Söndagen efter jul. Årg 2 - Är du riktigt säker?

Mark 10:13-16

Temat för den här söndagen är Guds barn och det är ett hoppfullt ämne. Att vara ett barn hos Gud är det största, bästa och mest spännande vi kan få vara med om. En del blir ett Guds barn redan som liten, andra lär känna Jeus först i vuxen ålder. Det spelar ingen roll när vi blir ett Guds barn - huvudsaken är att vi blir det. Men alla väljer inte att gå den vägen. Det mest tragiska i våra liv är när vi vänder Jesus ryggen och vill vara våra egna barn. När vi gör det då tappar vi meningen med livet och det är en stor tragedi.

En fråga som jag ofta kämpar med är denna: är det säkert att jag är ett Guds barn? Jag har både tänkt, sagt och gjort en mängd olika saker som inte är förenligt med det Herren vill. Hur kan jag då vara säker på mitt barnaskap? När dessa tankar kommer är det trösterikt att lyssna till Jesus samtal med sina lärjungar: 'Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte; Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, dem som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in'. Hur är ett barn? Jo dem är härliga och öppna men samtidigt oerhört egensinniga och jobbiga. Men trots att dem inte är helt igenom perfekta, är de ett föredöme för oss. Jesus tar emot dem med glädje, fast att de både gör och säger saker som inte är förenligt med Hans rike. Det Jesus ser hos ett barn är inte i första hand vad de gör, utan att de längtar efter att komma honom nära. Jesus ser på hjärtats längtan och inte på allt det andra.

Så har du ett hjärta som vill följa Jesus, fast du ibland gör saker som inte är bra, kan du med säkerhet veta att du är ett Guds barn. Oavsett vad fienden säger till dig är du ett barn till Gud. Herren är, i första hand intresserad av din kärlek och önskan om att följa Jesus. Det räcker för att han ska ta upp dig i sin famn och kalla dig vid namn. Allt annat som är 'fel' i ditt liv arbetar den helige Ande med under din vandring här på jorden, men för att vara ett Guds barn räcker det med att älska Jesus. Tänk så underbart att få leva i den säkerheten.

Evalotta Kjellberg