Stiftelsen Bibelskolan.com
 

Sångpostillan

Andra årgången

_________________

Fjortonde söndagen efter Trefaldighet 

Enheten i Kristus

Jesaja 11:10-13, Filipperbrevet 2:1-5, Lukas 22:24-27, Psalt 95:1-7
Läs gärna först dessa texter, lugnt och begrundande. Gå sedan till predikan.

Dagens sång:
Herren Jesus sade: Jag är mitt ibland er,
jag är mitt ibland er som er tjänare.  
Text: Luk 22:27, mel: Karin Braw

 

Inledning
Dagens tema är ENHETEN I KRISTUS.

Enheten finns. Den finns&Anbsp;i Kristus. Paulus berättar i Efesierbrevet 4 om hur vi kan nå fram till den enheten. Han talar om en andlig bodybuilding. Något behöver hända med lemmarna (med oss) i Kristi Kropp. Dagens texter handlar om att de som skingrats och splittras kan hitta något alldeles nytt och spännande i deras gemenskap, när de får focus på Jesus. Dagens sång vill påminna oss om detta fokus, som Jesus själv ger i den sista versen i dagens evangelium, Vi övar oss nu i att sjunga denna sång:

Herren Jesus sade: Jag är mitt ibland er,
jag är mitt ibland er som er tjänare.   

Jishaj samlar splittrat folk
Om det berättar Jesaja. Vi läser kapitel 11, vers 10-13. 

Den dagen skall folken söka sig till Jishajs rot, till honom som står som ett fälttecken för alla folk, och platsen där han tronar skall bli ärad. Den dagen skall Herren åter lyfta sin hand för att friköpa dem som är kvar av hans folk, dem som är kvar i Assyrien och Egypten, Patros och Kush, Elam och Shinar, Hamat och kustländerna. Han skall höja ett fälttecken för folken, förena de skingrade av Israel och samla de kringspridda av Juda från jordens fyra hörn. Då skall Efraims avund upphöra och Judas fiendskap ta slut. Efraim skall inte avundas Juda  och Juda inte hysa fiendskap mot Efraim

Jesaja bäddar ned ett profetfrö i den gammaltestamentliga jorden. Det spirar upp i Betlehem. Men ser en ros utsprungen av Jesse rot och stam. Också vi som lever nu känner en stark doft av himmel och salighet. Det tänds ett hoppets ljus. Livets mörker, dunkel och gåtfullhet tycks inte få sista ordet. Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det (Se Joh 1:5 och Sv Psalm 113).

Både i Gamla och Nya Testamentet liknas Guds folk vid ett träd. Olivträd, fikonträd, vinträd …  Vad händer på Jesajas tid med folket, med trädet? Trädet faller. Folket avfaller. Bara en stubbe blir kvar. Ödsligheten blir stor i landet.  (Jesaja 6:11-13 SFB). Allt verkar kört!

Även om Jesaja fått skriva att stubben skall vara en helig säd (6:13) är det ingen som begriper  vad det är. Inte förrän vi bläddrar fram till kapitel 11, där dagens gammaltestamentliga text finns, går det upp ett ljus också för oss. Det händer något med stubben. Ett liv spirar upp ur Jishajs avhuggna stam, ett skott skjuter upp ur dess rot. När vi står vid slutet av våra möjligheter, står Gud i början av sina!

Vem är Jishaj? Eller Jesse, som han hette i den gamla psalmboken? I den nya psalmboken sjunger vi att det är en ros utsprungen av Davids rot och stam (Sv Psalm 113:1). Jishaj (eller Isai, Jesse) är konung Davids far. 

Profetfröet, som Jesaja bäddat ned i jorden, spirar upp som ett profetord om Jesus, David son. Om honom sägs att Herrens Ande vilar över honom (Jfr Luk 4:18). Himmelska krafter är över Jesus. Han äger Anden i dess fullhet. Lägg märke till i Jesaja 11:2 att sjutalet, fullkomlighetens tal, finns här:

1) Herrens Ande,
2) Ande med vishet,
3) Ande med förstånd,
4) Ande med råd,
5) Ande med  styrka,
6) Ande med kunskap,
7) Ande med fruktan (Jes 11:2 SFB). 

Jesaja säger att alla folk skall söka sig till honom.  Jesus är fälttecknet, som man riktar sig mot och rättar sig efter. De ser hur han lyfter sin hand och griper in i folkens liv. De folkslag som nämns här, är namn på folk som förnedrat Guds folk, krigat mot dem, tagit dem som slavar: Assyrien och Egypten, Patros och Kush, Elam och Shinar (Babel), Hamat och kustländerna. Varje namn är laddat av såriga minnen, tårar, vrede. Men svårigheterna har inte bara kommit från främmande hednafolk. Brödrafolken Efraim (Israel) och Juda har gjort varandra illa, avundats varandra, bekämpat varandra. Men när Ishaijs ättling, David son, Jesus, höjer sitt fälttecken och lyfter sin hand sker befrielse, läkedom, avund och fiendskap upphör.

Ja, det är mycket som förändras, befrias och förnyas, när vi slutar att drivas av denna världens idoler, härskare, maktmänniskor och mediamakter och i stället ser på Honom som är Herrens tjänare, som lider sig fram till oss och älskar sig fram till oss. Ja, han är inte alls långt borta ….

Herren Jesus sade: Jag är mitt ibland er,
jag är mitt ibland er som er tjänare. 

Jesus ger riktmärket för rikt liv.
Om det berättar Paulus i Filipperbrevet 2:1-5,  

Om det alltså finns tröst genom Kristus, uppmuntran från kärleken och gemenskap från Anden, om det finns ömhet och medkänsla, gör då min glädje fullkomlig genom att visa enighet. Lev i samma kärlek, eniga i tanke och sinnelag, fria från självhävdelse och fåfänga. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras. Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus

Det var ett rikt liv man levde i Filippi.  Där fanns tröst, uppmuntran, kärlek och gemenskap i Anden. Där fanns ömhet, medkänsla och mycken glädje. Vilken fin församling!

Men mitt i allt detta fina smög det sig in dess motsats. En del var kärleksfulla bara så länge de andra var det.  Några ville förverkliga sig själva. De stack upp och drevs av fåfänga. Man skröt och framhävde sig själv. Man såg ned på andra och ältade gärna deras fel. Ja, det var faktiskt mycket som inte var bra. Och vill vi veta mer om deras dåligheter kan vi fylla på med exempel på hur det är i Xby församling, ni vet församlingen, där vi själva bor ….

Frågan är vad aposteln Paulus skall säga då han kommer på visitation.
Håller han en rejäl domedagspredikan, så att alla hukar sig och skäms?
Ser han till att några kompetensutvecklade och professionella konfliktlösare från stiftskansliet  sänds dit?

Paulus gör något helt annat. Han ger dem nytt fokus. Se på Jesus, säger han. Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus.

Och så berättar han om hur Jesus med sitt liv gör V-tecknet.
V –  det är förkortning av ordet victoria, seger. V - det är segertecknet.

Detta tecken består av två linjer. En går uppifrån och ner. Den andra går nedifrån och upp. Och båda linjerna berättar om Jesus. Jesus var hos Gud men stiger ned till oss ända längst ned till döden på korset. Han steg ned i vår skuld och vårt lidandes djup och älskade världen tillbaka till Gud (Sv Psalm 62:2).  Den som ödmjukar sig skall bli upphöjd (Luk 18:14). Jesus upphöjer aldrig sig själv. Jesus, HERREN, kommer som TJÄNAREN. Men Gud upphöjer honom och ger honom namnet över alla namn – HERREN, Guds eget namn.  Ett brus av lovsång hörs. 

Om man vänder upp och ned på bokstaven V blir det A.
Detta tecken består av två linjer. En går nedifrån och upp. Den andra går uppifrån och ned. Och båda linjerna berättar om Adam, (som är ett annat namn på dig och mig). Han klättrar uppåt. Han förverkligar sig själv. Adam avsätter Gud, ty han vill själv bli som Gud. Men när han en  stund stått där längst upp på bokstaven A, tappar han balansen och ramlar ned. Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad … (Luk 18:14).

Bokstaven A har ett minus-tecken i sig. Man slår in på livets minussida när man slår in på Adams väg.
Men mitt i bokstaven V ritar Jesus korsets plustecken. Jesus är Herren som kommer till oss som tjänaren. Här är receptet på rikt liv både för Filippi, Xby och dig och mig.

Herren Jesus sade: Jag är mitt ibland er,
jag är mitt ibland er som er tjänare.  

Jesus förvandlar pinsamt till fruktsamt.
Det kan vi lära oss av Lukas i dagens evangelium. Vi läser 22:24-27, 

Lärjungarna kom att tvista om vilken av dem som skulle anses vara den störste. Då sade han till dem: ”Kungarna uppträder som herrar över sina folk, och de som har makten låter kalla sig folkets välgörare. Men med er är det annorlunda: den störste bland er skall vara som den yngste, och den som är ledare skall vara som tjänaren. Vem är störst, den som ligger till bords eller den som betjänar honom? Är det inte den som ligger till bords? Men jag är mitt ibland er som er tjänare. 

Det är en mycket pinsam historia som det berättas om här.
Lärjungarna har varit med om sin första nattvardsgång. De har blivit rejält omskakade av att Jesus säger att en av dem ska förråda honom. ”Inte är det väl jag?” hade de sagt. De hade fått vara med om att Jesus gjort den yngste tjänarens uppgift – att tvätta deras fötter. Han hade sagt att han med detta hade gett dem ett exempel för att ni skall göra som jag har gjort (Joh 13:15).

Men omedelbart efteråt har de börjat gräla. Vem är störst, bäst och vackrast? Pinsamt!
Skulle detta kunna hända oss? Eller har det redan hänt?

Vi firar ju nattvardens måltid till åminnelse av Jesus. Gör detta till min åminnelse, säger han . Det är så han vill bli ihågkommen. Vid varje nattvardsgång landar händelserna i salen i övre våningen. Långfredag och Påskdag kommer med sin seger till oss.

Och ändå! Omedelbart efteråt – vid kyrkkaffet, hemresan hände det … PINSAMT!
Vem är det som lurar oss? Naturligtvis Djävulen. Hans namn betyder ju ”den som kastar isär”, splittrar, söndrar … Han tillåter oss gärna att vara lite religiösa, tala om kristna värderingar. Men när vi börjar umgås med Jesus, läsa om Jesus, sjunga om Jesus, gå till nattvarden blir han alldeles allergisk, rasande …

Varför är människor ibland rädda för fredagen den trettonde?  Den rädslan kommer från Själafienden. Nattvarden instiftades natten till Långfredag, (judarnas dygn börjar vid solnedgången). Denna fredag finns Jesus + 12 lärjungar vid den första nattvardsgången – tretton personer. Nu kan du förstå varför den Onde vill gör mycket av ondo då vi varit nära Jesus. Är vi för nära Jesus är vi förlorade för Satan. Därför sätter han ut bockfoten och vi faller. I stället för att ha focus på Jesus även efter mötet med honom, luras vi att se på varandra: Vem är störst, bäst och vackrast? Lärjungarna kom att tvista om vilken av dem som skulle anses vara den störste.

Ja, detta var verkligen PINSAMT! Men det är ändå märkligt hur man i urkristendomen kunde berätta om de kristna ledarnas fel. Ty poängen med bibelns människor är inte att peka på hur stora de är. Utan hur stor Gud är som kan använda så svaga och småaktiga redskap i sin tjänst. Vilken mäktig Gud vi har!

Vad gör nu Jesus åt dessa lärjungar?
Han berättar om några verkligt stora människor på den tiden. Det var kungarna. De var störst, bäst och vackrast. De låter andra känna sin makt. Folket får buga för dem. De låter kalla sig folkets välgörare. Ers Nåde skulle man kalla dem enligt Giertz översättning. Dessa välgörare var nog också folkets utsugare. Hade man fifflat till sin några miljarder och placerat dem i sina kungliga madrasser, kunde man unna sig att slösa med några hundralappar över ödmjuka undersåtar.

Men det vi tycker är PINSAMT förvandlas av dem till SKRYTSAMT. Och är det skrytsamt blir det för människor omkring dem TRÖTTSAMT. Vem orkar med så egotrippade människor? Vi skulle vilja kalla på Jante för att plocka ned dem. Och för dem själva blir det i längden ENSAMT. Det finns ofta inte så ensamma människor som vår tids makthavare.

Men vad säger nu Jesus till sina lärjungar då och sina lärjungar nu? Han utnämner oss till ANNORLUNDAFOLKET.

Men med er är det annorlunda! Jesus utrustar oss att bli djärva, annorlunda, självständiga. Precis som laxen leker sig motströms utnämner Jesus sitt folk till glada laxar. Gå motströms, men gör det inte surmulet och högfärdigt och föraktande världens många glada syndare. ”Häng med”, får vi säga till dem, vi är på väg till KÄLLAN, vårt livs ursprung. Och när vi hittat källan bjuder vi upp till med dans! Under sång och dans skall man säga: Alla mina källor äro i dig. (Psalt 87:7,  Bibel 1917)

Tillsammans letar vi oss till honom som kan ta hand om det som är pinsamt och skrytsamt och tröttsamt och ensamt ….  Han tar bort våra synder och renar oss i källan. Ger oss nystart!

Har du någon gång undrat över vart han tar vägen med alla sopor och allt skräp vi ger honom? Förr slängde han dem i havets djup (se Mika 7:19). Han har slutat med det nu. Det blev för mycket miljöförstöring där. Nej, våra synder lägger han numera på komposthögen! Där förmultnar de. Så småningom kan det som hamnar där användas som gödningsmedel så att Andens frukt kan börja växa. Det som är PINSAMT, SKRYTSAMT, TRÖTTSAMT och ENSAMT förvandlar han till FRUKTSAMT. Jesus vet tydligen en del om återvinning!

Men lägger också märke till hur Jesus idag lär oss den himmelska matematiken. Störst är den som tjänar mest. Den störste bland er skall vara som den yngste, och den som är ledare skall vara som tjänaren.  Varför vill Jesus att vi ska bli så där små? Därför han vill använda oss bättre. Den som tror på mig han skall utföra gärningar som jag och ännu större, säger Jesus i Joh 14:12. Hur är det möjligt? Jesus ger själv svaret: Ty jag går till Fadern. När vi vänder om och blir som barn, blir som den yngste, blir tjänaren, kan vi själva inte spela herrar över andra och förakta dem. Vi är ju själva längst ned. Vi kan bara se uppåt. Och där upp sitter Jesus hos Fadern, Vi får ögonkontakt med honom. Genom oss kan Jesus utföra gärningar som är större än den han gjorde en gång. Och vid varje nattvardsgång får vi möta honom som kan göra stora ting med oss och genom oss. Han är HERREN – den som är störst av alla. Han möter oss som TJÄNAREN. Han arbetar nedifrån.

Herren Jesus sade: Jag är mitt ibland er,
jag är mitt ibland er som er tjänare.

 



Våra systersajter

Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.

Jesus för dig
Jesus för dig
Bönenätverk
Bönenätverk
Bibelskolan Ung
Bibelskolan ung
Himmelskt söndagsgodis
Rött kors designat av prof. Erik Lundberg
Bengt Pleijels blogg

Våra systersajter

Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.

Jesus för dig
Jesus för dig
Bönenätverk
Bönenätverk
Bibelskolan Ung
Bibelskolan ung
Himmelskt söndagsgodis
Rött kors designat av prof. Erik Lundberg
Bengt Pleijels blogg