Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Sångpostillan - Påskdagen PDF Skriv ut E-post
Skrivet av Bengt Pleijel   
2010-03-16

Image

 

Påskdagen  

 

Dagens bön:

 Image

Låt oss be om delaktighet i den seger över döden, som Kristus denna dag har vunnit.
Tystnad.

Evige Gud, du som förde ditt folk ut ur slaveriet i Egypten och befallde det att årligen fira påsk –
för oss ut ur vår bundenhet och ge oss del av vårt påskalamm Jesus Kristus,
som denna dag har segrat över döden och nu med dig, Fader, och den helige Ande
lever och råder från evighet till evighet

 

Dagens budskap:  

Image 

Kristus är uppstånden!

Lukasserien: Hosea 6:1-3, Apg 3:14-16, Lukas 24:1-12, Psalt 118:15-24

 

Dagens sång:

Image

Med text från sista versen i dagens psaltarpsalm, 118:24 och melodi av © Karin Braw.

Image

Vill du höra Bengt Pleijel predika, Anne Mette Pleijel Jonsson läsa text och Bodil Landgren sjunga? Klicka här!

 

Dagens predikan:

Image

 

Lukas 24:1-12

Men dagen efter sabbaten gick de i gryningen till graven med kryddorna som de hade gjort i ordning. De fann att stenen var bortrullad från graven, och när de gick in kunde de inte finna herren Jesu kropp. De visste inte vad de skulle tro, men då stod där två män i skinande kläder framför dem. Kvinnorna blev förskräckta och sänkte blicken mot marken, men männen sade till dem: "Varför söker ni den levande här bland de döda? Han är inte här, han har uppstått. Kom ihåg vad han sade till er, medan han ännu var i Galileen: att Människosonen måste överlämnas i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen." Då kom de ihåg hans ord, och när de hade återvänt från graven, berättade de alltsammans för de elva och alla de andra. Det var Maria från Magdala och Johanna och Maria, Jakobs mor. Även de andra kvinnorna i deras sällskap talade om det för apostlarna. De tyckte att det bara var prat och trodde inte på dem. Men Petrus sprang genast bort till graven. När han lutade sig in såg han bara linnesvepningen ligga där, och han gick därifrån full av undran över det som hade hänt

Detta är dagen då Herren grep in, detta är dagen då Herren grep in.

Låt oss jubla och vara glada. 

Påskdagen är kristenhetens största glädjedag. Över hela jorden samlas Guds folk till fest. Man häpnar och förundras och sjunger och jublar och man ropar: 

Kristus är uppstånden!

Ja, han är sannerligen uppstånden! 

Jesus har uppstått. Han har segrat över döden och allt djävulskap. För oss, som levt där instängda i något slags gravmörker av hopplöshet och missmod och rädslor och tråkigheter, betyder Påskbudskapet mycket. Petrus uttrycker det i ett brev till oss: vi föds på nytt till ett levande hopp.  Vi kan räta på ryggen.  O härliga lott: att leva där döden sin överman fått (Psalm 258:2).

För mariorna som gick till graven börjar inte påsken med någon slags upplevelse av seger.  Den börjar med en nerlevelse av krasch:  Jesus är borta! Jesus är död!  Allt som är ljust och fint har slagits i spillror för dem.  Finns det längre någon mening med livet? Lukas säger att det var dagen efter.  Var och en som haft någon ”dagen efter-erfarenhet” kan ana hur de känner sig.

Dagen efter sabbaten gick de till graven. De gick dit av samma skäl som vi kan gå till våra käras gravar, vi går dit för att minnas, sörja, vårda den. De hade med sig kryddor för att smörja Jesu kropp. De visste tydligen inte att Nikodemus och Josef redan gjort det.

Vi vet vad som hänt denna Påsk. Vi har facit. Vi vet att Jesus uppstått. Men vi vet det kanske ändå inte. Budskapet har inte fått rot i oss. Vi lever som om det inte hänt. Vi ser på graven, på det onda, på nederlagen. TV matar oss varje dag med terror och tortyr, bomber och granater, falskhet och lögner. Vi tar in det. Vi kan undra vad det är som kommer att hända med oss, som dag för dag fylls av så mycket ont.

Vi behöver en motvikt. Idag på Påskdagen får vi särskilt se dopet som en motvikt. Genom dopet blir allt det som hände på Långfredag och Påskdag, vårt. Vi är döpta in i Jesu seger, säger Paulus i Rom 6.  Det händer något när vi tro tar emot vårt dop, säger Jesus till riksdagsmannen Nikodemus. Vad händer? Vi får nya ögon. Vi börjar se Guds rike. Vi ser att vi hör ihop med Fadern, Sonen och den helige Ande. Vilka bundsförvanter!

Det märkliga är att dagar, då vi tycker att ingenting händer, då är Gud å färde. Vi behöver kanske be om öppnade ögon så att vi ser att

detta är dagen då Herren grep in, detta är dagen då Herren grep in.

Låt oss jubla och vara glada.  

 

ImageMariorna gick till graven för att vårda den och sörja och minnas. De hade inga förhoppningar mer. Är vi kanske med bland dem? Många har en vördnad för Jesusgestalten. Minnet av honom bör vårdas. Man går till kyrkan, men man väntar inte att något skall hända vid ens kyrkobesök. Precis som kvinnorna som inte väntade att något skulle hända vid graven.

Men något hade hänt vid graven! De fann att stenen var bortrullad från graven. Pilatus hade befallt att den skulle rullas dit och en vaktstyrka skulle bevaka graven. Der var en stor sten. Men nu var denna stora sten bortrullad. Varför hade man gjort det? Och när kvinnorna gick in i graven kunde de inte finna Herren Jesu kropp. Deras sorg bara ökar. Det måste ha hänt något gravrov. Nu fanns det inte mer någon plats att gå till och sörja.  De visste inte vad de skulle tro, står det. Men det märkliga är att dagar, då vi tycker att ingenting händer, då är Gud å färde. Vi behöver kanske be om öppnade ögon så att vi ser att

detta är dagen då Herren grep in, detta är dagen då Herren grep in.

Låt oss jubla och vara glada. 

Kan vi se hur vi själva är här. Vi skakas i vår tro. Vi vet inte vad vi ska tro. Vi har varit alldeles för ytliga i vår tro. Vi har trott av gammal vana, av tradition.  Det behöver hända något med oss. Ett möte med den himmelska närvaron. Mariorna fick det. Vid graven möter de två män i skinande kläder. Himmelska gestalter med himmelsk utstrålning. Synen bländar dem. De blir rädda. De sänkte blicken mot marken, står det. De får en fråga: Varför söker ni den levande bland de döda? Ibland viktigt att få den frågan: Varför? Vi söker så ofta på fel plats, när vi vill hitta liv och glädje och mening. Dessa kvinnor får höra ett budskap: Han är inte här, han har uppstått. Ett ord med en enorm ljuskraft. De ordet bryter genom mörkret, kylan, vintern.

Vi behöver en motkraft mot allt det onda som sköljer över oss och in i oss. Motkraften – ja, först är det upptäckten av dopet. Nu är det mötet med änglarna. Vi kan få möta dem. Det finns en plats där himmelen öppnas över oss och vi får gemenskap med den himmelska världen, med Herrens trogna i alla tider och med hela den himmelska härskaran. Det sker ju i nattvarden.

Först får vi i beredelsen en rannsakande fråga: Varför söker du livets mening  på fel plats? Varför söker ni den levande bland de döda? Vi får söka den levande där Livet finns.  I nattvarden flyttar Långfredagens och Påskdagens seger in i oss. DIN DÖD FÖRKUNNAR VI, HERRE, DIN UPPSTÅNDELSE BEKÄNNER VI TILL DESS DU KOMMER ÅTER I HÄRLIGHET.

I Kristi kropp och blod får vi en verklig motkraft mot det onda och det märkliga är att dagar, då vi tycker att ingenting händer, då är Gud å färde. Vi behöver kanske be om öppnade ögon så att vi ser att

detta är dagen då Herren grep in, detta är dagen då Herren grep in.

Låt oss jubla och vara glada. 

 

Kvinnorna påminns vid graven om vad Jesus sagt: Kom ihåg vad han har sagt till er. Vad hade han sagt? Han hade sagt att man måste dö för oss. Det finns ingen seger för vår självömkan, våra problem, våra synder utanför Golgata. Det är vid korset det ondas makt bryts och bojorna ramlar av.

Kom ihåg vad han har sagt till er.  Han hade sagt att han skulle uppstå på tredje dagen. Hans ord är ande och liv. När vi tar emot hans ord kommer livet in i oss. Hans ord är liv för envar som finner dem och en läkedom för hela hans kropp.  Hans ord påverkar hela vår varelse. Vinterkylan i ditt liv bryts, våren kommer in i ditt liv genom hans ord. Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna.

Kom ihåg vad han har sagt till er. Han har sagt: Den som älskar mig bevarar mitt ord. Varje ord från Jesus är ett ljusord, som besegrar mörkrets krafter i mig. Vi behöver en motvikt mot allt det mörka som vill kasta sig över oss och förlama oss. Något som hjälper oss att säga NO TILL DET ONDA och säga YES TILL JESUS. Vi har denna motvikt i hans ord. De är laddade med ljus och kraft. Kom ihåg vad han har sagt till er.

Hans ord ger oss klarsyn och omdöme och gör oss illamående mot synden. Hans ord är som ett antabusmedel mot det onda. Johannes skriver i sitt kärleksbrev till oss att den som har hans ord – hans säd i sig – kan inte synda. Jo, det är klart man kan. Men det tar emot. Det blir äckligt att synda. Jag spyr.

Det märkliga är att dagar, då vi tycker att ingenting händer, då är Gud å färde. Vi behöver kanske be om öppnade ögon så att vi ser att

detta är dagen då Herren grep in, detta är dagen då Herren grep in.

Låt oss jubla och vara glada.  

 

När livets krafter är i rörelse möts det av motstånd. När värmen från Jesu liv möter kylan blir det urladdningar. När kvinnorna kommer och berättar det för apostlarna reagerar de surt. De tyckte att det var bara prat och de trodde inte på dem.

Det är lätt att ge upp, när det man säger om Jesus möts av motstånd eller bara en gäspning. Man kan hålla på och försöka övertyga den ene efter den andra och det verkar så lönlöst och hopplöst.

Men ge inte upp. Plötsligt är det någon som hajar till. I texten är det Petrus. Budskapet om uppståndelsen tar tag i honom. Han springer till graven. I Johannesevangeliet sägs det att Johannes också var med i den språngmarschen. När Petrus kommer fram till graven lutar han sig in. Han ser bara linnesvepningen ligga där och han gick därifrån full av undran över det som hänt.

Vad ser Petrus? Han ser linnesvepningen ligga där. Han undrar nog: Varför har de inte tagit med den om de rövat bort Jesus? Varför gjorde de sig den stora mödan att ta bort linnesvepningen om de skulle stjäla Jesu kropp?

En tro börjar tändas i honom, en tro som kommer att brinna allt klarare de närmaste dagarna.  Denna tro som Petrus fick blev klippan som Jesus sedan skulle bygga sin kyrka på. Jesus, den Uppståndne, går rakt igenom linneklädnadens stela hölje och rakt igenom den hårda stenen och sedan rakt igenom stängda dörrar. Hans uppståndelsekropp segrar över alla begränsningar.

Det kan hända något spännande när du och jag och några andra kloka människor skyndar till den tomma graven och låter oss fyllas av undran över det som hänt. Och fylls av visshet om att Jesus uppstått och att Jesus lever. Och vi får va med om att han också idag kan gå genom stängda dörrar och alla hinder och tala in sitt uppståndelsebudskap till oss och till människor i vår tid. 

Kanske vi vågar vi gå till någon Petrus, någon kyrkans ledare, som sitter där och ser missmodig ut, och förmedla uppståndelsens liv och glädje till honom. Då kommer livets krafter att blomma. Det våras för kyrkan!!

Vi har talat om motvikter mot det onda. Vi påminns om vårt dops Gud, Fadern, Sonen och den helige Ande, mäktiga bundsförvanter!? I nattvarden möter vi änglarna och vi får förkunna Jesu seger. I ordet får vi ljusord som avslöjar Mörkret. Men nu hittar vi ännu en motvikt. Allra sist sägs det om Petrus: Och han gick därifrån full av undran över det som skett. Han gav sig tid att undra, begrunda, va stilla. Låta påskbudskapet sjunka in, kanske med hjälp av lovsång.

Vi följer Jesus, den uppståndne. När du märker hur fångad du är i dig själv gör som han: Lyft händerna. Gå försvarslös ut i världen.

Vi är döpta att leva rikt. Det märkliga är att dagar, då vi tycker att ingenting händer, då är Gud å färde. När vi ber om öppnade ögon ser vi att  

detta är dagen då Herren grep in, detta är dagen då Herren grep in.

Låt oss jubla och vara glada. 

 

Du ordbrukare!

Image

Ge dig tid att undra, begrunda, vara stilla.
Låt påskbudskapet sjunka in genom ena örat och in genom andra örat och rakt ned i
hjärtat - ditt inre kärleksrum.  
Där möter dig den helige Ande som talar med din ande om vad påskbudskapet betyder
för dig. Läs om det i Rom 8:14-17
.

 

Senast uppdaterad ( 2018-03-25 )
 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk