Vad sörjer Jesu lärjungar över? Hur hittar de trösten?
Ps 126:5-6, Jes 61:2, Ps 30:12-13 

vet var trösten finns (5:4)

Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade.

Bön: Helige Ande, hjälp mig både att ta emot trösten från Jesus
och att med den tröst jag själv får, trösta dem som har det svårt.

Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade.
Det är i och för sig ingen salighet i att sörja och gråta.
Men det är saligt att få gråta ut i sin Frälsares närhet. Där han är, där är trösten.

Ett annat namn på Messias var Menachem - Tröstaren.
Man visste att när Messias kommer, då skall han trösta alla sörjande (Jes 61:2).
Jesus är Messias. Han är Israels tröst, som Symeon väntade på (Luk2:25).
Där Jesus är, där är trösten.
Redan nu kan vi få en försmak av det som en gång skall ske fullkomligt:
Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde
och leda dem fram till livets vattenkällor,
och Gud skall torka alla tårar från deras ögon (Upp 7:17).

En Jesu lärjunge vet var trösten finns.
Han går till Jesus. Han arbetar igenom sina sorger och sina problem inför honom och tillsammans med honom. Han vet att det är farligt att bli sittande ensam med sin sorg. Ty i den ensamheten smyger sig ofta Självömkan in, "det är så synd om mig".

Vad sörjer en Jesu lärjunge över?
Det kan vara personlig synd. När ljuset från Jesus lyser in i mitt liv, avslöjas så mycket skräp. Man får en otäck klarsynthet över sig själv.

Som farisé kunde Paulus säga om sig själv att han var efter lagen en oförvitlig man (Fil 3:6). Som kristen sa han: Jag arma människa1. Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? Men i det ögonblicket var han mycket nära glädjen: Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vår Herre! (Rom 7:24-25, Giertz).

Det är svårt att hitta glädjen, om man inte vågar gå in i sorgen över synden. Vad sörjer en Jesu lärjunge över?
Kanske är det över nöden bland människor. Jesus själv grät över Jerusalem (Luk 19:41). Han grät över dess synd och dess obotfärdighet och dess förstockelse. Jesus kallar sina lärjungar "att dela denna bördas tyngd och smärta" (Sv Ps 102:1). Dela med honom "tyngden och smärtan" i hans nöd för världen. Han kallar oss inte att kverulera. Inte att fördöma. Men just att sörja och be och ropa till Herren (läs Jes 62:6-7). Kanske han vill ge några av oss "tårarnas nådegåva".

I Bibeln finns det många som fått denna gåva.
Den som skrivit Psaltaren 119 hade den: Vattenbäckar rinner ned från mina ögon, därför att man inte håller din lag (Psalt 119:136). Hesekiel berättar om en man, klädd i linnekläder, som får i uppdrag att teckna med ett tecken (med bokstaven tau som då såg ut som ett korsets tecken) på pannan de män som suckar och jämrar sig över alla styggelser som bedrivs i Jerusalem (Hes 9:4).
Paulus gråter, när han talar om dem som vandrar som fiender till Kristi kors (Fil 3:18, jfr Rom 9:1-5).

Vad sörjer en Jesu lärjunge över?
Den som hör ihop med Jesus får vara beredd på Kristus-lidanden. Paulus gör en lång lista på dem i 2 Kor 11:23-32. Det är sådant han får utstå därför att han bekänner Jesu namn. Ibland kan sådant lidande bli allt för svårt. Paulus skriver: Jag vill att ni skall ha klart för er, bröder, hur svårt vi hade det i Asien. Vi pressades så långt över vår förmåga att vi rent av misströstade om livet (2 Kor 1:8).

Detta är inte en sorg som Jesu lärjungar själva valt. Den har lagts på dem. Och de bär den i Jesu kraft. Mitt i nöden förnimmer de närvaron av honom som är Menachem - Tröstaren. Han leder dem in i en hemlighetsfull glädje, där de mitt under sorgen kan sjunga en lovsång:

Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader,
barmhärtighetens fader och all trösts Gud.
Han tröstar oss i alla våra svårigheter,
så att vi med den tröst vi själva får av Gud
kan trösta var och en som har det svårt.
Ty liksom vi har fått en riklig del av Kristi lidanden,
lär vi också riklig tröst genom Kristus.
(2 Kor 1:3-5)

---

Tänk på och begrunda:

Vad sörjer Jesu lärljungar över?

Hur hittar de trösten?