Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
"Deep”, mumlade munken (Joh 4:5-26) PDF Skriv ut E-post
Skrivet av Stellan Oltéus   
2004-01-18

Aldrig glömmer jag mitt första besök vid Sykars brunn. Den finns alldeles invid staden Nablus på Västbanken. Tyvärr kan pilgrimer och turister inte besöka Nablus i dagsläget på grund av intifadan och stridigheterna i - Det heliga landet!

  Men det här hände för åtskilliga år sen. Mina pilgrimskamrater och jag hade vandrat in genom porten till det grekiska kloster som vårdar minnet av den plats, Sykars brunn, där Jesus mötte den samariska kvinnan. Berättelsen enligt Joh. 4: 5-26 får vi höra i kyrkan på söndag. Över porten står de grekiska orden Pneuma ho teos, Gud är ande, ord som Jesus sa till kvinnan.

  En munk tog hand om oss och ledde oss in i ett litet kapell. Mitt i kapellet finns ett brunnskar över en gammal brunn. Munken tar några droppar vatten och låter dem falla tillbaka ner i brunnen. Det dröjer ett par sekunder, innan vi hör dropparna plaska mot vattenytan djupt därnere. ”Deep”, muttrar munken. Han vill tydligen påminna oss om vad Johannes berättar om Jakobs brunn och om samtalet där mellan en samarisk kvinna och Jesus. Det handlar om vatten. Hon talar om vanligt, friskt brunnsvatten och säger till Jesus: ”Herre, du har inget att hämta upp vattnet med och brunnen är djup…” Jesus talar om det vatten han har att ge och som ger evigt liv. Men också ifråga om det vattnet gäller orden: ”Brunnen är djup”.

  I Bibelns land har det alltid varit viktigt med vatten och brunnar, rena hårdvalutan. Den som äger en brunn bevarar den väl, särskilt om den är djup. Därför har också just brunnar blivit kvar i det landet genom århundraden och årtusenden. Man är ju alltid så beroende av det friska, rena vattnet. Det mesta i Mellanöstern kretsar ju för övrigt kring just vattnet – och Jerusalem! Att fredsprocessen går så trögt hänger samman med dels Jerusalem och dels tillgången på vatten, vanligt friskt vatten.

  Det mesta är vatten – på jordklotet och i människokroppen. Livet börjar i vatten: ”Vattnet skall vimla av levande varelser…” står det på Bibelns första sida och naturvetenskapen bekräftar skapelseberättelsen. Därför är det naturligt att Jesus talar om friskt och levande vatten, när han vill ge oss en bild av det liv som han för in i vår värld – evigt liv! Det är också naturligt att han använder sig av just vatten, när han vill ge oss en möjlighet att komma in i allt detta – Dopets vatten.

  Samtidigt är det förstås viktigt att vi verkligen får friskt och levande vatten, inte dåligt och förorenat. ”Usla brunnar” finns det gott om. Det man hämtar upp från dem kan nog se bra ut till en början och verka ganska ofarligt. Men det förgiftar tankevärld och känsloliv och det känns igen på att det inte hör ihop med Kristus och vad han vill.

Samtalet vi får lyssna till i kyrkan på söndag mellan Jesus och en samarisk kvinna är som en djup brunn. Ju mer vi lyssnar desto mer upptäcker vi djupet i det Jesus har att säga och att ge. Så är det också med det mesta i vårt liv. Vi behöver få gå på djupet ibland i både tankar och känslor. Men det är också då vi möter Honom, som vill samtala med oss och ge oss det friska, klara, livgivande vatten, som heter Guds Ord. Vi får ta det till oss, ständigt på nytt – alldeles som vi gör med vattnet – varje dag.

Bibelläsning inför söndagens gudstjänst:
Jes 55:1-14 , Upp 22:16-17 , Joh 4:5-26 , Ps 19:2-7

Stellan Oltéus
Vik.komminister i Fjärås och Förlanda församlingar i Göteborgs stift

Senast uppdaterad ( 2011-01-15 )
 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk