Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Sångpostillan - Tredje söndagen efter Trettondedag Jul PDF Skriv ut E-post
Skrivet av Bengt Pleijel   
2010-01-07

Image

 

Tredje söndagen efter Trettondedag Jul  

 

Dagens bön:

Image

Låt oss be om kraft att tro på Guds löften.
Tystnad.

Barmhärtighetens och tröstens Gud – förbarma dig över vår svaghet,
så att vi får kraft att tro på dina löften och kan leva trygga under ditt mäktiga beskydd.
Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader,
och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet.
  

Dagens budskap:

Image

Jesus skapar tro

Image 

 

Andra årgångens läsningar: Jesaja 45:22-24, Gal. 2:16-21, Joh 4:27-42, Psalt. 36:6-10
Vi lyssnar nu till dagens tre texter. Men slå själv upp dagens Psaltarpsalm och bed den. 

 

Gammaltestamentlig text: Jesaja 45:22-24

Vänd er till mig, folk från hela jorden, så skall ni bli hjälpta. Jag är Gud, ingen annan finns. Jag svär vid mig själv, det jag säger är sant, mitt ord står fast: För mig skall alla böja knä, alla skall svära mig trohet. Blott hos Herren, skall det heta, finns seger och styrka

 

Epistel: Galaterbrevet 2:16-21

Vi vet att människan inte blir rättfärdig genom laggärningar, utan genom tron på Jesus Kristus. Därför har vi också satt vår tro till Kristus Jesus för att bli rättfärdiga genom tron på Kristus och inte genom laggärningar, ty av laggärningar blir ingen människa rättfärdig.

Men om vi under vår strävan att bli rättfärdiga genom Kristus skulle uppfattas som syndare, vi också, står då Kristus i syndens tjänst? Naturligtvis inte.  Bara om jag åter bygger upp detta som jag har rivit ner, gör jag mig till lagöverträdare. Jag har ju genom lagen dött bort från lagen för att leva för Gud. Jag har blivit korsfäst med Kristus, men jag lever, fast inte längre jag själv, det är Kristus som lever i mig. Så långt jag ännu lever här i världen, lever jag i tron på Guds son, som har älskat mig och offrat sig för mig. Jag kastar inte bort Guds nåd; om lagen kunde ge rättfärdighet, hade ju Kristus inte behövt dö.
  

 

Evangelium: Johannes 4:27-42

Lärjungarna blev förvånade över att Jesus talade med en kvinna, men ingen frågade vad han ville henne eller varför han talade med henne.  Kvinnan lät sin vattenkruka stå och gick bort till staden och sade till folket där: ”Kom så får ni se en man som har sagt mig allt som jag har gjort. Kan han vara Messias?” De gick ut ur staden för att söka upp honom.  Under tiden sade lärjungarna till honom: ”Rabbi, kom och ät.” Han svarade: ”Jag har mat att äta som ni inte känner till.” Lärjungarna sade då till varandra: ”Kan någon ha kommit med mat till honom?” Jesus sade: ”Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk.  Ni säger: fyra månader till, så är det dags att skörda. Men jag säger er: lyft blicken och se hur fälten redan har vitnat till skörd.  Den som skördar får sin lön, han bärgar grödan till evigt liv, så att den som sått och den som skördar kan glädja sig tillsammans.  Här gäller ju ordet att en sår och en annan skördar.  Jag har sänt er att skörda där ni inte behövt arbeta. Andra har arbetat, och ni får lönen för deras möda.”

Många samarier från den staden hade kommit till tro på honom genom kvinnans ord när hon försäkrade: ”Han har sagt mig allt som jag har gjort.”  När samarierna kom till honom, bad de honom stanna hos dem, och han stannade där två dagar.  Många fler kom till tro genom hans egna ord, och de sade till kvinnan: ”Nu är det inte längre vad du har sagt som får oss att tro. Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens frälsare
.  

Dagens sång:

 Image

Psalm 285
Det finns djup i Herrens godhet …
Text: Britt G. Hallqvist
Musik: tysk

Vill du höra Bengt Pleijel predika, Annika Pleijel läsa text och Bodil Landgren sjunga? Klicka här!

 

Dagens predikan:

Image 

Vi läser psalm 285 vers 1:

Det finns djup i Herrens godhet, och dess gränser ingen ser.
Det finns värme i hans domslut, mer än någon frihet ger.
DET FINNS UNDERBAR FÖRLOSSNING I DET BLOD SOM GÖTS EN GÅNG.
DET FINNS GLÄDJE BORTOM GRAVEN OCH EN FRAMTID FULL AV SÅNG

 

1. Det finns djup i Herrens godhet. Det upptäckte Jesaja.

Jesaja levde i en kritisk situation. Fångenskap och förnedring och hopplöshet präglade Israels folk.  Då sänder Gud redskap, som vänder blicken framåt. Det judiska folket får återvända från fångenskapen i Babel.  Jesaja ger en framtidsvision. Den gäller inte bara Israel. Folk från hela jorden kan bli hjälpta om de vänder om till Herren.

Jesajas ord är laddade av troskraft. Man kan undra om Jesaja hade en aning om att hans ord idag skulle få trösta och värma oss i det kalla Norden. Ty också vi ska få vara med bland dem som finner seger och styrka hos Herren. Vi finns med i den stora skara som böjer knä inför Herren. Jesaja bäddar ned ett trosord. Paulus sjunger om det i Filipperbrevet. Också våra tungor får vara med att bekänna Gud Fadern till ära, att Jesus Kristus är Herren (Fil 2:9-11). 

 

2. Det finns djup i Herrens godhet. Det upptäckte Paulus.

Han har satt sig ned för att skriva brev till sina medkristna i Galatien. Han berättar om hur han fick brottas med Lagen. Lagen är god. Men han är inte god. När han förankrar sitt liv i lagen blir han orolig och osäker. Hans liv präglas av nederlag och kraftlöshet.  Paulus berättar om sin stora upptäckt i tron på Guds Son som har älskat mig och utgett sig själv för mig. Vid korset hittar han en ny förankring. Där finns, som Jesaja skrev om, seger och styrka. Han upptäckte djup i Herrens godhet. 

 

3. Det finns djup i Herrens godhet. Det upptäckte den samariska kvinnan.

Förra söndagen fick vi lyssna till ett samtal som Jesus och hon hade med varandra. (Läs Joh 4:5-26).  Ett fantastiskt samtal. Jag tror att hon efteråt gick och gnolade på den här psalmversen: Det finns djup i Herrens godhet …

Idag får vi möta dem igen. Men det som nu händer är att samtalet plötsligt avbryts. Lärjungarna kommer tillbaka. Det är där texten idag börjar. De är förvånade över att Jesus talar med en kvinna. Det var inte riktigt passande. De kanske tänkte, att han tänkte, att de tänkte dåliga saker om honom.  Men ingen säger något.

ImageOm kvinnan heter det att hon lät sin vattenkruka stå. Johannes evangelisten ser den. Och även 60 år efteråt, då han sitter och skriver ned den här händelsen, ser han krukan framför sig. Den ensamma krukan, kvarglömd, tom. En människa har lämnat sin börda hos Jesus, lagt ned sitt vanliga liv, vardagens enahanda. Kvinnan lät sin vattenkruka stå. Hennes hjärta är nu i stället fyllt av en ny verklighet och det hjärtat är fullt av det talar munnen.

Hon går in i staden. Hon som förut varit så skygg och så rädd för andras blickar, så skadad av det liv hon levt, hon blir nu öppen. Hon talar om för alla vad som hänt henne. Hon säger: Kom så får ni se en man som sagt mig allt som jag har gjort. Kan han vara Messias?

Man nästan studsar, inför det hon säger. Tänk dig att du var i hennes kläder. Att du mött någon som sagt dig precis hurudan du är, sett din falskhet, din bluff, ditt smussel, avslöjat den fernissa du haft utanpå, men också visat på hur skräpig och ful och ledsen du är inuti. Skulle du då i glädje gått ut på stan och dansat fram på gatorna och sagt: Jag har mött en man som sagt mig precis sån som jag är.

Den man hon mött var Jesus. Jesus hade sagt allt om henne och sagt det så att hon förstod att hon var älskad. Jag har mött en man som sagt mig allt som jag har gjort. ”Han såg rakt igenom mig. Jag kunde inte dölja någonting. Men han föraktade mig inte. Han var så varm, så fylld av kärlek, så ren. Kom ni allesammans. Tänk om han är Messias, den frälsare och räddare vi väntat på.”

Det här säger oss något mycket viktigt. När vi ska tala med andra om Jesus får vi säga det med en värme som bara den kan, som varit nära Jesus. Det hjälper inte med åsikter och läror och tankar. Man kan ha rätt i allt man säger, men det kan vara fel ändå.  Kvinnan här säger det på ett sätt som gör att alla förstår att något verkligen har hänt i hennes liv. Hon har fått se djup i Herrens godhet. Också vi kan få se det.

Vi sjunger med henne Det finns djup Det finns djup i Herrens godhet, och dess gränser ingen ser. Det finns värme i hans domslut, mer än någon frihet ger. DET FINNS UNDERBAR FÖRLOSSNING I DET BLOD SOM GÖTS EN GÅNG, DET FINNS GLÄDJE BROTOM GRAVEN OCH EN FRAMTID FULL AV SÅNG.  

 

Vi läser psalm 285 vers 2:                    

Det finns nåd för nya världar, mycket större än den här,
nya skapelser och tider, nåd för allt som blir och är.
DET FINNS UNDERBAR FÖRLOSSNING I DET BLOD SOM GÖTS EN GÅNG.
DET FINNS GLÄDJE BORTOM GRAVEN OCH EN FRAMTID FULL AV SÅNG

1. Det finns nåd för nya världar, mycket större än den här.

Det fick Jesu lärjungar upptäcka.

Lärjungarna har varit inne i stan och handlat på Supermarket. Nu dukar de fram mat. Då säger Jesus: Jag har mat att äta som ni inte känner till. Det är som om Jesus glömt bort sig själv, glömt hunger och törst. Han har hittat en människa att göra något för. Och Jesus säger de dunkla orden om att hans mat är att göra dens vilja som sänt honom. Det var Guds vilja, meningen med att han kommit till den här världen, att rädda människor. Inte bara den här kvinnan. Här finns massor av människor. Och så tänkte Jesus på dig och …

Nu börjar Jesus tala om skörd. Ni säger: Fyra månader till så är det dags att skörda.  Men jag säger er: lyft blicken och se hur fälten redan vitnat till skörd.

Det är skillnad, säger Jesus, på vad ni säger och vad jag säger. Ni talar om 4 månader. Har man ont eller är ledsen är 4 månader långt. Det är 120 dagar, 120 nätter, 2.880 timmar, 172.800 minuter, 10 miljoner och 368 tusen sekunder. Många, långa månader, ensamma, oroliga, smärtsamma dagar, timmar.

I kyrkan ser vi det ibland så. Vi arbetar och sår och det känns som vinter. Det är så kallt och det händer så lite. Men Jesus säger: Lyft blicken och se … Fälten har redan vitnat till skörd. Ser ni vad som kommer där borta. En stor människoskara! Fälten blir fulla av män, kvinnor och barn.  Det är alldeles svart av folk, skulle vi säga. Men Jesus ser dem vita. Det är skörd.

 

2. Det finns nåd för nya världar, mycket större än den här.

Det kan vi få upptäcka.

Lyft era ögon och se, säger Jesus till oss.  Javisst, du med din skarpa blick upptäcker alla bedrövligheter som händer. Usch, vad mycket uselhet! 

Men öppna ögonen lite till! Lyft blicken! Se på det som börjar hända. Det börjar spira liv i konfirmandgrupp efter konfirmandgrupp, därför att de är så många församlingsbor som upptäckt hur viktig bönen för konfirmanderna är. Det händer mycket spännande i många församlingar. De äldre kvicknar till.  Vi ser människor, som samlas kring oaserna. Vi ser hur djupt ordet verkar på själavårdsdagar. Vi ser tusentals pilgrimer, som samlas i törst och längtan efter fördjupning, mognad, helgelse. Människor börjar vakna upp. Man talar med varandra om Herren! Det våras för kyrkan!

Jesus talar om en glädje som vi får tillsammans med dem som tidigare sått. Då kan vi tänka på vad Jesaja betytt, vad Paulus betytt, vad andliga ledare betytt, vad fromma fäder och mödrar betytt och många andra betytt ... Här gäller ju ordet att en sår och en annan skördar.  Jag har sänt er att skörda där ni inte behövt arbeta. Andra har arbetat, och ni får lönen för deras möda. Ja, där finns många i vår bakgrund, som gjort mycket för att vi skulle komma till tro. Låt oss sjunga in detta hopp och denna glädje i våra hjärtan: Det finns nåd för nya världar, mycket större än den här, nya skapelser och tider, nåd för allt som blir och är. DET FINNS UNDERBAR FÖRLOSSNING I DET BLOD SOM GÖTS EN GÅNG. DET FINNS GLÄDJE BORTOM GRAVEN OCH EN FRAMTID FULL AV SÅNG.  

 

Vi läser psalm 285 vers 3:                    

Gud, för uppbrott och förvandling, lär oss glömma bort vårt jag.
Driv oss ut att bygga broar till en okänd morgondag.
DET FINNS UNDERBAR FÖRLOSSNING I DET BLOD SOM GÖTS EN GÅNG.
DET FINNS GLÄDJE BORTOM GRAVEN OCH EN FRAMTID FULL AV SÅNG

1. Jesaja lär oss att be så:

Gud, för uppbrott och förvandling, lär oss glömma bort vårt jag.

Jesaja lägger ned framtidsfrön i oss. Vi tar emot dem, stoppar ned dem i hjärtat, vattnar dem bön. Något händer efter en tid: Det växer friska och djärva tankar på uppbrott och förvandling. Israels folk skulle inte behöva stanna i Babel. Vi uppe i Norden behöver inte fastna i våra låsningar. Vänd er till mig, folk från hela jorden, så skall ni bli hjälpta

 

2.  Paulus lär oss att be så:

Gud, för uppbrott och förvandling, lär oss glömma bort vårt jag.


Det händer något med oss, när vi får vår förankring i Jesus. Vi följer honom, lyssnar in hans kärlek. Vi bli vägens folk som går på ständigt nya upptäcker.

Det som Paulus särskilt kan hjälpa oss med är det svåra i att glömma bort vårt jag. Nu lever icke mer jag utan Kristus lever i mig (Bibel 1917).  Paulus har hittat sig själv på djupet – Kristus i mig. Det kan bli en erfarenhet också hos oss, om vi tar emot detta ord, bäddar ned i vårt inre kärleksrum, i hjärtat, och där samtalar med den helige Ande över detta ord. (Se Rom 8:14-16).

 

3. Den samariska kvinnan lär oss att be så:

Gud, för uppbrott och förvandling, lär oss glömma bort vårt jag.

Det blev både uppbrott och förvandling både för kvinnan och för människorna i stan. Lägg märke till hur hon utvecklas och mognar i sin tro. Hon kommer till tro på Jesus, därför att han möter henne och får tala till henne. Genom det han säger, får han henne loss från sig själv. Hon glömmer bort sitt jag.  

Jesu ord har alltid den effekten.  Hans ord är levande och kraftigt. Det händer något när hans ord är i rörelse. Hon som var instängd och fångad i sig själv, blir öppen, glad, frimodig och vågar vittna om sin tro för andra. Kvinnan som fått befallning att gå och hämta sin man hon går nu och hämtar varenda karl i staden. Hon tar med sig hela byn. Alla kommer.

Kvinnan gör nu det som lärjungarna försummade att göra. Lärjungarna kände Jesus som Messias. De har hört hans undervisning. De har sett hans gärningar. Men trots det säger de inte ett ord om Jesus. De tänker bara på mat och inköp. Men kvinnan låter sin vattenkruka stå och kallar människorna i Sykar till Jesus.

  

4. Det samariska folket lär oss att be så:

Gud, för uppbrott och förvandling, lär oss glömma bort vårt jag.  

Lägg märke till vad som händer med samarierna när de ber så:

1. Samarierna hör vad kvinnan säger.

De tror först för kvinnans ords skull. Hon har vittnat om vad Jesus sagt och gjort. Samarierna förstod att den som lyckats låsa upp denna kvinna och förvandla henne måste vara en märklig människa. Vi kan hjälpa människor att komma till tro genom att säga dem vad Jesus betyder för oss. Vad svarar du om människor frågar dig: Vad betyder Jesus för dig?

2. De går ut ur staden,

bort från hemmiljön, bort från den plats där de satt fast i fördomar och ovanor. Vad säger detta oss? Vi behöver ibland komma hemifrån för att kunna komma hem. Den söndagliga vandringen från våra hem och till kyrkan kan hjälpa oss att komma loss från det vi sitter fast i.

3. De kommer till Jesus.

Det är det personliga mötet med Jesus, som är så viktigt. Jag måste själv höra honom tala till mig. Jag måste få höra hans kärlek viskas in i mig: Kristi kropp för dig utgiven. Kristi blod för dig utgjutet.

4. De ber Jesus stanna hos dem.

Bönen är viktig. Bönen - det personliga samtalet med Jesus. Det sätter krafter i rörelse. Kristendomen blir inte längre åsikter och goda tankar. Det som Jesus säger blir liv, när man ber över det. Men det ord som man hör Jesus säga, måste vattnas med bön.

5. De får två dagar med Jesus.  

Vad säger det oss?  Någon gång då och då behöver vi dra oss undan för bön för bibellyssning och bön. Kanske en förmiddag, kanske en dag i bön. Kanske två dar. Kanske en längre tid – en retreat i fem dar - för att lyssna och vara tillsammans med Jesus. Deras tro fördjupas. Och vår tro kommer att göra det också. Och då säger de och vi: Nu är det inte längre vad du har sagt oss som får oss att tro. Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens frälsare.

Vi sjunger med folket i  Sykar psalm 285 vers 3:       

Gud, för uppbrott och förvandling, lär oss glömma bort vårt jag.
Driv oss ut att bygga broar till en okänd morgondag.
DET FINNS UNDERBAR FÖRLOSSNING I DET BLOD SOM GÖTS EN GÅNG.
DET FINNS GLÄDJE BORTOM GRAVEN OCH EN FRAMTID FULL AV SÅNG

 

Du ordbrukare! 

Image

1. Det finns djup i Herrens godhet.

Hur upptäcker Jesaja det?
Hur upptäcker Paulus det?
Hur upptäckter den samariska kvinnan det?
Hur upptäcker vi det? 

2. Det finns nåd för nya världar, mycket större än den här.

Hur får Jesu lärjungar upptäcka det?
Hur kan vi få upptäcka det? 

3. Gud, för uppbrott och förvandling, lär oss glömma bort vårt jag.

Vad händer med Jesaja när han ber så?
Vad händer med Paulus, när han ber så?
Vad händer med den samariska kvinnan, när hon ber så?
Vad händer med folket i Samarien, när de bad så? Fem lärdomar … vilka?
Vad händer med dig, när du ber så?

 

 

Senast uppdaterad ( 2019-01-20 )
 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk