkligt Jesus säger?  När han berättar liknelser säger han ju ofta att det är med himmelriket som.  Men det är ju inte mycket himmelskt över det Jesus här säger. Det var så det gick till.  Man sådde och slet och strävade och det var sällan det blev riktigt bra, det blev missväxt och fåglar och tistlar bara förstör sådden. Det enda märkliga med Jesu predikan är, när han säger att det som hamnar i den goda jorden ger hundrafaldig skörd. Det här var obegripligt, så mycket skörd gav aldrig sådden i det heliga landet. De hände aldrig. Och både de och vi som hör Jesus står där som levande frågetecken. Men Matteus berättar att Jesus gjorde något mer. Sedan ropade han: ”Hör, du som har öron att höra med”.

Jesus ropar så högt att det hörs ända hit. Vad är det han vill? Finns det något mer i hans ord, som vi ska lägga märke till. Kanske vill han tala om för oss att det är saligt att höra hans ord och ta vara på det. Vi sjunger så:
Saliga de som hör Guds ord, saliga de som hör Guds ord och tar vara på det. 

2. Det andra tankstället: Vi frågar Jesus vad han menar.
Folket förstod inte och lärjungarna förstod inte. Och vi förstår inte. Men när lärjungarna och vi blir ensamma med Jesus, frågar vi honom. Vad menar du, Jesus?

Då får lärjungarna det underliga svaret att han talar i liknelser, inte för att folk ska begripa. Utan för att de inte skall begripa.  När vi hittar en bild, en liknelse, så gör vi ju det för att folk ska fatta, vad det är fråga om. Få en aha-upplevelse. Han säger: Ni har fått gåvan att lära känna Guds rikes hemligheter, men de andra får dem som liknelser, för att de inte skall se, fast de ser, och inte förstå, fast de hör.

Lägg märke till att Jesus talar om Guds rikes hemligheter. Han vill göra oss nyfikna på dessa himmelska ”hemlisar”. Men vi kan inte ta emot dem om vi inte får hjälp. Evangelium är en Guds kraft, säger Paulus. Himmelrikets hemligheter är laddade med himmelsk kraft.  Kraft heter på grekiska dynamis. Det ligger dynamit i ordet. Man måste handla varsamt med dynamit.

En gång i Bergspredikan säger Jesus: Ge inte det som är heligt åt hundarna och kasta inte era pärlor för svinen (Matt 7:6). Man ska inte strö de himmelska pärlorna hur som helst. Det finns folk som bara trampar ned dem i smutsen och sen vänder sig om och hånar er.  Jesus talar inte öppet om himmelriket, utan beslöjat, i liknelser. En dyrbar present ger man i en passande förpackning, som skyddar den från indiskreta blickar, samtidigt som den ökar överraskningens glädje.

Jesus döljer himmelrikets pärlor för att göra de nyfikna ännu mer nyfikna. Han längtar efter att vi personligen kommer till honom och talar med honom om det vi inte begriper. Han längtar efter att se hur vi öppnar paketet varsamt och han gläder sig över när vi hittar pärlan. Det budskap Jesus ger är kärlekens budskap: Gud älskar människan och vill att hon skall veta det. När bonden strör ut sin säd över hela åkern, säger det oss att Gud vill nå alla med sitt budskap. Men kärlek är något oändligt skört och fint. Vi behöver be den helige Ande om hjälp att stänga av det inre bullret, så att vi ser vad Herren ger och hör vad han säger. Det ligger himmelrikets glädje och väntar på dem som tar emot hans ords pärlor. Vi sjunger: Saliga de som hör Guds ord, saliga de som hör Guds ord och tar vara på det. 

3. Det tredje tankstället: Nu ska vi stanna till och titta på säden som sås.
Snart våras det för folk. Och alla som har en gård med trädgårdstäppa till köper fröpåsar. Fröna sätter man inte i glasburk för att titta på dem. Man sår dem i jorden. Så gör alla.

Varje litet frö är ett underverk. Det ser helt obetydligt och litet ut. Men detta lilla frö är programmerat med rötter, stjälk, blad, blommor, frukt … Om det är Slumpen som åstadkommit detta måste vi väl säga: Ära vare Slumpen. Personligen tror jag dock, att det är himmelsk intelligens som hittat på fröna. Gud har haft sitt finger med i spelet.

Jesus säger: Utsädet är Guds ord. Varje ord är programmerat med så mycket: Där ligger tröst, kraft, klarsyn, uppmuntran. Första gången man hör ett bibelord säger det mig inte så mycket. Det kan t.o.m. kännas lite stumt. Men när man tar emot det, bäddar ner det i hjärtats mylla, vattnar det med bön, ja, då händer det mycket. Det växer, blommar, doftar, ger frukt. Jag får något från Gud att ge till människor omkring mig,

En annan bild av bibelord finns i Psaltaren. Psalm 119:130 säger att bibelns ord är laddade med ljus: När dina ord öppnas, ger de ljus och skänker förstånd åt de enfaldiga. Det är viktigt att ta vara på bibelns ljusord. Vi behöver dem i mörka stunder. När mörka tankar som avund och jämförelse och bitterhet smyger sig in i oss, behöver de motas med bibelns ljusord.  Ett ord från Gud driver undan mörkret inom dig. Samla på Bibelns ordfrön och Bibelns  ljusord. Det finns väldigt många bra bibelord i Bibeln. Stryk under dem, skriv upp dem, begrunda dem. De är, säger Ordspråksboken liv för var och en som finner dem och läkedom för hela hans kropp. (Orsdpr 4:22). En matsked bibelord varje dag, det är medicinen!

När vi tar vara på bibelns ord upptäcker vi något mycket saligt. Vi sjunger: Saliga de som hör Guds ord, saliga de som hör Guds ord och tar vara på det. 

4. Det fjärde tankstället: Den helige Ande lär oss åkerbruk.
Vi börjar ana att texten handlar om oss, om vår inre värld. Det är därför vi behöver den helige Ande.  Om en människa avslöjas i tidningar och TV, gör man det för att tala om för alla hur dålig han är. Man gottar sig i andras misslyckanden. När den helige Ande kastar sitt ljus över våra liv är det inte för att stanna vid hur usla och dåliga och hopplösa vi är. Han gör det för att tala om för oss hur mycket vi behöver Jesus.

Vi tar med oss den helige Ande då vi nu ska se på de fyra ställen som säden kan hamna på.

1. Den hamnar först vid vägkanten eller på vägen. Det som hände med säden där är att folk trampade på det och fåglarna åt upp det. Det betyder säger Jesus: Djävulen tar bort det ur våra hjärtan för att vi inte skall tro och bli räddade.

Är det någon som kan känna igen sig? Vad vill den helige Ande hjälpa oss med här? Jag – en väg? En trafikerad gata? Aldrig stilla. Ständigt sysselsatt. Vägen har ofta ett namn. Jag vill ha namn om mig. Du har det namnet om dig. Vill gärna vara något. Är jag vägen – en människa med asfalterat hjärta? Är vägen kanske mina vanor? Så här har jag alltid gjort. Vill inte tänka om. Risken då är att jag inte förstår vilken fara jag är i. Jag har tagit emot tusentals ordfrön i mitt liv.

Djävulen använder både människofötter som trampar på det jag fått av Gud och fåglar som plockar bort det . Och det värsta av allt: Jag hittar inte honom, som säger om sig själv: Jag är vägen. Han är den smala vägen, den övermåttan underbara vägen. Vägen som leder till Faderns hus. Helige Ande, hjälp oss med våra asfalterade hjärtan! 

2. Nästa ställe som säden hamnar på är berghällen. När säden hamnar där, så hände att när det kommit upp, vissnade det bort eftersom det inte fick någon väta. Detta handlar om, säger Jesus, att de tar emot ordet med glädje när de hör det men som inte har något rotfäste. De tror en kort tid, men i prövningens stund avfaller de.

Är det någon som kan känna igen sig? Vad vill den helige Ande här hjälpa oss med? Man tar emot ordet, känner sig berörd av ordet, blir full av glädje.  O hur saligt att få vandra… Man blir kanske entusiastisk över någon predikan.

Men Ordet fick inte utföra sitt förvandlande verk. Det fick ingen väta. Man vattnade inte ordet med bön. Det fick inget rotfäste. Rotfast har samma bokstäver som trofast.  Var finns de trofasta och de rotfasta idag?
Helige Ande, fostra oss att bliva trogna! 

3. Nästa ställe som säden föll på var bland tistlarna. Och tistlarna växte upp samtidigt med säden och förkvävde säden. Jesus säger att det som föll bland tistlarna, det är de som hör ordet men som längre fram kvävs av livets bekymmer, rikedomar och nöjen och aldrig ger mogen skörd.

Är det någon som kan känna igen sig? Vad vill den helige Ande hjälpa oss med här? Är det stress, aktieportföljer och TV som fångar mig. Det är så mycket som jag måste ha. I brådskan märker jag inte hur fångad jag är. Almanackan är fullklottrad. Kanske allt detta egentligen vill säga mig, att något i bakgrunden av mitt liv inte är i ordning.
Helige Ande, hjälp oss med vår inre värld! 

Så här långt kan vi känna igen oss. Åkern är vi – hela åkern. Det är inte olika människor utan människor i olika situationer i sitt liv. Det finns bestämda områden i våra liv där vi är vägens, berghällens, tistlarnas människor. Vi anar med Jesu ord att det finns farliga områden i vårt liv. Där finns ytlighet, stress, bekymmer, pengar, nöjen som fångar oss och hindrar oss att bli rotfasta och trofasta.  När den helige Ande pekar på sådant är det för att hjälpa oss och driva oss till Jesus. Han kan förvandla vårt inre och skapa om våra hjärtan så att de kan ta emot Livets frön.
Helige Ande, fortsätt att arbeta med oss! 

Vi kan med Andens hjälp bli
4. den goda jorden. Där växte det och gav hundrafaldig skörd.  Det som kom i den goda jorden, säger Jesus, det är de som hör ordet och tar vara på det i ett gott och rent hjärta och genom uthållighet bär frukt.

När vi anar hur fantastiskt det kan bli när den helige Ande får ta hand om oss då börjar det gnola och sjunga inom oss

Saliga de som hör Guds ord, saliga de som hör Guds ord och tar vara på det.