Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Palmsöndagen Årg 2 - Vägen till korset PDF Skriv ut E-post

 

För bara några veckor sedan var jag i Jerusalem och vandrade ner för Olivberget. Med lite ansträngning gick det att tänka bort de envetna försäljarna, som gjorde allt för att prångla ut vykort och souvenirer, och i stället föreställa sig en förväntansfull hop människor som hyllade Mästaren som när han gjorde sitt intåg i Jerusalem. Inte på en ädel springare, inte på en triumfvagn utan på en simpel åsnas rygg. Men ändå, här kom han, Jesus från Nasaret, som gjort sådana underverk, han för vilken ingenting tycktes omöjligt. Nu skulle det ske stora saker i Jerusalem. Skulle någon få bukt med den romerska ockupationsmakten var det Jesus. Förväntningarna var enorma, jubelropen så enträgna att de störde företrädarna för den religiösa korrektheten, fariséerna.

Vi vet det människorna som kantade infarten till Jerusalem inte anade. Vi vet att det inte handlade om inledningen till en politisk revolution, att det triumfartade intåget i själva verket var förspelet till ett ofattbart lidande och en grym död – men också till en seger och en befrielse av helt annat slag än vad den palmbladsviftande, mantelutbredande och jublande skaran kunde föreställa sig. Vi vet också att samma människor bara några dagar senare skulle ge uttryck för helt andra känslor när de jubelropen förbytts i ett hatiskt skanderande: ”Korsfäst, korsfäst, korsfäst.”

Själv hade jag gärna varit med när Jesus red in i Jerusalem. Jag hade gärna velat ryckas med av Palmsöndagens härliga stämning och gripas av optimismen och framtidstron. Men då måste jag också våga tänka tanken att jag även hade stått med i Långfredagens människomassa som hetsade Pontius Pilatus att göra det han egentligen inte ville, utlämna Jesus till att bli korsfäst. Steget från att hylla till att håna är pinsamt kort. Fråga Petrus, som vandrat med Jesus i flera år, lyssnat till hans undervisning och sett honom utföra mirakel, och ändå kunde förneka honom för att rädda sitt eget skinn.

Ändå, och det är det verkligt fantastiska och ofattbara som jag vill begrunda denna Stilla vecka, anträdde Jesus vägen till korset just för oss bräckliga och lättförledda människor, som ena sekunden höjer honom till skyarna och den andra gör allt för att krossa honom. ”Han Guds Lamm, det fromma, rena, dör för ovän som för vän. Ingen skillnad Jesus gör, lämnar ingen utanför!” (Svenska psalmboken psalm 141:3)

Elisabeth Sandlund

 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk