Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Sångpostillan - Fastlagssöndagen PDF Skriv ut E-post
Skrivet av Bengt Pleijel   
2009-01-27

Image

 

Fastlagssöndagen 

 

Kärlekens väg.  

 

 Image

Låt oss be om nåden att kunna följa Kristus på kärlekens väg
Tystnad

O Gud, du som för vår skull lät din Son gå offrets väg –
ingjut din kärlek i våra hjärtan,
så att vi följer honom och frälsta från syndens nöd får leva i dig för evigt.
Genom honom, Jesus Kristus, vår Herre och Gud,
som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet.
   

 

FASTLAGSSÖNDAGEN inleder den tid vi kallar för fastlagen.  De tre dagarna i fastlagen är Fastlagssöndag, fläskmåndag  och fettisdag. Sedan kommer Askonsdag, då fastan börjar.  Ordet fastlagen kommer av Vastelabend = fastaftonen. Jfr Julafton, påskafton.  Under fastlagen  tog man farväl av köttet –  karne vale = kött farväl. På fettisdag äter man fettisdagsbullar. (Äter man dem på andra dagar, bör de kallas semlor.)

Esto mihi  -  latinsk benämning på Fastlagssöndagen efter inledningsorden till dagens gamla  introitus ur Ps 31:3 Esto mihi in Deum protectorem  (var mig en skyddande Gud).

Lina Sandell skrev 1889 Psalmen 45 Jesus för världen givit sitt liv. Den psalmen skall hjälpa oss att sjunga in Fastlagssöndagens budskap i våra hjärtan. Melodin är äldre. Den gjordes 1860 av Fredrik August Ekström, som var organist, folkskollärare och postmästare i Öregrund.

Första årgångens läsningar: Jesaja 52:13-15, 1 Kor 13:1-13, Lukas 18:31-43, Psalt. 86:5-11.

 

 

ImagePredikans text: Lukas 18:31-43

Jesus samlade de tolv omkring sig och sade till dem: ”Vi går nu upp till Jerusalem, och allt som profeterna har skrivit om Människosonen skall gå i uppfyllelse. Han skall utlämnas åt hedningarna, de skall håna och skymfa honom och spotta på honom, och de skall prygla honom och döda honom, och på den tredje dagen skall han uppstå.”

Av detta begrep lärjungarna ingenting. Vad han menade var fördolt för dem, och de kunde inte förstå vad han sade. 

När Jesus närmade sig Jeriko, satt där en blind vid vägkanten och tiggde. Han hörde en folkhop komma på vägen och frågade vad som stod på. Man talade om för honom att Jesus från Nasaret gick förbi, och då ropade han: ”Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.”

De som gick främst sade åt honom att vara tyst, men han ropade ännu högre: ”Davids son,förbarma dig över mig.” Jesus stannade och sade till dem att leda fram honom, och då mannen kom närmare frågade Jesus: ”Vad vill du att jag skall göra för dig?” Han svarade: ”Herre, gör så att jag kan se igen.” Jesus sade: ”Du kan se igen. Din tro har hjälpt dig.”

Genast kunde han se, och han följde med Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det sjöng Guds lov.
 

 

Vi läser Psalm 45 vers 1:

Jesus för världen givit sitt liv,
öppnade ögon, Herre, mig giv.
Mig att förlossa offrar han sig,
då han på korset dör ock för mig

Jesus och hans lärjungar är nu på väg upp mot Jerusalem. Markus som också berättar detta, säger att Jesus gick först. Vi ser hur han går där ensam. Säger ingenting. Stegen är fasta. Målmedvetna. Han vet vart han går.  Efter honom går lärjungarna. De tycks inte tala med varandra. Markus berättar att de var fyllda av bävan. De var rädda. Det var som om det var en annan Jesus som gick framför dem. I alla fall fördjupas deras syn på Jesus. Det var inte Galileens Jesus som talar om liljor på marken och om kärlek och trygghet. Framför dem går den allvarlige Jesus. Och den tigande Jesus. De begriper sig inte på honom. De bävar, de är rädda.

Kan vi känna igen oss? Vi går tillsammans med andra kristna. Hittar inte någon djupare gemenskap. Främlingar för varandra. Och den Jesus man följer, ger inte någon större glädje. Vi begriper oss inte på Jesus. Vi ser honom bara på ryggen. Vi ser inte hans ögon, hör inte hans röst.

Men så händer något. Jesus samlar de tolv omkring sig. Han tar dem till sig. Och han tar oss till sig. Vi dras in i det som berättas här. Vi ser honom inte längre bakifrån. Han är mitt ibland oss. Vi hör hans röst, vi ser hans ögon.

Vad säger oss detta?  Att vara kristen är att vandra vidare. Inte sitta stilla. Det är att vara på väg och komma vidare.  Också i sin uppfattning av vem Jesus är. Vi lär oss följa honom även om vi inte begriper oss på honom. Ja, även när han är tyst.

Efter sådana perioder av tystnad kan det komma rika stunder, då Jesus känner att han kan ge oss mer av sina hemligheter. Han vill förbereda oss på korset. Han vill tala om vad som händer, då allt kraschar för oss. Man ska utlämna honom åt hedningarna. Man ska spotta på Jesus, gyckla med honom, slå honom, döda honom. Då kraschar vår kristendom. Det vi tänkt och funderat ut. Men det finns ett liv på andra sidan kraschen. Ondskan ska tydligen inte få sista ordet. Jesus ska uppstå på tredje dagen. Han skall visa sig fullt levande. Vi får erfara att ”livet vann, dess namn är Jesus” (Psalm 153). 


Lägg märke till att Jesus säger Vi. Vi går nu upp till Jerusalem.  Jesus drar in oss i detta VI. Vi är med i Golgotadramat. Were you there when they crucified my Son?  Ja, vi är med där.  Vår smärta, vår synd, vår nöd, allt finns med där i korset. Fattar du det? Om du inte fattar det är du i gott sällskap. Det står: Av detta begrep lärjungarna ingenting. Det var fördolt för dem. Jesus talar om detta. Först långt senare förstår de.  

Var ibland stilla inför korset. Dröj där. Be om öppnade ögon. Plötsligt går det upp för dig att det är all din rädsla, som Jesus fångar upp i sig. Du är rädd för att bli övergiven, ensam, utlämnad, hånad, skrattad åt. Rädd för det som gör ont, för sjukdom, för död. Jesus tar in all din rädsla i sig. När du ger den till honom bryts det ondas makt. Mig att förlossa offrar han sig. Något händer med mig när jag är stilla vid korset. Jag ser min nöd i Jesu nöd. Jag hör att detta gäller mig: Kristi kropp för dig. Vi sjunger vers 1. 

 

Vi läser psalm 45 vers 2:

O vilken kärlek, underbar sann!
Aldrig har någon älskat som han.
Frälst genom honom, lycklig och fri
vill jag hans egen evigt nu bli.
 

Nu hör man ett rop från vägkanten. Där sitter en blind tiggare. Markus säger att han heter Bartimaios. Han hör till de där människorna som vi ofta inte klarar av. Det är roligare att diskutera teologi med andra lärjungar än ta hand om suckmänniskorna. Bartimaios får höra att Jesus finns där i folkhopen.

Många kristna kan ibland vara samlade, de är med i en stor folkhop. Fantastiskt om tiggaren, som kommer in bland de kristna förstår att Jesus är där. Och börjar ropa efter Jesus. Jesus, Davids Son förbarma dig över mig.

Bartimaios satt alltså vid vägkanten och tiggde. Han hör att det går en massa människor förbi, frågar vad som står på. Man säger då att det är Jesus från Nasaret som går förbi. Och då ropar han: Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.

Håll tyst, säger man åt honom. Men han ropar ännu högre. Davids son, förbarma dig över mig.

Hur kunde den blinde veta att Jesus var en ättling till David? I vår tid har man förstått vad namnet Nasaret betyder. 1962 hittar man en text där Nasaret står, stavat med tz. Syftar på netzer, rotskott.  I Jesaja 11 talas om ett rotskott i Ishais stam. Jishai är Davids pappa. Dit, till Nasaret kom två hundra år f. Kr. en spillra av dem som levt i fångenskap i Babel. De byggde upp staden som legat i ruiner i flera hundra år och gav staden namnet Nasaret, rotskottets stad. De räknar sig alla som ättlingar till David.

Detta kände tydligen den blinde tiggaren till. Man försöker få tyst på honom men han ropar ännu mycket starkare: Davids son, förbarma dig över mig.

Det är ett rop efter barmhärtighet. Och ordet barmhärtighet betyder att ha hjärta för de arma (tyska: bei den Armen Hertz).  Två gånger hör vi detta rop i högmässan.

1)            Första gången följs detta rop av änglasången från Betlehem, som berättar om att Gud har hjärta för oss genom Jesus. Gud har lagt sitt hjärta i Betlehems krubba.

2)            Andra gången kommer detta budskap efter sången ”O Guds lamm som borttager världens synder, förbarma dig över oss”. En kort stund senare får vi höra hur Gud svarar på det ropet i nattvarden: Kristi kropp för dig … Kristi blod för dig …  Vi hör här pulsslagen från Guds hjärta För dig … För dig …Gud har faktiskt hjärta för oss! 

När Bartimaios ropar efter Jesus, försöker vi tysta ned honom. Vi klarar inte av Bartimaios, när han kommer i vår väg. Vi kan inte säga: I Jesu namn stå upp....Möjligtvis kan vi säga: ”Silver och guld har jag, här får du en femtilapp. Men håll sedan tyst”.  

Men Jesus vill inte att vi ska tro, att vi kan klara av Bartimaios. Vad Jesus vill är att vi ska leda honom till honom. Kalla hit honom, säger Jesus. Vi kan inte hela, vi kan inte upprätta, inte ge nytt liv. Men Jesus kan. Vår uppgift är att leda honom till ett personligt möte med Jesus. Och är det inte det vi själva längtar efter. Det finns stunder då vi kan förnimma en sådan stark längtan inom oss efter denna kärlek ... Och vi säger till vårt trånga hjärta att vidga sig, för att ta emot denna kärlek, underbar sann.

VI sjunger vers 2. 

 

Vi läser Psalm 45 vers 3:

Tag mig då, Herre, upp till ditt barn,
lös mig från alla frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för dig,
glad i din kärlek, offrande mig

Jesus stannar och säger till, att man skall leda Bartimaios fram till honom. Kalla hit honom. Se nu dig själv som Bartimaois. Hör hur Jesus kallar på dig. Förstå ”besökelsestunderna”. Enligt Markus säger man då till Bartimaios: Var lugn, stig upp, han kallar på dig. Vi får vara förmedlare av det budskapet. Trygghet därför att Jesus kallar på dig. Tryggheten finns hos Jesus. Men man måste komma till honom för att ta emot den.

Lägg märke till att Jesus inte går till honom. Han skulle få gå till Jesus. Som om Jesus med detta vill säga till oss, att vi skall ta trossteg fram mot Jesus. Hör hur Jesus säger:  Kom till mig   ... När Markus berättar om detta, så står det att Bartimaios kastar av sig manteln och springer upp och kommer fram till Jesus. Märkligt, därför att en blind är mycket noga med var han lägger sin mantel. Han ska veta var den finns. Men han kastar den ifrån sig. Redan i detta en tro på Jesus.

Jesus frågar nu: Vad vill du att jag skall göra för dig?  Kan du höra hur Jesus frågar dig så? Naturligtvis vet Jesus vad både Bartimaios och du och jag vill. Men han frågar oss så därför att han vill att vi skall uttrycka vår nöd. Herre, gör så att jag kan se igen. Håll fram din nöd, dina sår...

Genast kunde han se. Yttre helande kommer ibland snabbt. Ben växer ut. Inre sår går ofta långsamt, när han ger läkedom i det som gör så ont inuti. Han förbinder såren. Det behöver få ta tid.  Det säger oss kanske att vi behöver vara ofta och länge hos Jesus, så han hinner ge ersättning för all kärlek vi missat och läkedom för det som gått sönder. 

Din tro har hjälpt dig, säger Jesus. Vilka trosprov hade Bartimaios avlagt? Han hade bara ropat på Jesus. Det räckte tydligen som ett tecken på tron.

Och så slutar texten: och han följde honom på vägen... Jesus tar emot mig... upp till sitt barn... Kungabarn… förstår att jag är älskad och värdefull i hans ögon. Och när Jesus befriar mig från mina problem får jag följa honom och dela hans nöd för världen. Glad i din kärlek offrande mig

Han ber två böner:
1) Jesus, Davids son, förbarma dig över mig. Bra bön att ha med sig.
Vad vill du att jag skall göra för dig? Jesus visste, men frågar. Vill att vi ska uttrycka vår nöd.

Då kommer mannens andra bön:
2) Herre, gör så att jag kan se igen. Han hade kunnat se men förlorat sin syn.
Vi har sett mycket, anat härligheten i Jesus, men på något sätt tappat synen, ser inte längre klart, blivit skumögda. Herre, gör så att jag kan se igen

Efter uppståndelsen vid måltiden i Emmaus öppnar han deras ögon så att de känner igen honom. 

Två böner:
1) Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.  
2) Herre, gör så att jag kan se igen.

Och däremellan Jesu fråga till oss: Vad vill du att jag skall göra för dig?     

 

Du ordbrukare!

Image

 

Vad  har den helige Ande sagt till dig idag?
Hur har han

tröstat? lärt? förmanat?  varnat dig?
Stanna till, tänk till, be! 

 

I bibelskolans skattkammare

hittar du nyfkenhetsvandring 28.
Då får du sex svar på frågan: Varför måste Jesus dö
?

 

Senast uppdaterad ( 2018-02-04 )
 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk