Frälsarkransen: Den begrundande, 10. Nattens pärla, dödens pärla PDF Skriv ut E-post
Skrivet av Martin Lönnebo   
1999-11-30
Frälsarkransen

 Nattens pärla, dödens pärla

 Detta är utblottelsens pärla (kenosis), krisens, nattens och dödens. I det
andliga livet kommer tider när Gud upplevs som frånvarande. Känslan torkar,
det blir svårt att meditera i bilder, det är som om Gud doldes i ett moln
som skymmer ljuset. Den som är trofast i natten och fortsätter att bedja och
söka Gud skall få uppleva gryningen. Gud har inte varit borta. Han har under
natten kommit närmare. Själen har blivit renad frän sina alltför mänskliga
föreställningar om Gud. Detta är egots död och rening av Gudsbilden så att
den kan återkasta Guds ljus. Detta är helgonens väg.

Döden är den yttersta reningen, utblottelsen när vi blir tomma på allt.

Förebilden i Gamla testamentet är Moses bestigning av Sinai berg där Gud
döljer sig i ett moln. Den yttersta förebilden är Kristus själv, han som
"ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud, utan avstod
från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han
till det yttre hade blivit människa, gjorde han sig ödmjuk och var lydig
ända till döden, döden på ett kors': (Fil 2: 5-8) Det är den Älskade som
ropar: "Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?" (Matt 27:46) Och
lärjungen är inte förmer än sin lärare... (Luk 6: 40) Vi är förenade även i
utblottelsen.

(För ytterligare studium: 2 Mos 19:16-24; Ps 22; Fil 2.)

Fader, i dina händer befaller jag min ande.
Du förlossar mig Herre, du trofaste Gud.

Senast uppdaterad ( 2015-12-31 )
 
< Föregående   Nästa >