Varför skaffar du dig så mycket prylar? Vad är skatter i himlen?
Luk 12:13-21, 1 Tim 6:9-11, Jak 5:1-6, Luk 12:33-34

lär sig bli himmelrika också i himeln (6:19-21)

Samla inte skatter härpå jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.

Bön: Helige Ande, led mig in i de verkliga rikedomarna.

Samla inte skatter här på jorden...
Den som var rik på Jesu tid hade inte sina rikedomar i pengar. Aktier var inte uppfunna. Picasso och van Gogh hade inte målat några dyrbara tavlor. Man skaffade sig i stället fina mattor och man skaffade sig juveler och ädelstenar. Blev det dåliga tider plockade man fram någon dyrbarhet ur skattkistan. Det var dåtidens Trygg-Hansa och Folksam. Nu menar Jesus att detta var en dålig försäkring. Allt jordiskt står under förgängelsen. Jesus hänvisar till att
mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl.
Här på jorden finns de små skadedjuren, mal och mask. De går inte förbi de dyrbara mattorna. Och här finns tjuvarna. Får de tag i juvelerna, står man där sedan utfattig.

Vad betyder nu detta för oss? Det kan vara lätt att ta de här orden och börja moralisera och skuldbelägga oss och andra för materialism och standardjäkt och hagalenskap som fångar oss människor.
Ja, man kan ta Jesu ord och låta dem ge oss dåligt samvete. Kanske det kan vara nyttigt. Men det är inte säkert att vi då kommer åt grundsjukan i våra liv. Grundsjukan är inte att vi äger en del ting och kanske gläder oss över dem. Det är ju faktiskt roligt att ha vackra saker.

Grundsjukan är vårt dåliga självförtroende. Sakerna vi äger använder vi därför, för att skapa lite större glans åt oss själva. Har jag en finare titel än andra, en finare bil, finare betyg, finare saker, då blir jag uppfylld av mig själv. Jag är någonting. Grundsjukan i att vilja HA är att vilja VA. Pengar, fina saker ger makt och inflytande. Folk är ju så dumma att de (vi) kryper för en fin titel. Kan man skryta över att man känner en kändis, så stiger man i både egnas och andras ögon.
Frågan är vad jag förankrar mitt liv vid. Är jag förankrad i allt detta yttre, blir jag så lätt osäker och otrygg. Jag blir ängslig för de små bekymren: mal och mask. Och för de stora bekymren: tjuvarna, som tar ifrån mig vad jag äger. Och till tjuvarna hör ju mästertjuvarna Sorgen, Sjukdomen, Döden.

När jag förankrar mitt liv vid vad jag äger och har, glömmer jag människor omkring mig. Jag ser dem inte. Jag går förbi dem. Även de ädla gärningar, som jag ibland gör mot de små och svaga, tjänar till att framhäva Mig.

Mot denna rörelse mot mig själv vill Jesus nu sätta i gång en annan rörelse. Den som startar i himlen och rör sig utåt mot de människor, som Gud sänder till mig. Receptet mot grundsjukan, där Jag står i centrum, är att komma in i grundtryggheten där Jesus står i centrum.

Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.
De himmelrika uppmanas här att samla skatter i himlen. Om jag samlar skatter på jorden, blir jag så lätt bunden, hård, ängslig, självupptagen. Vi får samla skatter i himlen. Mitt hjärta, mitt inre, blir varmt och mjukt och klappar lyckligt av sådana skatter.

Skatten, som vi skall samla i himlen, vad är det? Är det inte Jesus själv, hans ord, hans liv, hans kärlek? Jag låter mitt inre fyllas av detta. Ett stycke av evigheten är då i mig. Jag förankrar mitt liv vid det som består, då allting annat förgår.

Skatten i himlen? Är det inte jag själv? Det enda jag kan ta med mig till himlen är mig själv. Så länge jag lever får jag hitta den grundtrygghet som jag får i Jesu kraftfält. Han säger: Du är så dyrbar i mina ögon, så högt aktad och så älskad av mig (Jes 43:4). Jag får förankra mitt liv vid vad han säger.

Skatten i himlen? Är det inte också människor j ag möter? Jag får upptäcka vilka skatter de är! Mina ögon får se på dem med Jesu kärlek. Mina öron får lyssna in deras nöd. Min mun får tala om Honom som vunnit mitt hjärta och som vill älska sig fram också till dem. Mina händer får dra dem in i himmelrikets kraft, så att också de blir himmelrika.

Mina tillgångar här på jorden skall jag inte samla. Jag skall använda dem. Och använda dem så att det blir många skatter i himlen.

---

Tänk på och begrunda:

Varför skaffar du dig
så mycket prylar?
Vad är skatter i himlen?