Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Sångpostillan - Söndagen före Pingst PDF Skriv ut E-post
Skrivet av Bengt Pleijel   
2010-04-28

Image

 

Söndagen före Pingst

Exaudi

Latinskt namn på denna söndag efter inledningsorden till dagens gamla introitus. Exaudi
betyder hör.  Exaudi, Domine, vocem meam = Herre, hör min röst
(Psalt 27:7). 

 

Dagens bön:

 Image

Låt oss be att Gud sänder oss Hjälparen, den helige Ande.
Tystnad.

Evige Fader, vid din Sons avsked från apostlarna fick de löftet om helig Ande –
ge oss samma Andes gåvor, så att vi, trogna deras vittnesbörd, leds in i hela sanningen.
Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader,
och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet

 

Dagens budskap:

Image 

Hjälparen kommer

Femte Moseboken 31:6-8, Romarbrevet 8:31-39, Johannes 16:23-33, Psalt. 33:18-22.
Läs gärna först söndagens alla texter, lugnt och begrundande. Gå sedan till predikan

 

Dagens sång:

 Image

I Herren har våra hjärtan sin glädje.

Vi förtröstar på hans heliga namn.

 Image

 

Vill du höra Bengt Pleijel predika och Anne Mette Pleijel Johnsson läsa text och sjunga? Klicka här!

 

Dagens predikan:

Image 

Inledning:

DAGENS TEMA är ”när Hjälparen kommer” och DAGENS SÅNG kommer från dagens psaltarpsalm. När Hjälparen kommer får vi hjälp att ta emot ord från Herren, som ger liv. Då händer det något med oss i våra hjärtan. Det börjar sjunga och spela och gnola där. Vi övar oss nu att sjunga dagens sång:

I Herren har våra hjärtan sin glädje.

Vi förtröstar på hans heliga namn. 

I den gammaltestamentliga texten från femte Moseboken 31:6-8 får vi inte bara lyssna till en stark och uppmuntrande predikan av Mose, vi lär oss något om lyssnandets hemlighet. 

Mose sade till folket: Var tappra och starka! Var inte rädda och låt er inte skrämmas av dem, ty Herren, din Gud, går själv med dig. Han skall inte svika dig, inte överge dig.”

Så kallade Mose till sig Josua och sade till honom inför alla israeliterna: ”Var tapper och stark! Ty du skall föra folket in i det land som Herren med ed lovade deras fäder att ge dem, och du skall göra det till deras egendom. Herren skall själv gå före dig. Han skall vara med dig. Han sviker dig inte och överger dig  inte. Var inte rädd, tappa inte modet!”
 

Mose har just hållit avskedspredikan inför allt folket, en föredömligt lång predikan. Han slutar den med dessa starka och uppmuntrande ord: Var tappra och starka! Var inte rädda och låt er inte skrämmas av dem, ty Herren, din Gud, går själv med dig. Han skall inte svika dig, inte överge dig.”

Sedan skall det bli kyrkoherdeinstallation, (eller välkomnande som man idag säger). Det är Josua som nu ska insättas som folkets ledare. Mose, som hade nådegåvan att upprepa sig, sa nu samma sak till Josua som han sagt till folket. Det som dög åt folket, det dög också åt folkets ledare.

Vi som levde förr i världen och plockade in bibelord i våra hjärtan enligt Bibel 1917 lärde oss att Gud sa till oss: Herren är den som går framför dig, han skall vara med dig, han skall inte lämna dig eller överge dig. Du skall inte frukta och inte vara förfärad. Ett bra ”leva-ord”.

Bläddrar man sedan vidare till Josuas bok hör man hur Herren själv säger detta till Josua. Jag skall vara med dig som jag var med Mose och inte svika dig, inte överge dig. Var tapper och stark! (Josua 1:5-6). I samma kapitel ser vi hur folket tröstar och uppmuntrar Josua inför den svåra uppgift han har. Då hittar de ett ord som de hört i Mose predikan: Var tapper och stark! (Josua 1:18). Fast de äldre kom ihåg Mose uppmaning med dessa ord.  Du må vara frimodig och stark!

Lärdom av detta: Lyssna inåt till ord du hör i predikan. När du stoppar ned dem i hjärtat, tar den helige Ande hand om dem och ger liv åt dig genom dessa ord.  ”Varje ord, som kommer till liv för mig, är ett möte med Herren” (citat från Annika Pleijel). Med de ord, som kommit till liv för dig, kan du sedan trösta andra (läs 2 Kor 1:3-7).

Tillsammans kan vi sedan tala om vad vi upptäckt. Och vi kan sjunga om det:

I Herren har våra hjärtan sin glädje.

Vi förtröstar på hans heliga namn. 

 

Vem kan skilja oss från Kristi kärlek, frågar Paulus i dagens epistel. Vi lyssnar till hans svar i Rom 8:31-39.

Om Gud är för oss, vem kan då vara mot oss? Han som inte skonade sin egen son utan utlämnade honom för att hjälpa oss alla, varför skall han inte skänka oss allt med honom?

Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud frikänner, vem kan då fälla? Kristus är den som har dött och därtill den som har uppväckts och sitter på Guds högra sida och vädjar för oss.

Vem kan då skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: För din skull lider vi dödens kval dagen lång, vi har räknats som slaktfår. Nej, över allt detta triumferar vi genom honom som har visat oss sin kärlek.  Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre

Paulus ställer fem frågor och ger själv fem svar.

1. Är Gud för oss. Vem kan då vara emot oss?

Paulus frågar inte efter vem som är emot oss. Det kan vara många. Han frågar vem som kan vara emot. Vem kan vara emot oss, då Gud är för oss? Inga makter i världen, vilka de än är, har den blekaste chans att stå emot om Gud är på vår sida.  Men hur vet vi det? Svar i nästa fråga: 


2. Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?

Gud är för oss därför att han utgett sin Son för oss. Korset är beviset på Guds kärlek (läs Rom 5:8). Vilket fantastiskt påstående! Öppna dina ögon, sträck dina händer, vidga dig du bröst, ta emot … Hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom? (Läs 2 Kor 9:8).  


3. Vem kan anklaga Guds utvalda?

Många vill. Tänk efter. Men vem kan? Tänk efter.

Vi är Guds utvalda. Gud har valt ut oss. Vi är i Guds hand. Och varje anklagelse som riktas mot oss får vi gå med till korset. Gud frikänner oss för Jesu skull. Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. Och vem kan stå Gud emot när han för sin frälsningsplan i verket? Det ligger en trygghet i Guds utkorelse. Gud har utvalt. Gud har kallat. Gud gör inget halvgjort arbete (läs Fil 1:6).   


4. Vem kan då fälla?

Folkbibeln frågar: Vem är den som fördömer?

Paulus har redan svarat på den frågan i den första versen av detta kapitel. Så finnes nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. Jesus har genom sin död och uppståndelse tagit vår dom på sig. Han gör det inte genom att urskulda oss eller försvara oss och förklara bort våra synder. Han gör det genom att ta vår synd på sig. Läs 1 Joh 2:1 där vi får veta att Jesus är vår försvarsadvokat inför Gud.
Jesus gör något mer: Just nu sitter han på Guds högra sida och ber för oss. Han ber för oss. Han manar gott för oss.  Vädjar för oss. Ber för oss just nu.

Också den helige Ande vädjar för oss, skrev Paulus i 8:26. Han ber för oss med suckar utan ord. Platsen där han gör det är våra hjärtan. Gud har sänt i våra hjärtan sin Sons Ande som ropar: "Abba! Fader!" (Gal 4:6). Han talar in evangelium där. För Jesu skull är vi Guds barn. Och han hjälper oss att ropa: Abba! Fader! 


5   Vem kan skilja oss från Guds kärlek?

Kanske problemen inom oss: Nöd eller ångest.
Kanske problemen utifrån: Förföljelse.
Kanske ekonomiska krascher: Hunger, nakenhet.
Kanske katastrofer och krig: Fara eller svärd.

Allt detta är ju svårigheter som kan bli verkliga trossvårigheter. Då frågar vi oss om vår himmelske Fader glömt bort oss. Har Gud gömt sig? Sover han? För din skull lider vi dödens kval dagen lång, vi har räknats till slaktfåren. Paulus har läst Psalt 44:23-24. Att vara kristen är inte att vara befriad från alla svårigheter. Det är inte att ständigt vila på gröna ängar. Det är också att vandra i de mörka dalarna, ja också i dödsskuggans dal. Och lidandet för Jesu skull är ju en påminnelse om dödens agerande. Och den som sänder oss ut som får mitt ibland ulvar är ju Jesus själv (Matt 10:16). När Paulus med psaltarens ord har klagat sin nöd får han ett märkligt svar. Allt detta som ser ut som misslyckanden och nederlag är det verkligen det? Paulus svarar: I allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. En härlig seger enligt 1917. Vi  triumferar  över allt detta. Enligt Bibel 2000.

Denne Paulus som skriver så är ingen svärmare. Han blundar inte för svårigheterna. Av personlig erfarenhet känner han svårigheterna rätt väl. Men han känner också honom som har älskat oss. Han har bevisat oss sin kärlek genom sina lidanden. Våra lidanden kan inte skilja oss från hans kärlek. Det är han som förvandlar nederlagen till seger och tragedin till triumf.

Och efter detta slutar Paulus att predika. Han sjunger. Vi får höra en lovsång mitt i vår trötta värld. Han blundar inte för de makter som finns och gärna vill lura oss bort från Jesus. Men han ser mer på Jesus än på dessa makter. Det är blicken på Jesus som föder fram lovsången. Ingenting kan skilja oss från hans kärlek. Fienden Döden är ju besegrad. Han är ju den "ytterste fienden". Sedan kan inga makter eller krafter rå på den som hör ihop med Jesus. Och så slutar Paulus med de ord som slutat varje kapitel från det femte kapitlet i detta brev i Kristus Jesus vår Herre.

Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar,
varken något som nu är eller något som skall komma,
varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från
Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre

I Herren har våra hjärtan sin glädje.

Vi förtröstar på hans heliga namn. 

 

I dagens evangelium - Johannes 16:23-33 - hör vi det allra sista som Jesus undervisar sina lärjungar om. Vi stannar till vid tre stationer: 

STATION 1: Johannes 16:23-24

Jesus sade: ”Den dagen kommer ni inte att fråga mig om någonting. Sannerligen, jag säger er: vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er. Ännu har ni inte bett om något i mitt namn. Be, och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig

Det är sista kvällen Jesus är tillsammans med sina lärjungar. De har just kommit från salen i övre våningen, där Jesus instiftat nattvarden. De har vandrat genom de smala och slingriga gatorna mot Getsemane. De har stannat till utanför tempelområdet där Jesus undervisat om vinträdet och grenarna. Jesus ägnar sina sista timmar åt att trösta och vägleda sina lärjungar. Han har sagt att allt det han har sagt, går ut på att hans glädje, skall bo i dem.  Någonting ska hända med dem inuti när Jesu ord är i rörelse i dem.

Och det som hjälper oss att förstå detta är bönen. Jesus säger:

Den dagen kommer ni inte att fråga mig om någonting. Sannerligen jag säger er: vad ni ber fadern om i mitt namn, det skall han ge er. Ännu har ni inte bett om något i mitt namn. Be, och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig.

Ingen kan ta bort Jesus. Döden försökte men lyckades inte. Jesus är starkare än allt det onda. Det är detta som är den fullkomliga glädjen.

Ingen kan ta bort denna glädje från oss. Varför? Därför att han inte är med oss på ett yttre sätt längre. Allt det yttre, som påminner om Jesus, kyrkor, biblar, andaktsböcker, allt det kan man ta ifrån oss. Men nu går Jesus inte längre vid vår sida. Han flyttar in i oss och tar sin boning ibland oss. Han är hos och i oss genom sin Ande. När apostlarna åkte ut i världen och förkunnade evangelium var Jesus hela tiden med dem genom sin Ande. Genom denna inre närvaro fick de direktkontakt med den himmelska världen. Mitt i alla dessa mänskliga bedrövelser kunde de sjunga lovsånger. Vid midnatt höll Paulus bön och sjöng lovsånger till Gud (Apg 16:25).

Jesus, den fullkomliga glädjen, var hos dem. Hjälparen, den helige Ande var hos dem. Och nu tackar vi Fadern, vårt dops Gud, som sänt oss sin Son och sin Ande. Då händer det något i våra hjärtan.

I Herren har våra hjärtan sin glädje.

Vi förtröstar på hans heliga namn. 

 

STATION 2: Johannes 16:25-28

Detta har jag sagt er i bilder. Det kommer en tid då jag inte längre skall tala i bilder utan med klara ord låter er veta allt om Fadern. Den dagen skall ni be i mitt namn, och jag säger inte att jag skall be till Fadern för er, ty Fadern själv älskar er eftersom ni har älskat mig och trott att jag kommer från Gud. Jag kom från Fadern och trädde in i världen. Jag lämnar världen igen och går till Fadern.”  

Jesus har talat till sina lärjungar i bildspråk. Detta har jag sagt er i bilder. Han har talat om "levande vatten", om "bröd", "ljus", "grind", "väg".  Orden kan tyckas enkla. Men verkligheten bakom dessa ord är fördold. Den gamla översättningen använde uttrycket "förtäckta ord". Det finns något mycket mer bakom dessa ord än vad man först anar, när man hör dem.  Där ligger kraft och glädje och rikedom, som Jesus ännu inte kunnat uppenbara.  Varför? Jo, därför att segern på korset ännu inte var vunnen och därför att den helige Ande ännu inte var given. Utan den helige Ande blir orden tysta och stumma. Det blir förtäckta ord, bildspråk. Därför är det så viktigt att nalkas Jesu ord med bön om den helige Andes ledning. Genom den helige Ande skall Jesus med klara ord låta oss veta allt om Fadern.

Den dagen skall ni be i mitt namn, och jag säger inte att jag skall be till Fadern för er ... 

När vi ber till Fadern ber vi ofta "genom din Son Jesus Kristus". Vi lämnar så att säga över bönen till Jesus och han går vidare med den till Fadern. Bibeln talar ju mycket om Jesus som vår förebedjare. Han sitter på Guds högra sida och manar gott för oss. Detta är sant och det gäller idag. Men nu säger Jesus: jag säger inte att jag skall be till Fadern för er. Jesus vill inte tala om sin förbön just nu. Utan nu vill han uppmuntra oss att själva gå i hans namn till fadern. Vi får leva i denna varma, rika gemenskap med Fadern. Vi är hans barn och vi får komma i Jesu namn till honom. Det är detta Jesus uttrycker med orden: ty Fadern själv älskar er, eftersom ni har älskat mig och trott att jag kommer från Gud.   Jesus har kommit till oss från Fadern för att upprätta denna varma gemenskap med honom. Ty det var från Fadern Jesus kom då han trädde in i vår värld. Och när han nu lämnar världen går han tillbaka till Fadern. Han säger: Jag kom från Fadern och trädde in i världen. Jag lämnar världen igen och går till Fadern.

Jesus säger här något som ingen annan kan säga om sig själv. De enda ord vi kan säga om oss själva är: Jag lämnar världen.   Ingen kan säga: jag kom från Fadern. Vi kom inte utifrån in i denna världen.  Vi startade här mitt i denna värld. Av jordens stoft. I mammas mage. Vi kom från en jordisk far, inte från en himmelsk. Det som är fött av kött, det är kött. Vi måste alla för syndens skull dö och lämna världen. Ingen av oss kan säga Jag går till Fadern om han inte säger detta i Jesus Kristus och går iklädd hans rättfärdighet. Men då kommer han i Jesu namn på samma sätt som han i bönen kommit i Jesu namn till Fadern.  Och när vi kommer inför Fadern på den yttersta dagen och står där iklädda Jesu rättfärdighet, ja då kan vi säga: Fader, det är Jesus som kommer. Tillsammans med Jesus och i förtröstan på Jesus och i Jesu namn kan också vi säga: Jag går till Fadern.

Och ju mer vi tänker på detta kan vi sjunga:

I Herren har våra hjärtan sin glädje.

Vi förtröstar på hans heliga namn. 

 

STATION 3: Johannes 16:29-33

Lärjungarna sade: ”Nu talar du med klara ord och inte i bilder. Nu vet vi att du vet allt, du behöver inte höra någon fråga dig. Därför tror vi att du kommer från Gud.” Jesus svarade: ”Nu tror ni. Den stund kommer, den är redan inne, då ni skall skingras, var och en åt sitt håll, och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, eftersom Fadern är med mig. Detta har jag sagt er för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen.” 

Nu börjar det klarna för lärjungarna. De tycker att de förstår vad Jesus vill ha sagt dem. Nu talar han öppet och med klara ord. Och vi, vi står ju, också vi, inför en som vet allt om oss. Han läser våra tankar. Vi behöver inte formulera våra frågor. Vi tror att du kommer från Gud.

Lärjungarna trodde. Jesus säger: Nu tror ni.  Den gamla översättningen har ett frågetecken efter. Tror ni verkligen? Ni tror att ni tror. Tro mig, säger Jesus, er tro måste fördjupas för att bestå i prövningen. Ty ännu har ni inte den tro som håller. Ja, jag vet det, vill Jesus säga. Jag vet allt om er. Jag vet det om er som ni inte vet. Jag vet inte bara era frågor. Jag vet också om er svaghet och er feghet. Jag vet allting. Jag vet att ni skall skingras för er svaghets skull och lämna mig ensam. Er tro skall prövas.

Ty det är en sak att säga till Jesus att du tror på honom. En annan sak är att vara trofast mot honom. Det är en sak att ha en skarp hjärna och kunna begripa allt vad Jesus säger. En annan sak är att ha ett öppet hjärta som griper sig fast vid Jesus själv.

Men när lärjungarna skingras och lämnar Jesus ensam är han inte ensam. Fadern är med mig. När Jesus går in i Getsemane är Fadern där.  När Jesus lider på korset sitter inte Fadern i en fjärran himmel och har det bra. Gud var i Kristus försonande världen med sig själv.

När Jesus hänger på korset och ropar ut vår övergivenhet är Fadern så nära att Jesus kunde förnimma Faderns händer och säga: Fader, i dina händer lämnar jag min ande. Jesus är lydig in till döden. Han är trofast intill döden. På Jesus går det alltid att lita, Men på oss, hans svaga lärjungar, går det inte alltid att lita. Jag vågar inte lita på mig själv. Gång på gång får jag se kusliga sidor av min svaghet.

Men allt detta vet Jesus om.  Han vet om vår svaghet. Han vet en hel del om världens opålitlighet: Detta har jag sagt för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen.

I världen har ni det trångt. Ni får lida. Och världen kommer inte att trösta er.  Världen kommer inte att hjälpa er i kampen att vara goda kristna. Världen kommer bara att hålla med er så länge ni håller med världen. Världen kommer bara att hålla av er så länge ni har fördelar att ge åt världen.

Jesus lämnar inte sina lärjungar när de lämnar honom. Han plockar upp den ene efter den andre då de ramlat ihop. Men varför säger Jesus allt detta? Detta har jag sagt för att ni skall ha frid i mig. Är det inte ett underligt påstående? Han har ju sagt att de skall överge honom. Borde inte det göra dem fridlösa.

Säkerligen säger Jesus detta för att de skall förstå att deras tro måste få en ny förankring.  När de får sin tros förankring i honom får de den tro som håller. Därför att då är det han som håller i dem, då skall ni ha frid i mig.  Det är i Jesus de skall ha frid. Där behöver vi inte vara oroliga. Inte ängsliga för världen. Vi är i honom som besegrat världen och allt det onda. Detta har jag sagt för att ni skall ha frid i mig.  I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen.

I Herren har våra hjärtan sin glädje.

Vi förtröstar på hans heliga namn. 

 

Du ordbrukare!

Image

Nu blir det predikoförhör!!

1.       Vad lärde du dig om ”lyssnandets hemlighet” i GT-texten. Berätta.
2.       Hur kan Paulus och du påstå att ”inget kan skilja oss från Kristi Kärlek”? Berätta.
3.       Station 1 talade om fullkomlig glädje. Vad är det? Berätta.
          Station 2 talade om att Jesus går till Fadern. Hur hittar du själv dit? Berätta.
          Station 3 talade om frid trots lidanden.  Hur är det möjligt? Berätta.

 

Senast uppdaterad ( 2019-05-26 )
 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk