Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Våra systersajter

jesusfordig.nu Bönenätverk Bibelskolan ung
Drakflickan kapitel 6 PDF Skriv ut E-post
Skrivet av Jemima Hammarlund   
2009-11-30

Det finns många otrevliga saker man kan råka ut för, men en av de mer ovanliga måste vara att somna bredvid en liten flicka och vakna bredvid en två våningar hög sovande drake med en meter långa klor. Jag vet faktiskt ingen annan än Alex som råkat ut för den saken.

När han hämtat sig från den värsta chocken studerade han drak-Fanny lite närmare. Igår när han först sett henne som drake hade han varit så nervös och uppspelt att han inte lagt märke till några detaljer annat än hennes storlek. Nu såg han att hon var mörkare grön på ryggen och ljusare på magen. Längs hela ryggen och ner längs den långa svansen hade hon svagt rödaktiga, trekantiga taggar som såg ut att vara hårda och vassa, men när han försiktigt rörde vid en av dem visade det sig att den var mjuk och len. Hennes hud var strävare men inte kall och fuktig som på en fisk utan varm och torr som på en ödla som solat sig en stund. Nu såg han också att det kom små tunna rökslingor ur nosborrarna. Tänk om hon kunde spruta eld, precis som drakarna i sagorna! Han rörde försiktigt vid den långa nosen, men då ryckte den väldiga draken till och nös kraftigt. Fanny slog upp sina enorma, gula ögon och blinkade sömnigt i morgonljuset.

”OJ, ÄR DET REDAN MORGON”, mullrade hon. När hon hörde hur hennes röst lät spärrade hon upp ögonen och slog de jättelika tassarna för munnen. ”ÅH NEJ!” utbrast hon. ”JAG SOM TRODDE ATT FÖRTROLLNINGEN VAR BRUTEN!”

Alex nickade sorgset. ”Vilken otur!” höll han med. ”Nu har vi ju två problem att lösa i stället för ett, både att hitta din pappa och att få dig tillbakaförvandlad igen!”

De åt en enkel frukost på smörgås och kallt vatten. Som tur var hade Fanny inte större aptit som drake än vad som är normalt för en liten flicka, så en smörgås räckte gott för att göra också henne mätt och belåten. Fast det såg lustigt ut när hon spetsade smörgåsen på en klo och sedan slukade den i en enda munsbit.

Efter att de ätit packade Alex ihop deras saker igen i ryggsäckarna. Men hur skulle Fanny kunna bära sin utan att den föll ner från hennes stora rygg? Tillslut kom de på en lösning. Alex kunde ju sitta på Fannys rygg med den ena ryggsäcken på sin egen rygg och den andra framför sig. På det sättet skulle de kunna ta sig fram mycket fortare också. Alex klättrade upp på Fannys framben och så satte hon försiktigt upp honom på ryggen, där det var riktigt bekvämt att sitta. Sedan började Fanny brakande och knakande bana sig en väg genom snårskogen i riktning mot Blåbergen.

”Kan du flyga också?” undrade Alex nyfiket när de gått en stund.

”JAG TROR DET”, bullrade Fanny. ”IGÅR KUNDE JAG DET I ALLA FALL.”

”Då kunde du kanske flyga upp på berget i stället, så slipper du alla snåren här nere”, föreslog Alex.

”DET HAR DU RÄTT I! DET TÄNKTE JAG INTE PÅ”, höll Fanny med. Hon lyfte sina enorma vingar och började flaxa med stora tag så att buskar och träd for åt alla håll. Efter en liten stund kände Alex hur de lyfte och strax var de en god bit ovanför trädtopparna.

”Tjohooo!” ropade han. ”Vilken utsikt!”

”JA MAN SER HUR LÅNGT SOM HELST! TITTA, DÄRBORTA ÄR SJÖN DÄR VI MÖTTES”, ropade Fanny tillbaka och pekade med en spetsig klo.

”Kan du landa på ängen där tror du?”

”KANSKE, JAG FÅR FLYGA LITE NÄRMARE.” Hon svepte med vingarna och började flyga mot berget. Snart var de rakt ovanför sjöns blanka yta, och Fanny gjorde sig beredd på att landa. Men mitt i ett vingslag började hon plötsligt krympa, och krympa, och krympa, och förvandlas till en liten flicka igen! Huller om buller föll hon och Alex rakt ner i sjön med ett väldigt PLASK!

”Det där med att flyga dit vi skall var nog en dålig idé”, tyckte Alex när de en stund senare vadade i land, genomvåta från topp till tå.

”Det var ju tur i alla fall att jag just var på väg att landa vid en sjö. Tänk om vi hade ramlat ner på den steniga marken från den höjden!” Fanny rös.

”Nåja, nu är vi ju här i alla fall. Och vi torkar snart i solen”, sade Alex muntert. ”Nu är det bäst att vi börjar leta efter spår!”

Båda två såg sig ivrigt omkring. Var fanns nu alla ledtrådar och spår? Den som hade förtrollat Fanny måste ju ha befunnit sig däruppe vid Kallsjön han med, eftersom det var där hon hade vaknat upp. Men hur såg egentligen förtrollningsspår ut? De letade både länge och väl, bakom varje buske och under varje tall längs hela sjön, men ingenstans hittade de något ovanligt. Där fanns bara kottar, barr, brun ljung och ljusgrönt sommargräs.

”Äsch, jag ger snart upp”, suckade Fanny efter flera timmars tröttsamt letande. ”Det finns inget här. Vi slösar bort vår tid.” Missmodigt sjönk hon ner i ljungen.

”Men där borta då?” undrade Alex enträget. ”Under den där krokiga tallen, har vi tittat där?”

”Säkert tio gånger. Vi vet ju inte ens vad vi letar efter!”

”Vi måste fortsätta, hur ska du annars hitta din pappa?”

”Vi kanske skulle gå tillbaka till slottet och be kungen om hjälp. Han kan kanske göra en efterlysning. Om jag berättade att jag faktiskt inte är föräldralös i vanliga fall utan bara har trollats bort från min pappa sätter han mig nog inte på Barnhemmet.”

Alex funderade. Det lät ju ganska rimligt. Kungen kunde nog lätt skicka ut sina budbärare i landet och leta reda på alla pappor som nyligen fått en dotter borttrollad, det kunde väl inte vara särskilt många.

”Du har rätt! Vi vänder tillbaka!” höll han med. Men just när de skulle börja gå fick de syn på en man som kom springande mot dem som om han hade eld i baken.

”Fort! Ni måste gömma er!” flåsade han med andan i halsen. ”Stallchefen Ärlig har skickat mig för att varna er. Kungen har fått nys om att ni rymde från slottet och nu är hela slottsvakten på väg hit!”
Senast uppdaterad ( 2009-11-30 )
 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk