Gör alla lärjungar till folk

Konfirmanden skulle lära sig utantill Jesu befallning om att göra alla folk till lärjungar. Men det blev tryckfel i munnen! Kanske en profetisk felsägning. 'Gå ut och gör alla lärjungar till folk'. Skall kyrkans folk nå ut till alla folk måste allt kyrkans folk först lära sig uppföra sig som folk.

Uppgiften är inte att göra alla folk till frommisar eller till lutheran-förbundare eller åh-ianer eller pingstkatoliker. Uppgiften är att göra folk till lärjungar. Guds folk behöver få Jesu sinne för att som Paulus uttrycker det, sprida en Kristusdoft i världen (2 Kor 2:14-15). Ska detta kunna hända med oss behöver vi ta emot receptet från Jesaja: Han väcker var morgon mitt öra, han väcker det till att höra på lärjungesätt (Jes 50:4). Och ska man orka upp på morgonen så kan en slogan från Åh stiftsgård vara en hjälp: 'Gods children on their way to heaven should always go to bed before eleven'.

Jesus kallar oss till efterföljelse. Han vet att det återstår ett och annat för att göra oss dugliga att användas i hans tjänst. Därför kallar han oss att leva nära honom.

Man blir lik den man är tillsammans med. Är man tillsammans med TV kväll efter kväll blir man snart lika fyrkantig och tråkig och krävande och dömande. Hittar du lärjungastunderna med Jesus sker en Jesusomformning i ditt liv. Du får mer och mer av hans sinne, hans ömhet, hans fasthet, hans förmåga att blir upprörd, där det förekommer förtryck och nedrigheter mot andra människor.

När Jesus kallar oss till efterföljelse säger han: Om någon vill gå i mina spår. Jesus frågar efter vad du själv vill. Han vill, men tvingar aldrig sina lösningar på oss. Vill du? Att gå i Jesu fotspår är ju egentligen mycket spännande. Tänk på vad som är motsatsen. Det är att rulla fram i hjulspår. Där går allt på räls. Många fastnar där. Man kommer inte loss från gamla vanor. Man gör om samma misstag som man gjorde förut. I hjulspåren går det fort av bara farten. Hjulspåren bestämmer över mig. Jag leds av andra som bestämmer och styr. Vi kan ana hur världen idag rullar fram i hjulspår. Eller på bredband. Det går fortare och fortare. Vi undrar om inte den sista storkraschen snart är inne. Det är många som ropar: Stanna tåget, jag måste av, jag hinner inte med, jag går sönder inuti.

Att rulla fram i hjulspår går fort. Att gå i fotspår tar tid. Men det kan vara rätt spännande. Det har vi lärt oss av indianböckerna. Indianerna kunde se vem som hade gått i gräset. Han såg om det var en elefant, som gått där, eller en indian, som smugit sig fram. Om det var en svensk som klampat fram, syntes det genom de fimpar och kapsyler som låg kringspridda (Var det inte så det stod i indianböckerna?).

Jesus frågar om vi vill gå i hans fotspår.
Jag lär mig att bli nyfiken på var Jesus går.
Jag får lära mig att vara närvarande som han och bli känslig som han och ha ögonen med mig.
Jag får sluta upp med att snurra runt omkring mig själv.
Jag ser också andra, blir känslig för vad Jesus vill med dem.
Att Jesus vill 'göra folk' av mig blir bra för andra.
Att Jesus vill 'göra folk' av andra blir bra för mig.
  
När Jesus gör 'lärjungar till folk' hjälper han oss att hitta en spännande uppgift i världen tillsammans. Vi blir ett Guds eget folk som skall förkunna hans storverk, som Petrus uttrycker det (1 Petrus 2:9).