Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Våra systersajter

jesusfordig.nu Bönenätverk Bibelskolan ung
Drakflickan kapitel 19 PDF Skriv ut E-post
Skrivet av Jemima Hammarlund   
2009-11-30

Gunhild tog fram sina yllesockar igen och började dra dem på sig med en grimas av smärta. Gabriel återvände genast till hennes sida.

”Men kära nån! Så dina fötter ser ut! Inte kan du gå med såna blåsor!” Han såg bekymrad ut.

”Äsch, dumheter. Jä e stark”, sade Gunhild avfärdande.

”Har du inga bättre skor än de där?”

”Hmpf, de har alltid dugit åt mig.”

”Vi får bära dig”, bestämde Gabriel.

”Bäre? Jä har då aldrig hört på maken!”

”Just det, bära.”

”Över min döde kropp!”

”I så fall får du ta mina skor, de har rejäl sula. Jag kan gå barfota, det bekommer mig inte.”

kan gå barfote, så kan du ha dine skor själv.” Gunhild lade envist armarna i kors.

”Det går jag inte med på!”

”Det bryr jä mig inte om. Jä e en vuxen kvinna å jä bestämmer över mine egne fötter.”

Gabriel stirrade hjälplöst på henne. Så slog han ut med armarna. ”Du är ju hopplös!”

Gunhild knöt ihop sina skor i skosnörena och hängde dem över axeln. Strumporna stoppade hon i en av kjolens fickor. Sedan fortsatte hon gå vägen fram med stolt och rak rygg även om hon noga såg efter var hon satte fötterna. De andra tre hade inget annat val än att följa efter.

De slog läger den kvällen invid en liten skogssjö. Nu hade de mycket mat i sin packning igen och kunde laga till en god kött- och rotsaksstuvning i Amiras gryta. Gabriel hade också en gryta och dessutom en liten påse teblad. Han satte vatten på kokning i sin gryta och försvann in i skogen som omgav dem en stund tillsammans med hundarna. När han kom tillbaka hade han samlat ihop en näve färsk salvia. Han tog av vattnet från elden, lade i salvian tillsammans med lite teblad och lät det hela stå och dra i några minuter. När han fiskat ut bladen igen hade de fått en gryta rykande gott te att ha till måltidsdryck.

”Vi har honung som du kan hälle i tet”, sade Gunhild och tog fram den lilla krukan som de köpt på marknaden i Skärholma.

”Honung i te?” Gabriel såg förvånad ut. ”Det har jag aldrig provat. Är det gott?”

”Jättegott”, bedyrade Gunhild. ”Prove!” Hon gick fram till Gabriel och lät lite honung rinna ner i hans mugg. Han rörde om i muggen med en kvist och smakade.

”Mmmm! Vilken skillnad! Så här gott te har jag aldrig druckit!” sade han förtjust. ”Vilken bra idé, Gunhild!” Han såg på henne med ohöljd beundran. Amira och Alex försökte låta bli att fnissa.

”Äsch då, de var väl inget...” Gunhild såg glad ut och hennes kinder blev rosiga.

Eftersom Gabriel också hade ett tält kunde de dela upp sig två och två när det så småningom blev dags att gå och lägga sig, Alex och Gabriel i det ena och Amira och Gunhild i det andra.

”God natt då, Gunhild”, sade Gabriel och tog hennes händer i sina. Han lät som om de skulle skiljas åt en lång, lång tid och inte bara för en natt.

”God natt, Gabriel”, svarade Gunhild sorgset.

”Vi ses i morgon”, sade Gabriel.

”Ja det gör vi.”

”I morgon.”

”Ja.”

”Okej.” Gabriel släppte motvilligt hennes händer och de skiljdes åt.

”Tycker du inte att de överdriver lite?” viskade Alex till Amira när de andra två försvunnit in i respektive tält.

”De är kära förstår du väl”, viskade Amira tillbaka. ”Jag tycker det är romantiskt.”

Alex fnös. ”Romantik är för tjejer.”

”Gabriel är ingen tjej”, väste Amira argt. ”Han tycker uppenbarligen att romantik är för honom också.”

Alex visste inte vad han skulle svara så han sträckte i stället på sig och försökte se sömnig ut. ”Jag är jättetrött. Det är nog dags att krypa till kojs nu”, sade han.

”Visst”, svarade Amira. ”God natt!”

”God natt!”

Men just när de krupit in i varsitt tält började Amira plötslig växa och växa och växa så att tältets sömmar rämnade med ett ritsch, och så hade hon förvandlades till drake igen!

”TYPISKT!” morrade Amira. ”NU FÅR JAG SOVA UNDER BAR HIMMEL I NATT.”

Gabriels tre hundar ylade och gnällde av rädsla och rusade iväg åt olika håll. Deras husse tittade ut ur tältet för att se hur det var fatt, och såg skräckslaget att en drake stor som ett tvåvåningshus landat bredvid hans tält.

”Arrrgh! En drake!” skrek han förskräckt och började backa bort från Amira. En sten som stack upp ur gräset hindrade hans väg och fick honom att snubbla, så att han föll baklänges rakt ner i sjöns vatten med ett stort plask.

Gunhild skyndade fram och halade upp honom, spottande och frustande.

”De e inget farligt, lugna ner dig!”

”DET ÄR BARA JAG, AMIRA!”

”A-a-a... Amira?”

”JAG BRUKAR BLI FÖRVANDLAD TILL DRAKE IBLAND. JAG KANSKE SKULLE HA VARNAT DIG...”

 Vattnet dröp av Gabriel i stora pölar. Hans rödgula lugg hängde ner över ögonen och han såg lite ut som en våt katt. ”Det kanske du borde ha gjort”, samtyckte han.

”NÅJA, SE DET POSITIVT”, dånade Amira. ”NU FICK DU ETT SKÖNT KVÄLLSDOPP OCH FICK KLÄDERNA TVÄTTADE PÅ SAMMA GÅNG. TVÅ FLUGOR I EN SMÄLL! DET VAR VÄL BRA?”

Gabriel kramade vattnet ur sin yllehatt som han fiskat upp ur vattnet. ”Oh ja. Jättebra. Tack. Verkligen.” Hur det nu var så såg han inte riktigt övertygad ut.

Senast uppdaterad ( 2009-11-30 )
 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk