Dorkas? Miriam? Orpah? Vi får inte ens veta hennes namn. Hon är bara ”Potifars hustru”! Hennes berättelse är kort och ämnet gammalt och beprövat. Denna handling, däremot, där huvudrollen innehas av en förmögen mans uttråkade hustru, vävs samman på ett intressant sätt med den manliga birollen! Låt oss nu titta på en 2000-tals tolkning av den urgamla historien.
Rollfigurerna är: 1) Perotto, högste befälhavare som har uppsikt över många, har ansvar för landets säkerhet och dessutom klättrar uppför karriärstegen. Denne man bor mer än bekvämt i en lyxig villa där han skämmer bort sin 2) hustru. Hon har egna tjänare och allt hon kan önska sig av det materiella. Han har även hittat en 3) assistent Josse, som han kan lita på till hundra procent.
När hon hade ätit färdigt reste sig Fru P. från sin bekväma stol i matsalen och ålade sig långsamt fram till sin man medan hon mjukt rättade till sin åtsittande sidenklänning. Hon suckade djupt, smekte Perottos skuldror och nacke och lutade sig över honom i ett försök att locka till sig hans uppmärksamhet till det hon hade att erbjuda. Utan att se upp, åt Perotto klart sin favorit efterrätt, choklad mousse, och lät den bubblande sensationen fylla sin mun. Samtidigt fördjupade han sig i det senaste numret av Veckans Affärer för att kolla sina aktier och höll upp sin kaffekopp för en påtår av sin specialblandning. Högljutt, fortsatte Fru P sitt ensamma suckande, hällde upp kaffet, och försökte avbryta Perottos tankar genom att fråga, ”Vad ska jag säga Märta att hon ska förbereda till officers middag imorgon kväll”? God mat, visste Fru P., kunde väcka hennes mans intresse.
”Bry dig inte om det, Josse tar hand om allt detta. Han är bara för bra för att vara sann. Vet du, jag tror jag ska låta honom flytta till förstatjänarens hus här på gården. Han kan få ansvaret för hushållet likaväl som han kan administrera befälet åt mig. ”Perotto spann vidare,” Han är samvetsgrann, plikttrogen och ärlig ----. Det kanske har något att göra med att han har en så stark tro på sin gud.”
Fru P. piggnade till. Josse, den unge, välbyggde och utsökt attraktive mannen! Hon hade haft ett gott öga till honom en längre tid och tillåtit sin fantasi skena iväg när det gällde honom. Medan Perotto var imponerad av hans kvalifikationer var hon mer intresserad av helt andra egenskaper. Tanken på att han skulle flytta in i huset intill var fullständigt ljuvlig! Perotto verkade inte ha den minsta aning om hur ensamt det var att vara hemma dagarna i ända att strosa runt i det stora huset. Han hade heller ingen aning om hennes sexuella behov.
Befäls middagen var det perfekta tillfället att värma upp den långe, ståtlige Josse! Hon såg hur han sneglade på hennes dramatiska paljettbeströdda klänning med den låga urringningen både fram och bak. Hon rörde sig så utmanande att han inte kunde missa någon detalj. Hon gick långsamt fram till honom och med en beslöjad röst lät honom förstå att hon var SÅ glad att få veta att de skulle ses ofta i fortsättningen. Hon undrade faktiskt om han inte kunde komma förbi redan nästa dag och börja med sitt uppdrag i huset. Vad kunde han säga? ”Det är klart att jag kommer!”
Perotto gick tidigt från huset varje morgon till. . . ja, vem visste vart? Eftersom Josse tog hand om alla affärerna kunde Perotto fördriva tiden som han behagade. När Josse dök upp nästa dag visade Fru P. honom runt i huset och sparade det stora sovrummet till sist i vandringen. Kattlikt tog hon av sig sin tunna cashmirsjal så fort hon steg in i det rosendoftande rummet och drog Josse till sig. ”Nu får vi ta en välförtjänt paus,” föreslog hon djärvt medan hon slängde sig på den stora, mjuka sängen. Till hennes förvåning drog sig Josse undan, stammade fram att han hade en förtroendetjänst och även om han var fri att ta hand om hushållet på sitt eget sätt. Därför vore det inte tillåtet att röra henne och det skulle dessutom vara ett brott mot hans Gud! Fru P. låg med öppen mun ensam på sängen och såg hur Josse försvann ut genom dörren och hörde hans snabba, hårda fotsteg mot den klädda trappan.
Fru P. fortsatte sin förföriska lek varje gång hon hade tillfälle, dag efter dag. Josse undvek henne det bästa han kunde. Efter en tid bestämde hon att göra ett sista desperat försök att få denne unge adonis. Hon skickade bort alla tjänare i huset och kopplade om alla telefonsamtal till en kontorslinje. Punkligt, precis som vanligt gick Josse raka vägen till sitt kontor, hängde sin jacka på stolsryggen och började jobba. Plötsligt öppnades dörren och in i rummet skred Fru P. med beslutsamma steg, utsmyckad mer i en bedövande doft av Mysk än i klädnad – en nästan genomskinlig och fjäderprydd skapelse vilken lämnade väldigt lite till övers för fantasin. Hon bar en bricka med doftljus, lotioner och två ångande muggar med örtdryck. Med beslutsamhet i blicken sade hon bestämt, ”Idag vill jag ha dig, Josse. Följ med mig NU!” Josse sprang omedelbart ut ur rummet utan att vända sig om och stannade inte förrän han var utanför huset.
Fru P., generad och ursinnig, fullständigt kokade. Hon förstod att Josse kunde få för sig att informera Perotto om vad som hade försiggått. Det gällde att tänka snabbt. Alltså slet hon sönder sin klänning, tog upp Josses jacka från ryggstödet och rusade upp till sitt rum där hon skrek ut sin förtvivlan och vrede genom fönstret . . . . .
Nu säger Du som läser detta, ”Du skojar, det finns ingen sådan berättelse i Biblen!” -Jo då, nästan. Den ”riktiga” berättelsen kan läsas i 1 Moseboken, kapital 39.
Några tankar och frågor angående denna berättelse: Finns det något annat i vårt samhälle som är så missförstått eller missbrukat som vår sexualitet? Kan man ta upp en veckotidning utan att läsa denna berättelse i någon form? Kan man ta upp en dagstidning utan att läsa om sexmissbruk? Varför har det blivit så vanligt i vårt samhälle?
Att vår sexualitet är en värdefull gåva är en röd tråd som slingrar sig genom Skriften från Skapelseberättelsen i det gamla testamentet genom det nya testamentet, där orden om att man och kvinna ska vara ett kött upprepas tre gånger. En hel bok, den erotiska Höga Visan, ägnar sig åt sexuell kärlek. En värdefull ägodel är något vi skyddar så att den inte blir stulen eller misshandlad. Oavsett vilket civilstånd vi än har är vår sexualitet värd att skydda. Det har sagts att vår mest erogena zon är vårt sinne och i det bestämmer vi också våra gränser. Hur ser det ut när det gäller mina dagliga relationer? Är det något jag borde tänka på när det gäller mitt liv?
Läser man vidare efter kapitel 39 hittar man vad som hände med ”Josse,” men Fru P. då? Hon nämns inte igen. Tänk Dig att Du är hennes väninna, lillasyster eller hushållerska. Tänk på och skriv gärna en fortsättning: Hur gick det sedan . . . för Potifars Fru?
