Andra söndagen i Påsktiden 

Påskens vittnen

Jeremia 18:1-6, 1 Joh 5:1-5, Johannes 21:15-19, Psalt 145:1-7. 

Dagens sång:
Jesus vi älskar dig och vi lovar och prisar ditt namn
Text och melodi, Heidi Langegard. 

Inledning:
Andra söndagen i Påsktiden berättar om Påskens vittnen. Vi tänker då först på apostlarna och alla de andra som var vittnen till Jesu uppståndelse. Men också på alla dem som genom dopet och tron fått ett nytt liv genom Jesu Kristi uppståndelse (läs 1 Petrus 1:3). Också vi är kallade att vara vittnen. ”Vi kan inte låta bli att tala om vad vi har sett och hört”.

Söndagens latinska namn är Quasimodogéniti. Det betyder: ”såsom nyfödda barn” – latinsk benämning på denna söndag efter inledningsorden i dagens gamla introitus. Dopet skedde vid påsken. Genom dopet förenas vi med Jesus död och uppståndelse (se Rom 6:3-6). 1 Petrus 2:1-2 ger sedan goda råd till de döpta. Först skall de lägga bort synden och all ondska. Och sedan: ”Som nyfödda barn skall ni längta efter den rena, andliga mjölken för att växa genom den och bli räddade. Ni har ju lärt känna Herrens godhet”.

Den gammaltestamentliga texten från Jeremia 18:1-6 ger oss den underbara skildringen av hur krukmakaren gör ett stort konstverk av oss lite misslyckade och spruckna lerkärl. Det är inte kört om den store Mästaren (ja, du vet väl vem?) får ta hand om oss.

Johannes har i dagens epistel (1 Joh 5:1-5) skrivit ett kärleksbrev till oss om det liv som genom dopet föds fram i oss. Kärlekens Gud ger oss kärlekens kraft så att kärlekens bud inte är tunga, det är budskapet där.

Dagens evangelium ger oss skildringen av hur Jesus inte ser till våra meriter, när han kallar oss till sina vittnen och tar oss i sin tjänst. Han frågar efter vår kärlek.
Dagens sång hjälper oss att uttrycka vår kärlek till Jesus.

Johannes 21:15-19
När de hade ätit, sade Jesus till Simon Petrus: 'Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör?' Simon svarade: 'Ja, herre, du vet att jag har dig kär.' Jesus sade: 'För mina lamm på bete.' Och han frågade honom för andra gången: 'Simon, Johannes son, älskar du mig?' Simon svarade: 'Ja, herre, du vet att jag har dig kär.' Jesus sade: 'Var en herde för mina får.' Och han frågade honom för tredje gången: 'Simon, Johannes son, har du mig kär?' Petrus blev bedrövad när Jesus för tredje gången frågade: 'Har du mig kär?' och han svarade: 'Herre, du vet allt; du vet att jag har dig kär.' Jesus sade: 'För mina får på bete. Sannerligen, jag säger dig: när du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal, skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill.' (Så angav han med vad för slags död Petrus skulle förhärliga Gud.) Sedan sade han till honom: 'Följ mig!'  

Lärjungarna har efter påsken kommit tillbaka till Galileen. Det var där som allting började för dem med Jesus. Där hade det hänt så mycket. De hade hört vad Jesus sagt - ord av ande och liv. De hade sett vad han gjort. Han botade, befriade. Människor rätade på ryggen och hittade sitt människovärde igen.  

Nu var de där i Galileen igen.  Tidigt på en morgon stod Jesus där på stranden. Jesus talade om för dem var de skulle lägga ut näten för att få fisk. De gjorde så och fick 153 fiskar. Sedan blir det en måltid på stranden. Där tar Jesus särskilt hand om Simon Petrus. I dagens text lyssnar vi till det samtalet, de förde.  

Simon får en fråga: Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör? Det här är Jesu själavårdsfråga till Simon. Han ställer den inte till Simon Klippan utan till Simon Johannesson. Och adressen är för vidare befordran till oss.

Vi kommer ihåg bakgrunden till frågan.  Petrus ville så mycket. 'Jag vill ge mitt liv för Jesus. Jag skall aldrig falla. Jag kan gå på vattnet. Jag kan kämpa.' Det blev bara jag, jag, jag.  Petrus skulle känt sig hemma bland oss, egotrippade skandinaver.

Vi vet vad som händer med Petrus. Petrus faller och förnekar och ramlar ihop och deppar. Tre gånger förnekar han Jesus. Vi har gjort det några fler gånger. Tiden efter Jesu död och begravning måste varit fruktansvärd för Petrus. Han gråter bitterligen. Men Jesus söker upp Petrus. Lukas berättar att när Emmauslärjungarna kommer tillbaka till Jerusalem, möter de de elva som säger: Herren har verkligen blivit uppväckt och har visat sig för Simon. (Luk 24:34). Det finns ingen nedteckning av vad som hände vid detta möte mellan Jesus och Simon. Förmodligen var där bikt och avlösning. Vad som säges i biktkammaren förs inte vidare. Petrus blir förlåten. Bitterheten släpper. Det gamla blir förgånget. Vi ser vid Tiberias sjö hur han är full av energi och påhittighet. Han vågar uttrycka sin kärlek till Jesus. Och tillsammans med honom sjunger vi nu:

Jesus vi älskar dig och vi lovar och prisar ditt namn.  

Men den fråga som mest sysselsatt Simon Petrus var nog denna: Jag har fått förlåtelse för mina förnekelser. Men vill Jesus på nytt ta mig i sin tjänst?  Ska jag stanna här och ägna mig åt fiskerinäringen för resten av mitt liv? 

På stranden brinner en glödhög. En koleld.  Kolelden måste påmint Petrus om kolelden på översteprästens gård, platsen där han förnekade Jesus. Petrus hade fått förlåtelse, syndasåren hade renats, och såren hade kommit in i en läkedomsprocess.

Vi kan vara med om liknande händelser. Det gamla är renat men nya och liknande händelser river upp såren igen. Till en början finns bara en tunna hinna över såren.  Det kan fortfarande göra ont. Och vi styrs av dessa sår. Vi går baklänges in i framtiden. Minnena försvinner inte, men de kan helas av den sårade Helaren. Genom hans sår blir vi helade. Helandet behöver komma igång och fortsätta. Den fortsatta läkedomen är att  lyssna inåt till hans ord. Hans ord är ande och liv.  Hans ord är liv för envar som finner dem och en läkedom för hela hans kropp (Orspr 4:22). Hans läkande ord måste flytta in i oss, by heart. Det kan göra ont när jodden når såren. Men den beröringen ger oss nytt hopp och lovsången börjar gnola fram inom oss:

Jesus vi älskar dig och vi lovar och prisar ditt namn.  

Det är nu som Petrus får höra Jesu ord. Jesus förebrår inte sin Petrus. Han säger inte att han är så besviken på honom. Han frågar efter hans kärlek. Det är som varje fråga vill stryka ut en förnekelse.

Vi hör nu Jesu frågor och vi lyssnar till Petrus svar:

Simon, Johannes son, älskar du mig mer än dessa?
Ja, Herre, du vet att jag har dig kär. 

Simon, Johannes son, älskar du mig?
Ja, Herre, du vet att jag har dig kär.  

Simon, Johannes son, har du mig kär?
Herre, du vet allt. Du vet att jag har dig kär (SFB). 

Petrus vågar inte ta det stora ordet älska i sin mun. Det grekiska ordet för älska – agapáo - används bara om Gud. Det är en stark, djup, självutgivande kärlek. Agápe är Guds kärlek. Petrus använder, när han svarar ordet filéo, som betecknar en varm, tillgiven kärlek.

När Jesus ställer frågan för tredje gången står det att Petrus blir bedrövad över att Jesus kommer igen med sin fråga. Litade inte Jesus på hans svar? Petrus hjärta blir förkrossat, han svarar ödmjukt. Han tror inte längre att han kan allt och vet allt.  Han erkänner, att Jesus känner honom bättre än han känner sig själv. Herre, du vet allt. Du vet att jag har dig kär (SFB).

Och för varje fråga som Petrus svarar på, kommer ett förnyat uppdrag:
För mina lamm på bete.
Var en herde för mina får.
För mina får på bete.

Petrus får nu på nytt uppdraget från Jesus. Han blir en herde. Herden ska ge föda, näring, föra församlingen på bete … det gäller tydligen både lammen och  fåren,  både barnen och de vuxna. 

Lägg märke till att det inte är våra meriter och våra examina utan att de är kärleken till Jesus som är drivkraften i allt vårt arbete för Jesus. Vi behöver bli stilla och själva svara på Jesu frågor och lyssna in hans förnyade uppdrag. Jesus möter Petrus. Och han möter oss. Han upprättar oss och han tar oss på nytt i sin tjänst.

Nu sjunger Petrus in sin nya glädje. Vi låter oss smittas av hans sång:

Jesus vi älskar dig och vi lovar och prisar ditt namn.  

Petrus hade med sina ord bekänt sin kärlek till Jesus. Men detta räckte inte. Jesus ville ha hela Petrus liv och också hans död. Petrus ska få ge sitt liv som en ytterligare kärleksbekännelse. Vi lyssnar till de sista orden Jesus säger till sin Petrus.

Sannerligen, jag säger dig: när du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal, skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill.' (Så angav han med vad för slags död Petrus skulle förhärliga Gud.) Sedan sade han till honom: 'Följ mig!'  

När Petrus var ung gjorde han vad han ville. Han gjorde det han kände för. Han ville bli något fint, han var med och grälade med de andra om vem som var störst, ja, vi kommer ihåg allt det där.

Men också Petrus skulle få mogna. Barnsligheterna skulle han inte få ta med sig. Hans lust att vilja stå i centrum och bli stor och ärad skulle det bli slut med. Om han gick och längtade efter att få komma till Rom och bli den förste påven och buren in i Petruskyrkan, skulle han få sluta med de tankarna.  

Petrus skulle få sträcka ut sin händer. När du blir gammal, skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill.'  Kanske det syftar på att också Petrus skulle bli korsfäst. De uträckta händerna kanske pekar på att han när han går ut med Jesu uppdrag skall han vara öppen, sårbar, inte sluten med knutna händer. Beredd att få lida. Att vara utsedd till att leda är att vara utsedd till att lida. Allt liv lides fram. Det nya livet i Kristus lides alltid fram. Det skulle kosta döden för Petrus. Lägg märke till att det står att han skulle få förhärliga Gud med sin död. Det var där nere i nöden och döden Jesus ville ha sin apostel, där skulle han få förmedla liv, tröst, glädje.

Sedan Jesus sagt detta säger han till Petrus och till oss: Följ mig! Det betyder att om det kommer svårigheter så går Jesus före. Han är där redan med sitt ljus i allt mörker som möter oss. Jesus möter Petrus. Och han möter oss. Han vill upprätta också oss och kan ta oss i sin tjänst.

En lång tid efter detta sätter sig Petrus ned och skriver ett brev. Han gnolar fram en lovsång: Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. I sin stora barmhärtighet har han fött oss på nytt till ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda.

Och till dem som Petrus skriver till förmedlar han en kärlek till Jesus som bara bubblar över av glädje: Ni har inte sett honom men älskar honom ändå; ni ser honom ännu inte, men tror på honom och kan jubla i outsäglig, himmelsk glädje, då ni nu står nära målet för er tro: era själars frälsning  (1 Petrus 1:8-9).  

Jesus vi älskar dig och vi lovar och prisar ditt namn.