Skärtorsdag

Det nya förbundet

2 Mos 12:15-20, 1 Kor 5:6-8, Lukas 22:7-23, Psalt 111:1-5.
Läs gärna först alla dagens texter i Bibeln eller i Psalmboken. 

Dagens sång:
Lova Gud, min själ och prisa Herrens namn.
Lova Gud, min själ. Han fyller mig med liv.  

Musik: Taizé

Inledning:
SKÄRTORSDAG är dagen före Långfredag och firas till minne av nattvardens instiftelse. Ordet skär har ej med färgen att göra. Det kommer av det fornsvenska skär som betyder rena. Vi som växt upp med Bibel 1917 fick be: Skära mig med isop, så att jag varder ren, två mig så att jag bliver vitare än snö (Psalt 51:9). I Bibel 2000 ber vi: Rena mig med isop från min synd, tvätta mig vit som snö.  Isop är inte den växt, som vår botanik talar om. Den är nästan obefintlig i Palestina. Isop här är en mejramsväxt, vars kvistar användes vid reningsriter, t.ex. vid spetälska (4 Mos 19:6,18). Skärtorsdag är också den dag, då Jesus tvättar, renar, lärjungarnas fötter (se Joh. 13:1-11). Nattvardsgudstjänsten inleds med en beredelse, där vi får hjälp att se vår synd och bekänna den och bli av med den.

Ett annat namn på nattvarden är eukaristí, som betyder tacksägelse. Innan Jesus och  lärjungarna gick ut till Getsemane, sjöng de lovsången (se Matt 26:30). Dit hörde bl.a Psaltaren 118, som innehåller många bibelord, som vi idag ofta sjunger. För att hitta in i lovsången behöver vi renas från all synd och allt skräp vi samlat på oss. Vi får bekänna att vi släppt in det. Då finns det sedan plats och utrymme för Jesu kärlek, som vi tar emot i nattvardens bröd och vin. Om detta himmelska liv handlar dagens sång, som är en stilla, mjuk lovsång. Vi övar oss på den nu:

Lova Gud, min själ och prisa Herrens namn.
Lova Gud, min själ. Han fyller mig med liv.  

Vi går nu steg för steg in Skärtorsdagens evangelium, Lukas 22:7-23.

1. DET OSYRADE BRÖDETS HÖGTID.
Så kom det osyrade brödets dag, då påsklammen skulle slaktas. 

Lukas berättar för oss idag att man nu går att fira Påsk. Påsken firar man till minne av GT:s största händelse - befrielsen ur Egypten.  I Egypten har Israels barn länge levt som slavar. Genom många dramatiska och spännande händelser leder Mose dem ut ur Egypten, de går genom Röda havet och sedan fortsätter de på vandring genom öknen till Kanaans land. Påsken var en stor och glad högtid.

Påskhögtiden hör ihop med en annan högtid, det osyrade brödets högtid. På denna högtid fick man inte äta syrat bröd. Man påmindes genom detta bud om flykten från Egypten. Den gick snabbt. Man hann inte baka bröd på vanligt sätt med surdeg eller jäst. Man hade i stället osyrat bröd. När man efteråt firar påsk i judiska hem rensar man först bort bröd, som var bakat med surdeg. Rensa bort den gamla surdegen, sa man. Surdegen såg man ibland som en bild av det onda. När det onda kommer in i oss, sväller det som jästen får degen att svälla. Vi blir ockuperade av det onda. Ibland ser vi det hos oss själva. Ofta hos andra.  Det onda, det mörka, det svåra för makt över oss. Vi begriper oss inte på oss själva.

Om surdegen talar idag texten från 2 Moseboken 12:15-20. I vers 15 står det: I sju dagar skall ni äta osyrat bröd. Redan den första dagen skall ni skaffa bort all surdeg ur era hus, ty var och en som äter något syrat bröd från den första till den sjunde dagen skall utstötas ur Israel.  Så allvarligt tog man det med synden.

I dagens epistel (1 Kor 5:6-8) skriver Paulus om hur viktigt det är att göra upp med sitt dåliga och själviska liv: Vet ni inte: lite surdeg får hela degen att jäsa. Rensa bort den gamla surdegen, så att ni blir en ny deg. Ni är ju osyrade, för vårt påskalamm, Kristus, är slaktat. Låt oss därför fira högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och fördärvets surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade bröd. När skräpet kommer bort och livet kommer in, börjar lovsången gnola inom oss:

Lova Gud, min själ och prisa Herrens namn.
Lova Gud, min själ. Han fyller mig med liv. 

2. GÖR I ORDNING PÅSKMÅLTIDEN.
Jesus sände i väg Petrus och Johannes och sade: 'Gå och gör i ordning påskmåltiden åt oss.' De frågade var de skulle göra det. Han svarade: 'När ni kommer in i staden möter ni en man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom till det hus som han går in i och säg till den som äger huset: Mästaren frågar var salen är där han kan äta påskmåltiden med sina lärjungar. Då visar han er till ett stort rum i övervåningen som står färdigt. Där skall ni göra i ordning måltiden.' De gick och fann att allt var som han hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden. 

Jesus ordnar nu med vissa förberedelser inför högtiden. Han sänder Petrus och Johannes in i staden. De får uppdraget att göra i ordning påskmåltiden. De ska där träffa på en man som bär en kruka vatten. Han skall leda dem till den sal där de ska äta måltiden. Förmodligen har Jesus i förväg kommit överens med denne man att vara den som visar vägen. Det var ju mycket ovanligt att en man bar en vattenkruka. Men det var det överenskomna tecknet.

Mycket folk kommer nu till Jerusalem.  Det är trångt på gatorna. Överallt kryllar det av folk. Under Påsken vill man vara i Jerusalem. Där äter man påskmåltiden och då tänker man på vad som hände under befrielsen från Egypten.

Men rakt in i vår värld, där så mycket svårt sker och där vi kan göra vandra så illa, kommer Jesus. Den helg vi nu har påminner oss inte bara om Gamla Testamentets största uttåget ur Egypten och befrielsen från Farao, tyrannen och slavdrivaren. Vi påminns om det som är nya Testamentets största händelse: Uttåget ur det som fångar och förnedrar och förtrycker oss. Vi fångas av trender och tankar och idéer och synder och människor och makter och … Vi stannar till för att upptäcka befrielsen och glädjen på Golgata. Genom de mörka händelserna där, föds det fram en kärlekssång till Jesus, som steg ned i vår värld och vårt lidandes djup och älskade värlen tillbaka till Gud. Är vi stilla där - i ett stort rum i övervåningen - upptäcker vi att det händer något med oss i vårt livs undervåning: det brustna blev helt i hans kärlek till oss, på Golgata kors (Psalm 62:2). Vi sjunger om det:

Lova Gud, min själ och prisa Herrens namn.
Lova Gud, min själ. Han fyller mig med liv.  

3. MIN KROPP FÖR DIG … MITT BLOD FÖR DIG
När stunden var inne, lade han sig till bords tillsammans med apostlarna. Han sade till dem: 'Hur har jag inte längtat efter att få äta denna påskmåltid med er, innan mitt lidande börjar. Jag säger er: jag kommer inte att äta den igen förrän den får sin fullkomning i Guds rike. Man räckte honom en bägare och han tackade Gud och sade: Ta detta och dela det mellan er. Jag säger er: från denna stund skall jag inte dricka av det som vinstocken ger  förrän Guds rike har kommit.' Sedan tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: 'Detta är min kropp som blir offrad för er. Gör detta till minne av mig.' Efter måltiden tog han på samma sätt bägaren och sade: 'Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för er.' 

Spänningen i konflikten mellan Jesus och folkets ledare har stegrats. Ingen kan vara blind för deras hat. När som helst kan de slå till. Och de kommer att slå till hårt, när tillfälle ges till det. De gör allt för att bli av med den farlige Jesus.

Jesus vet detta. Han vet att han är invigd att vara Herrens lidande tjänare. Han vet att han skall bli slagen för våra missgärningars skull. Straffet skall läggas på honom. I vårt ställe skall han lida och dö. Han dör för att vi skall leva.  Genom hans sår blir vi helade. Jesus vet att han är Guds lamm som borttager världens synd. Läs om detta i Jesaja 53.

Detta vill Jesus nu förklara för sina lärjungar. Därför gör han något högst oväntat. Han instiftar en ny måltid. Det är mycket som händer i nattvarden.

- Nattvarden hjälper oss att ha Jesus i våra tankar.
Vi ser honom i salen i övre våningen, då han instiftar Nattvarden. Jesus säger: Gör det till min åminnelse. Vi tänker på hans kärlek, på hans död för oss och på hans seger. 

Men Nattvarden är inte en minnesfest, där vi fastnar i det förflutna. Det förflutna blir närvarande här. Jesus är inte längre 2000 år långt borta. Han är här. NU!

Nu drar han oss fattiga syndare ur syndens grepp och flyttar in oss i sin försonande kärlek. Genom Nattvardens bröd och vin, som är Jesu Kristi sanna kropp och blod, flyttar denna försonande kärlek in i oss.

Ty vi går inte till Nattvarden därför att vi är så bra. Vi går dit därför att vi är syndare som behöver Jesus. Jag klarar inte av mitt liv utan hans hjälp. För att kunna ta emot hans gåvor måste jag bli tömd på mitt eget. Jag lämnar ifrån mig mina synder genom att bekänna dem och noga lyssna till förlåtelseordet som ett profetiskt ord just till mig. 

- Vi hör och tar emot Kristi  kropp för dig … Kristi blod för dig …
Det är Jesu himmelska kropp vi tar emot i den heliga nattvarden. Inte någon jordisk kropp. Den Jesus vi tar emot i nattvarden är den himmelske Konungen, som här på jorden dött och uppstått för oss. I Nattvarden får vi del i hans seger.

Precis som han bryter brödstycket så skall hans kropp brytas ned på Golgata. Precis som vinet hälles ut ur kalken så skall hans blod gjutas ut på korset. Detta som ser så meningslöst ut - att han ska plågas ihjäl - vrids till en mening för oss. Korset är inte ett meningslöst lidande. Det sker för vår skull. Och varje gång vi äter denna måltid är Jesus själv med oss i detta bröd och vin.  

- Vi hittar varandra.
Vi som böjer knä vid nattvardsbordet kommer från många olika håll. Vi kommer från olika miljöer. Vi har olika erfarenheter. Vi representerar olika åldrar. Men vid nattvardsbordet blir vi till ett med varandra. Alla är föremål för samma utgivande kärlek: Kristi kropp för dig utgiven. Kristi blod för dig utgjutet.  Vi kommer som små, fattiga syndare till samme store, rike Frälsare. När Jesus Kristus är i oss, förlöses vi från oss själva och börjar fråga efter varandra. Hur har du det? När vi går där fyllda av Jesu kärlek finner vi varandra. Därför har nattvardsgången stor betydelse för vårt vardagsliv.

Vi hittar varandra i denna kärlekens tillbedjan, som vi finner i nattvarden och som vi sjunger i dagens sång:

Lova Gud, min själ och prisa Herrens namn.
Lova Gud, min själ. Han fyller mig med liv.  

4. VEM AV DEM?
Dock, den som förråder mig har sin hand här på bordet tillsammans med mig. Människosonen går den väg som är bestämd, men ve den människa genom vilken han blir förrådd.'

Då började de fråga varandra vem av dem det var som skulle göra detta. 

Vi hör ett ord av djup smärta från Jesus. En skall förråda honom. Han har sin hand här på bordet tillsammans med mig. Strax före vår text har Jesus också talat om det. Det mest kusliga ord som sägs om någon människa står vers 3 - Satan for in i Judas.

Judas är också den mest gåtfulla gestalten i NT. Han är en av de tolv. Han levde i tre år med Jesus. Vi frågar oss: Hur kunde det hända?

Det finns en ond makt som är ute efter oss. Han har makt att bedraga, förblinda. Det börjar med att denna makt talar in tankar i oss. Det Satan viskade in i Judas öra det var: Du ska förråda Jesus.

Det är alltid viktigt att hålla rent i tanken. När onda, dumma tankar slår rot i tanken inom oss så växer de, de ockuperar oss. De sväller. Vi fixeras av dem.

Lägg märke till att när Jesus säger att en av dem som nu äter med honom skall förråda honom, så säger inte Petrus eller Johannes eller någon av den andra: Det måste vara Judas. Då började de fråga varandra vem av dem det var som skulle göra detta.  Vem som helst kan bli ockuperad av Satan. Paulus säger på ett ställe: Jag gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus. När de dumma, orena, stygga tankarna kommer får jag gå med dem till korset. Där bryts makten i de onda tankarna. När jag kommer till korset kommer jag rätt. Det gamla livets surdegsbröd försvinner och jag får ta emot Livets bröd.

Något mycket stort händer i mig. Den himmelska närvaron berör mig. Tonen från himlen når mig som allra starkast i eukaristin - tacksägelsens måltid.

Lova Gud, min själ och prisa Herrens namn.
Lova Gud, min själ. Han fyller mig med liv.