Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Sångpostillan - Midsommardagen PDF Skriv ut E-post
Skrivet av Bengt Pleijel   
2010-06-06

Image

 

Midsommardagen 

 

Dagens bön:

Image 

 

Låt oss be om nåden att se Guds godhet i skapelsens skönhet.
Tystnad.

Allsmäktige Gud, skapare av himmel och jord, du har givit oss allt som är till –
lär oss att i skapelsen se din oändliga godhet, så att vi älskar dig av hela vårt hjärta.
Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud,
som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet.
 

 

Dagens budskap:

Image

Skapelsen

Job 12:7-13,  Apg 17:22-31, Matt 6:25-30, Psalt 104:1-13
Läs gärna först söndagens alla texter, lugnt och begrundande. Gå sedan till predikan

 

Dagens sång:

Image

 

Image

 

Vill du höra Bengt Pleijel predika, Anne Mette Pleijel Johnsson läsa text och Bodil Landgren sjunga? Klicka här!

 

Dagens predikan:

Image 

Inledning:

Midsommardagens tema är SKAPELSEN.

Skapelsens storhet och skönhet gör oss häpna. Ibland kan man få svindelkänslor. Den store ärkebiskopen Johan Olof Wallin fick det. Han skriver i psalm 63:3,4,5. 

Väl har naturens rika prakt med tusen stämmors ljud
till min försagda tanke sagt att du är stor, o Gud. 

Din väldighet, ditt majestät, ditt underfulla råd
jag såg i solens höga fjät och gräsets minsta tråd. 

Dock låg för mig din mening skymd, ditt hjärta jag ej fann,
och i en mörk oändlig rymd jag som ett stoft försvann. 

I denna söndags epistel från Apostlagärningarna 17 talar Paulus om att Gud inte är långt borta från någon enda av oss ty i honom är det vi lever, rör oss och är till. De orden hjälper oss både att hitta Guds hjärta och t.o.m. höra pulsslagen från det hjärtat. Karin Braw har tonsatt de orden som är Dagens sång. Den hjälper oss att sjunga in dagens budskap i våra hjärtan:

Gud inte är långt borta från någon enda av oss

ty i honom är det vi lever, rör oss och är till.  

 

1.    Tala med djuren, uppmanar oss Job.

Läs Job 12:7-13.

Fråga djuren, de kan lära dig, himlens fåglar kan ge dig svar. Fråga markens kryp, de kan lära dig, havets fiskar kan upplysa dig. Finns det någon av dem som inte vet att detta är Herrens verk? Han har alla varelsers liv i sin hand, varje människas ande. Örat prövar orden som tungan prövar matens smak. Med hög ålder följer vishet, långt liv skänker insikt. Hos Gud finns vishet och styrka, han har beslutsamhet och insikt

Detta står i Jobs bok. Känner du Job? Hans bok verkar på många sätt rätt jobbig. Man läser början men orkar inte med de långa diskussionerna, som Job hade med sina vänner.

Job hade ett bra jobb. Han hade det gott ställt. Han var VD för ett företag som sysslade med djuravel.  11.000 djur av olika slag hade han. Han var rik, dåtidens finanskung. Och har man pengar, får man makt. Ja, han var den mäktigaste mannen i hela Östlandet (1:3). Folk såg upp till honom. T.o.m. Gud gav honom högsta betyg i fromhet (1:8).

Job var gift och fick 20 barn. 10 dyker upp i första kapitlet och 10 i sista. Flickorna, som föddes i andra kullen, vann alla skönhetstävlingar i landet. I hela landet fanns inte skönare kvinnor än Jobs döttrar (Job 42:15). Vi kan också ana att Job hade varit i Sverige och lärt sig jämlikhet. Han lät flickorna få ärva tillsammans med bröderna (42:15). Det var nog rätt ovanligt på den tiden. Men direktör Job försummade sina pojkar. Rikemanspojkarna tog sig ofta friheter och levde ofta rullan i våta fester (1:4). Pappan satt på sammanträden och var på konferenser och då, ja ni vet hur det kan bli …

Men så hände med Job, det som inte kunde hända honom utan bara med andra. Allt kraschade. En fruktansvärd storskräll som alla pratade om länge. Är du nyfiken se läs Job kapitel 1-3.

Problematiken i Jobs bok är nu denna: Hur kan Gud som är så god tillåta att så mycket ont får ske med en god människa? Detta stämde inte för Jobs vänner. Job var nog inte så god. Han måste haft dolda synder.

Hur Job själv reagerade kan man läsa i  1:20, 3:1 ff.
Hur fru Job reagerade kan man läsa i 2:9.
Hur Jobs vänner reagerade kan man läsa i 2:11-13.

Och i de följande kapitlen hör vi hur vännerna reagerar och diskuterar och argumenterar.  Job blir bara mer och mer irriterad på dem. I kapitel 12 svarar Job på vad hans vän Sofar sagt i kapitel 11. Vännerna ger sig ut för att vara så kloka och fina. Men Job tycker de är dumma.  Och så drämmer Job till med ett påstående, där han ler ironiskt åt de kloka vännerna. ”Ni tycker att ni kan ge så bra svar. Men fråga djuren, de kan lära dig.  Fråga fåglar och maskar och fiskar. Prata med djuren!  Dom vet att de är Herrens verk”. Kanske en uppmaning till många idag, som inte vet att också djuren är Herrens verk.

Sedan kommer Job med ett tröstens ord till sina självgoda vänner. Till oss! ”Ni kanske inte begriper så mycket nu. Ge inte upp. Med hög ålder följer vishet, säger Job. Ni kommer så småningom att upptäcka att det är Gud ni behöver. Hos Gud finns vishet och styrka.  Det visste Job. Och Paulus hur man kunde nå denna vishet: Gud inte är långt borta från någon enda av oss ty i honom är det vi lever, rör oss och är till. Där hos Gud klarnar livets gåtfulla mening för oss. Vi upptäcker Guds hjärta. Och vi hör hur det hjärtat slår av kärlek till var och en: För dig! För dig!

Vi sjunger:

Gud inte är långt borta från någon enda av oss

ty i honom är det vi lever, rör oss och är till. 

 

2.    En okänd gud blir känd Gud.

Läs Apostlagärningarna 17:22-31.  

Paulus steg fram inför areopagen och sade: ”Athenare, jag ser av allt att ni är mycket noga med religiösa ting. När jag har gått omkring och sett på era gudabilder har jag nämligen också upptäckt ett altare med inskriften: Åt en okänd gud. Det som ni alltså dyrkar utan att känna till, det är vad jag förkunnar för er. Gud som har skapat världen och allt den rymmer, han som är herre över himmel och jord, bor inte i tempel som är byggda av människohand. Inte heller låter han betjäna sig av människohänder som om han behövde något, han som själv ger alla liv och anda och allt. Av en enda människa har han skapat alla folk. Han har låtit dem bo över hela jordens yta, och han har fastställt bestämda tider för dem och de gränser inom vilka de skall bo. Det har han gjort för att de skulle söka Gud och kanske kunna treva sig fram till honom – han är ju inte långt borta från någon enda av oss. Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till, som också några av era egna skalder har sagt: Vi har vårt ursprung i honom. När vi nu har vårt ursprung i Gud, då får vi inte föreställa oss det gudomliga som något av guld eller silver eller sten, som något en människa har format efter sina idéer och med sin konstfärdighet. En lång tid har Gud haft överseende med okunnigheten, men nu ålägger han människorna, alla och överallt, att omvända sig. Ty han har fastställt en dag då han skall döma världen med rättfärdighet genom en man som han i förväg har bestämt därtill. Det har han bekräftat för alla människor genom att låta honom uppstå från de döda.” 

Paulus är nu på besök i Aten. Han ser det, vi ser när vi kommer dit: Akropolis och alla fina byggnader. Han häpnar och han beundrar. I en bokshop köper han Aratos diktsamling, bläddrar i den, läser i den. Han ser på sin vandring i Atén också många altaren och många gudabilder. Han reagerar då häftigt.  Han blev upprörd i sitt innersta när han såg alla avgudabilder som fyllde staden (17:16). Varför så upprörd? Kan inte var och en få tro som han vill?   Det gör ont i Paulus, därför att han ser den inre nöd som dessa avgudabilder åstadkommer. Har man många gudar i sitt liv blir man aldrig riktigt trygg. Man slits mellan olika gudar. Det finns kanske någon gud någonstans som blir sur över att man inte dyrkar honom. Därför bygger man ett altare åt en okänd gud.

Skulle Paulus bli lika upprörd om han kom till oss? Är det så att han ser vad som är grundproblemet med oss: Våra många gudar! En gud är ju det som styr oss och som vi förtröstar på - vetenskapen, lotto, maktmedia, tekniken, ”vad ska människor säga - guden”, horoskop, mängder av kravgudar som går oss på nerverna. Vi drivs av krav och skuldkänslor och rädslor. Men mitt i allt detta finns en törst och ett rop efter Gud. ”Ditt hjärta jag ej fann”.

Paulus träffar också en del människor, filosofer, tänkare, begåvat folk. Han ger sig i samtal med dem. De tycker att han är en stor pratmakare. Vad är det för visdomskorn den där har snappat upp? /17:18) Man talar om honom som en som inte hade några egna tankar utan bara plockade upp vad andra sagt och låtsades vara en stor lärare. Föraktfullt ler man åt ”den där”.

Man för Paulus till Ares kulle (Areopagen), där den beslutande församlingen, som styrde Athén, samlades till överläggningar. Man ger ordet åt Paulus.  Paulus börjar positivt, han berömmer dem för deras iver i andliga frågor (17:22). Mycket fyndigt anknyter han till altaret åt en okänd gud. Så berättar Paulus om den för många okände guden. Han citerar diktboken av filosofen Aratos som han köpt på stan: Vi har vårt ursprung i honom (i Bibel 1917 var vi släkt med honom). Paulus berättar om vår käre himmelske Fader. Han inte är långt borta från någon enda av oss ty i honom är det vi lever, rör oss och är till. Han har gjort sig känd för oss genom Jesus.

I långa stycken kunde filosoferna hänga med i det som Paulus sa. Men när han började tala om Jesu uppståndelse och om det ansvar, vi har för våra liv, hettar det till.  Grekerna talar om en andlighet som stiger upp till det gudomliga. Paulus talar om Gud som stiger ned till människorna. Gud vandrar ibland oss som människa. Gud möter oss i det mänskliga. För grekerna var kroppen ett fängelse, som vi behövde frigöras från. För kristen tro är kroppen ett tempel åt Gud. Gud tar sin boning i Marias kropp. Han tar sin boning i oss. Ty när vi lever i kraftfältet i Kristus flyttar kraftfältet in i oss Kristus i mig (Gal 2:20).

Det recept som Paulus rekommenderas grekerna och som han rekommenderar oss är omvändelsen. När vi slutar att vända ryggen åt Gud utan vänder om till honom, ser vi hur hans ögon lyser, vi hör hur hans mun talar till oss, vi lyssnar till pulsslagen från hans fadershjärta. Vi kommer in i hans närvaro, i hans kraftfält. Det är i honom vi lever och rör oss och är till

Gud inte är långt borta från någon enda av oss

ty i honom är det vi lever, rör oss och är till. 

 

Image3.    Se poängen: Se på ängen!

Läs Matteus 6:25-30.

Jesus säger: bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset på ängen, som i dag finns till och i morgon stoppas i ugnen, skall han då inte ha kläder åt er, ni trossvaga?  

Bekymra er inte... gör er inga bekymmer... varför bekymrar ni er ...

Jesus trummar in sex uppmaningar till oss att inte snurra runt i bekymren.

Bekymmer är något man kan få. Plötsligt kommer de och oväntat. Ett svagt hjärta börjar krångla, en olyckshändelse förändrar allt, en elak människa sätter krokben, en medarbetare går mig på nerverna. En tsunamin sköljer fram, ett vulkanutbrott från Island förmörkar himlen, en terrorist placerar en bomb i en databas.

Men det finns också bekymmer, som man själv gör. Man snickrar ihop dem, man förstorar dem, förmerar dem, plockar in dem i magen. De ligger som sprängladdning inom oss. Rätt som det är sprängs vi sönder. Snälla och välmenande människor kommer kanske till oss och säger: Bekymra dig inte så mycket. När du hör dem, som säger att du inte ska bekymra dig, så får du bara ännu ett bekymmer: Bekymret över hur du inte skall bekymra dig.

Men när du vågar bli stilla, kan du kanske höra hur Jesus säger så till dig: Gör dig inte bekymmer. När du hör det, märker du något. På ett gåtfullt sätt strömmar det ut kraft från honom. Han ger det som han säger. När han talar till dig, sker något. Han låter en anda av sorglöshet, bekymmersfrihet, glädje, komma in i dig. Bekymmerkrampen släpper. Ett leende letar sig fram på dina läppar. Du får kanske erfarenhet av det vi ibland sjunger: Allt ju vilar i min Faders händer. Fadern har som ni vet två händer: Det är Sonen och den helige Ande. Gud sträcker ned sina två händer mot oss, Han tar tag i oss som sitter fast i så mycket och drar oss upp i sin fadersfamn. Han gjorde det i dopet. Han gör det gång på gång.

Slingra dig inte ut ur de händerna. Där i hans närvaro förstår jag att Han bär för mig en faders hjärta.

Gud inte är långt borta från någon enda av oss

ty i honom är det vi lever, rör oss och är till.

Bekymmer smyger sig in i våra liv. I Bergspredikan läser vi hur Jesus ger oss tre recept mot bekymren: 

 

1.   Se på himlens fåglar

Se på dem och lyssna på dem. Och sjung med dem.  De lovsjunger Guds godhet. ”En fågel sig gläder i himmelens höjd och vindarna lyfter hans vingar”  (Psalm 175:5). Himlens fåglar kan ge dig svar, hörde vi Job säga.

En fågel kan hjälpa oss att lyfta vår inre människa till Gud och att därför också leva bekymmerslöst: De sår inte, skördar inte och samlar inte i lador. Och sedan säger Jesus något som vi behöver lyssna till och fylla vårt inre med: Är inte ni värda mycket mer än de?   Jesus kan hjälpa oss att se vårt verkliga värde. Han befriar oss från värdelöshetskänslor och oduglighetskramper och annat dumt. Jante säger: Du ska inte tro att du är något. Jesus säger: Ni är så värdefulla, ni är den himmelske Faderns barn. Se på fåglarna. Bli fågelskådare. Sjung med dem. Mycket kan hända med oss när vi ser uppåt och lyssna uppåt till Guds budskap. Det är mycket som sker over head.

 

2.   Se på ängens liljor.

Poängen med livet är kanske att ge sig tid att stanna till och se på ängen. På ängen växer liljor och anemoner och rosor och akvileja. Och taraxacum vulgare. Stanna och se. Var närvarande med dina ögon. Vi behöver skönhet. Skönhet är helande. Skönheten låter hälsan krypa in genom dina ögon.

Se på ängens liljor. Se på gräset. Människan är som gräset (säger Jesaja. I Bibel 1917  säger han att allt kött är såsom gräs (1 Petrus 1:24). Människan är gräs-lik!  Lägg märke till att det inte står, som vi sjunger i sommarpsalmen, att allt kött är hö. Hö är säkert vitaminrikt och proteinrikt och nyttigt för både kor och vegetarianer. Men det låter lite visset. Men människan är som gräset. Hon är något mycket fint. Gräset blommar, ger doft och skönhet och glädje. Det är fyllt av härlighet. Människan hör precis som gräset till Guds geniala skapelseverk.

Men även den vackraste blomma vissnar ner och dör. Gräset torkar bort. Blommorna faller av. Men det som består då allting annat förgår, det är Herrens ord. Det är detta ord som förkunnats för er, skriver Petrus (1 Petrus 1:24-25).

Problemet med oss människor är ju att vi rusar förbi allting. Vi får för många synintryck. Vi vänjer oss av med att inte se det vi ser när vi ser. Vi rusar förbi liljorna och vi jagar förbi den lilla människoblomman som letar sig fram i ljuset alldeles i vår närhet. Tag Tjuren Ferdinand till föredöme. Han lugnar ned sig, stannar, luktar på blommor. Och när han blir stucken och arg och får många bekymmer och vill uttrycka sina aggressioner så stångas han inte. Han tar en joggingtur på ängen. 

 

3.   Praktisera Guds närvaro

Dagens sång säger att Gud inte är långt borta från någon enda av oss ty i honom är det vi lever, rör oss och är till. Där i detta kärlekens kraftfält får du veta, att Fadern vet, vad du behöver. Jesus säger: Er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta (Apg 17:32).

Ja, Fadern vill att vi ska veta att han vet hur vi har det.  Därför får vi komma inför hans ansikte. Och tala med honom om det som bekymrar oss. Vi får inte trycka ned bekymren, inte lägga locket på dem, inte för ett ögonblick bli ensamma med dem. Vi får tala med Fadern om dem och lägga dem i hans händer. “Varje dags bekymmer vill han bära.”  

Gud inte är långt borta från någon enda av oss

ty i honom är det vi lever, rör oss och är till. 

 

Du ordbrukare!

Image

Berätta om Job. Vad sa markens kryp till honom?
Berätta om Paulus i Athén. Vad visste han om Gud?
Berätta om poängen med livet. Vad är skillnaden mellan bekymmer och omsorg?
Plocka sju blommor och lär dig namnen på dem

Eftersom du just nu har så gott om tid
kan du unna dig en resa till Bergspredikans berg.
Jag bjuder dig på resan. Du får den gratis. Av nåd.
Tryck här så hamnar du där
.

 

Senast uppdaterad ( 2019-06-16 )
 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk