De Himmelrika är ofta med Jesus hos nödens barn på jorden (Matt 6:11-13) PDF Skriv ut E-post
Skrivet av Bengt Pleijel   
2006-01-01
Vad ber vi i dessa böner? Skillnaden mellan prövning och frestelse?
Joh 6:13, 35, Ps 32:1-5, Matt 26:41, Luk 8:13, 2 Tim 4:18

är ofta med Jesus hos nödens barn på jorden (6:11-13)

Ge oss idag vårt bröd för dagen som kommer. Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsått oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda.

Bön: Helige Ande, tack för att du ber för oss och stöder oss i vår svaghet, så att vi tillsammans med nödens barn får komma inför vår Far.

Ge oss idag vårt bröd                       vårt dagliga bröd
för dagen som kommer.                  giv oss idag;
Mitt i denna bön står Jesus. Genom att han först tog oss med inför vår Far i himlen, ger han oss perspektiv på vardagliga bekymmer. Nådens barn förstår att det också är av nåd vi kan få vårt dagliga bröd. Det är inte någon självklarhet att frukosten skall stå på bordet. Jesus lär oss att be: Ge oss... Gud är givaren av mat och dryck. Vi får tala med honom om allt det vi behöver, för att kunna leva och göra nytta.

När du på morgonen ber Vårt dagliga bröd ge oss idag, ber du om att få vara bekymmersfri de närmaste 12 timmarna. När du ber Ge oss idag vårt bröd för dagen som kommer så ber du om att få vara bekymmersfri för de närmaste 24 timmarna. Jesus står mitt inne i denna bön, för att lära dig att inte göra dig bekymmer för morgondagen (6:34). Han hjälper dig att överlåta oron och bekymren åt din Fader.

En del menar att dagen som kommer inte bara syftar på den närmaste dagen utan också på den stora morgondagen, då vi skall få äta och dricka med Jesus i hans rike. Redan nu kan vi få del av den måltiden i den heliga Nattvarden. Himmel och jord binds samman. "När du välsignar brödet på altaret, välsignar du hela vår vardag och ger oss glädje och kraft att ge ut oss för varandra, såsom du utgav dig för oss, och att dela med oss av vårt bröd till vår broder i nöd". Ordet oss är ett ord som utmanar oss. Mitt inne i det finns nödens barn. Och mitt inne i det finns Jesus, som sänder oss med kärlekens drivkraft till dem.

Och förlåt oss våra skulder,            och förlåt oss våra skulder,
liksom vi har förlåtit dem                 såsom ock vi förlåta dem
som står i skuld till oss.                    oss skyldiga öro;

Mitt inne i denna bön står Jesus. Han som var utan synd går in under vår synd. I sina sårmärkta händer lägger han våra synder, när vi bekänner dem. Han lyfter av dem. Han bär dem bort. Han är den ende som klarar av soporna i vårt liv.
Ordet oss är också här utmanande. Inne i det ordet finns nödens barn, människor som kanske fått det svårt genom att ingen älskar dem. De har mött förakt och hårda blickar. De har kanske själva gjort många illa. Vi anklagar dem ofta. Vi talar om dem bland medarbetare och familjemedlemmar och församlingsbor.
Nu lär Jesus oss att bedja: Förlåt OSS ... Det är som om Jesus uppmanar oss att ställa oss bakom dem vi anklagar. De kanske har blivit så besvärliga, därför att vi inte sett dem, gett dem kärlek, bett för dem. Jesus ställer sig här bredvid oss och bakom dem och förestavar en förlåtelsebön. Och Jesus säger här att vi själva bestämmer hur mycket förlåtelse vi vill ha: såsom ock vi förlåta ... liksom vi har förlåtit... (se vidare om förlåtelsen i nästa avsnitt).

Och utsatt oss inte för prövning,   och inled oss icke i frestelse,
utan rädda oss från det onda.       utan fräls oss ifrån ondo.

Grundtextens ord kan översättas både med prövning och med frestelse. Den som frestar någon gör det för att få fram det värsta hos honom och få honom att falla. Den som prövar någon gör det för att få fram det bästa hos honom. Samma verklighet har därför två sidor, därför att här finns två parter med rakt motsatta syften. Djävulen vill fresta oss och få oss att falla. Gud vill pröva oss och få fram mer tro och mognad hos oss. En muskel som aldrig övas blir slapp och oduglig. Jakob skriver att vi skall skatta oss lyckliga när vi utsätts för prövningar (Jak 1:2). Prövningen hjälper oss till uthållighet. Gud kan pröva oss. Gud satte Abraham på prov (1 Mos 22:1). Men Gud frestar oss inte. Han vill inte få oss att falla. Han vill få oss att mogna. Ingen som blir prövad skall säga att det är Gud som frestar honom (Jak 1:13). När svårigheterna kommer ber vi här att Gud tar hand om oss. Rädda oss från det onda omkring oss och från det onda i oss och från den onde. Utsatt oss inte för prövningen så att den får makt över oss. Överge oss inte. Ja, detta ber vi för oss och för nödens barn omkring oss och vi ber det tillsammans med Jesus som segrat över ondskan. Vi ber: "Om du, vår käre Fader, behöver pröva oss, så pröva oss inte med så mycket framgång att vi frestas att tro att vi klarar livet utan dig. Pröva oss inte med så stora svårigheter att vi frestas att tro att det inte finns någon hjälp att få eller att det inte finns någon kärlek eller någon mening med livet. Var med oss och alla nödens barn i vardagens småhändelser, så att vi inte faller för frestelsen att leva endast för oss själva, okänsliga för dem som är i nöd. Tag du hand om oss så att vi aldrig avfaller från dig. Vi vill höra ihop med dig, du som är vår käre himmelske Fader, och sjunga sången om att
riket är ditt och makten och härligheten i evighet, amen."


Tänk på och begrunda:

Vad ber vi i dessa böner?
Skillnaden mellan prövning
och frestelse?

Senast uppdaterad ( 2007-09-12 )
 
< Föregående   Nästa >