Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Sångpostillan - Sextonde söndagen efter Trefaldighet PDF Skriv ut E-post
Skrivet av Bengt Pleijel   
2010-08-16

Image  

  

Sextonde söndagen efter Trefaldighet

 

Dagens bön:

Image

Låt oss be om evigt liv i tron på Jesu uppståndelse:
Tystnad.

Evige Gud, du som är Herre över liv och död –
låt oss leva i uppståndelses kraft, så att vi får del av det liv som aldrig dör.
Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud,
som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet

 

Dagens budskap:

Image 

Döden och livet

1 Kung 17:17-24, Joh Upp 2:8-11, Lukas 7:11-17, Psalt 107:18-22
Läs gärna först dessa texter, lugnt och begrundande. Gå sedan till predikan.

 

Dagens sång:

Image 

Image

 

Vill du höra Bengt Pleijel predika, Anne Mette Pleijel Johnsson läsa text och Bodil Landgren sjunga? Klicka här!

Dagens predikan:

Image

Inledning:

Temat för denna söndag är DÖDEN OCH LIVET. Man har kallat denna söndag också för höstens påskdag. Alla texter handlar om att den ofrånkomliga döden inte får sista ordet. Paulus ger oss i dagens sång ett märkligt påstående. För honom är döden inte något skrämmande och mörkt. Döden är en vinning, säger han. Döden blir inte en makt eller en herre, en Hans Majestät Döden. Döden blir Guds tjänare med uppdrag att föra oss närmare Jesus. Paulus har hittat detta att leva himlen på jorden. Kontakterna uppåt är öppna. Strömmen är påkopplad. Han har vunnit högsta vinsten: FÖR MIG ÄR LIVET KRISTUS. O härliga lott att leva där döden sin överman fått (Ps 258:2).

Nu övar vi oss i dagens sång och gör det med bön om att det skall bli vårt eget hjärtas sång:

För mig är livet Kristus och döden en vinning /2/ 

 

1.     Se, din son lever.

Döden får inte sista ordet berättar 1 Kung 17:17-24.

En tid därefter hände det att sonen till kvinnan som ägde huset blev sjuk. Sjukdomen blev allt värre, och till slut upphörde han att andas. Då sade hon till Elia: ”Vad har du här att göra, gudsman? Du har bara kommit hit för att låta min synd komma i dagen och för att döda min son.” Han svarade henne: ”Ge mig din son!” Så tog han pojken ur hennes famn och bar upp honom till rummet på taket, där han bodde, och lade honom på sin säng. Han ropade till Herren: ”Herre, min Gud, hur kan du handla så grymt mot denna änka, som jag får bo hos, att du dödar hennes son?” Och han sträckte ut sig ovanpå pojken tre gånger och ropade till Herren: ”Herre, min Gud, låt pojken få liv igen.” Herren hörde Elias bön, och pojken började andas och fick liv igen. Elia tog pojken och bar honom från takrummet ner i huset och lämnade honom till hans mor: ”Se”, sade han, ”din son lever!” Då sade kvinnan till Elia: ”Nu vet jag att du är en gudsman och att det verkligen är Herren som talar genom dig.”  

De lyckliga människor som var i kyrkan förra söndagen fick träffa Elia. Vi fick tillsammans med Elia  uppleva att det var i en svår tid för landet. Främmande gudsdyrkan kommer in i landet genom Drottning Isebel. Folket smittas ned av hennes avgudadyrkan. Man hör hur de ropar: ”Baal är gud.” En stor andlig nöd kom över folket. Då sänder Gud Elia, honom vars namn betyder ”Herren är Gud”.    Så fort Elia visar sig säger man: Där går Elia. Men egentligen säger man: Där går ”Herren är Gud”! 

Vi får se hur Elia, denne lille, tuffe profet i kamelhårsmantel och med eld i blicken går in i Ahabs palats och ger en väderleksprognos på 3 ½ år.  Under så lång tid ska det inte komma en regndroppe i landet. Vänder man ryggen åt Gud, kan man ju inte ta emot hans välsignelser och gåvor. Vi får sedan följa Elia till bäcken Kerit och dela hans måltid. Vi kommer ihåg hur korpar kommer med bröd och kött och Elia serverar friskt vatten från bäcken.

När Elia sedan flyttar till Sarefat följer vi med. En fattig änka tar hand om honom och oss. Vi får där vara med om ett underligt olje- och brödunder Mjölet i krukan tog inte slut och oljan i kruset tröt inte, alldeles som Herren hade sagt genom Elia. Läs 1 Kung 17.

Nu kommer fortsättningen. En tragedi inträffar. Elia har gått i lydnad för Herren. Herren har lett honom på alla hans vägar. Gud har välsignat kvinnans familj.  Men så kommer denna tragedi. Änkans son blir sjuk, mycket sjuk och slutar att andas. Det blir en verklig trostest för Elia.

Vi hör hur kvinnan skäller och klagar och anklagar Elia för det som hänt. Du har bara kommit hit för att låta min synd komma i dagen och för att döda min son.”

Vad gör då Elia? Han argumenterar inte. Det enda han säger: ”Ge mig din son!”  Han bär upp pojken på sitt rum och lägger honom på sin säng.  Elia är ”uteboende” hos kvinnan. Han har sitt rum på taket.

Lägg märke hur Elia ber till Gud. Han ropade till Herren: ”Herre, min Gud, hur kan du handla så grymt mot denna änka, som jag får bo hos, att du dödar hennes son?”

Elia talar allvar med Gud. Varför gör du så här? Hur kan du vara så grym? Får man be så?Vi kan jämföra Psaltaren 44:23-27

Det är din skuld att vi ständigt dödas, att vi räknas som slaktfår.
Vakna! Varför sover du, Herre? Res dig! Stöt inte bort oss för alltid!
Varför döljer du ditt ansikte och glömmer vår nöd och plåga?
Vi har sjunkit ner i gruset, vi ligger tryckta mot marken.
Grip in, kom till vår hjälp, befria oss, du som är god!
 

En del av denna bön citeras i Rom. 8:35-37. Men lägg märke till att där slutar Paulus inte i anklagelser mot Gud. Det onda, mörka och svåra tappar sin makt. Tragedin blir en triumf! Över allt detta triumferar vi genom honom som har visat oss sin kärlek.

Vi ser nu vad Elia gör. Han sträcker ut sig ovanpå pojken tre gånger och ropar till Herren: ”Herre, min Gud, låt pojken få liv igen.”  Herren hör Elias bön. Pojken började andas. Han får liv igen. Elia tar pojken och bär honom från takrummet ner i huset och lämnar honom till hans mor: ”Din son lever!” Då säger kvinnan till Elia: ”Nu vet jag att du är en gudsman och att det verkligen är Herren som talar genom dig.”  

Vi kan jämföra denna händelse med det som händer Elias efterträdare som profet, Elisa. 2 Kung 4:32- 35 berättar om det. Där användes ”mun mot mun- metoden” första gången.

Men undret som skedde genom Elia är första gången i Bibeln som en död uppväcks. Genom detta under övertygas en änka i Sarefat att Herren lever. I kapitlet efter detta – 1 Kung kapitel 18 -  skall Elia  få övertyga tusentals människor på berget Karmel om att Gud lever. När folket såg hur Herrens eld förtärde Elias offer, föll de ned på sina ansikten och sade: DET ÄR HERREN SOM ÄR GUD!

Kan detta hända med oss?

Jakob skriver i sitt brev: Den rättfärdiges bön har kraft och gör därför stor verkan. Elia var en människa som vi. (Jak 5:16-17).  Elia var en vanlig människa i tjänst hos en stor Gud. Det kan hända mycket också genom oss när vi har strömmen påkopplad till en Levande Gud. Vi sjunger:

För mig är livet Kristus och döden en vinning /2/ 

 

2.     En dödstrött församling får liv igen.

Vi läser Johannes  Uppenbarelse 2:8-11.

Skriv till ängeln för församlingen i Smyrna:
Så säger han, den förste och den siste, han som var död och har fått liv igen. Jag känner ditt lidande och din fattigdom – men du är rik – och jag vet hur du smädas av dem som kallar sig judar men inte är det utan är en Satans synagoga. Var inte rädd för vad du skall få utstå. Se, djävulen kommer att kasta några av er i fängelse för att ni skall sättas på prov, och ni skall få lida i tio dagar. Var trogen intill döden, så skall jag ge dig livets segerkrans. Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Den som segrar skall inte skadas av den andra döden

Vi tar nu båten till hamnstaden Smyrna på Mindre Asiens västkust. En vacker liten stad. Asiens smycke kallar man den. Vi letar rätt på den kristna församlingen där. Vi slår oss ned bland församlingsborna. De berättar för oss vad som hänt dem.

Vi har fått lida mycket här i Smyrna, säger de. Vi har ofta varit bedrövade. Smädelser och förtal gjorde oss missmodiga och nedstämda. Vi blev förföljda och det ledde till ekonomisk kris. Vi fick pröva på vad verklig fattigdom vill säga.  Vi såg framtiden i mörka färger. Vi anade att förföljelsen skulle bli ännu svårare. Här fälldes många tårar.  Vi kände oss verkligen misslyckade som kristna. Vi undrade om Herren hade glömt bort oss. Smyrna – en dödstrött församling.

Men när det var som svårast, fick vi mitt under en gudstjänst en stark erfarenhet av Herrens närvaro. Det kom ett profetiskt budskap, som verkligen uppmuntrade oss. Herren började tala till oss.  Jag känner ditt lidande och din fattigdom – men du är rik. Ni kan förstå att vi blev uppmuntrade. Vi började tillsammans tala med varandra om allt vi äger i Jesus. Vi fick på nytt lära känna vår Herres Jesu Kristi Fader, han som är barmhärtighetens Fader och all trösts Gud (2 Kor 1:3).

Vi fördjupades verkligen i vår tro. Herren gav oss inga löften om att det skulle bli bättre och bättre dag för dag. Nej, det skulle bli ännu mera förtal och ännu mera förföljelser. Vi skulle kastas i fängelse. Vi skulle prövas. Men Herren uppmuntrade oss med orden: Var trogen intill döden, så skall jag ge dig livets segerkrans.

Det märkliga var att Herren använde allt det vi fått gå igenom för att trösta och uppmuntra och hjälpa andra som kom till oss. Vår dödströtta församling fick liv igen, sa man i Smyrna. Vi fick liv och vi fick förmedla liv.

När vi sedan lämnade Smyrna var vi starkt berörda av vad vi hört och sett. Vi förstod hur viktigt det var att lyssna in Herrens budskap till oss.  För han har verkligen något att säga också idag. Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Vad säger han? Bland annat detta: Den som segrar skall inte skadas av den andra döden. Den andra döden – är den eviga döden, den stora skilsmässan som kommer efter domen. ”Intet kan mig skilja från Guds kärlek /2/. Varken liv eller död, icke djupaste nöd kan mig skilja från Guds kärlek” (se Ps 690 och Rom 8:38-39).

För mig är livet Kristus och döden en vinning /2/ 

 

3.     Gud har besökt sitt folk

Det får vi veta när vi läser Lukas 7:11-17 

Jesus begav sig till en stad som heter Nain, och hans lärjungar och mycket folk följde med honom. Just som han närmade sig stadsporten bars det ut en död. Han var ende sonen, och hans mor var änka. En stor skara människor från staden gick med henne. När Herren såg henne fylldes han av medlidande med henne och sade: ”Gråt inte.” Sedan gick han fram och rörde vid båren. Bärarna stannade, och han sade: ”Unge man, jag säger dig: Stig upp!” Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus överlämnade honom åt hans mor. De fylldes alla av fruktan och prisade Gud och sade: ”En stor profet har uppstått bland oss” och: ”Gud har besökt sitt folk.”

Detta tal om honom spred sig i hela Judeen och landet där omkring.

1.      Jesus besöker sitt folk.

Jesus kommer till Nain, en stad någon mil söder om Nasaret. Lärjungarna är med Jesus och många andra följer med honom. Ofta är det människor i nöd. Jesus drar som en magnet allt elände till sig.

På något sätt händer det också idag. Ofta är det så här med många människor: Man bär inom sig jobbiga saker. Man skakar det av sig. Lägger locket på. Men sår, besvikelser, bitterhet det finns kvar. Och när man kommer in i ett sammanhang där Jesu närvaro är stark, där man ber, där Ordet är i rörelse, då gör sig ofta detta svåra påmint. Åter sänder han sitt ord då smälter det frusna (Psalt 147:18). Det djupfrysta inom oss kommer fram. Men var inte rädd. Jesus är här för att hela och läka och befria. Det var många som följde Jesus då och många som följer Jesus idag. Många med problem.  

2.      Döden hälsar på i Nain.

När Jesus närmar sig stadsporten i Nain bärs där ut en död. Det är ende sonen som ligger där på båren. Och bakom den går hans mor. Och hon är änka. Det är kanske inte så svårt att leva sig in i hennes situation. Hon är förtvivlad nu. Hon kanske går och tänker tillbaka på vad som hänt. För 20 år sen var där bröllop, fest och glädje i Nain. Alla människor i Nain var bjudna. Från grannbyarna kom släkt och vänner. I sju dagar höll bröllopet på. Så gick åren, strävsamma men lyckliga år. En pojke hade de fått. En duktig krabat. Han liknade pappa.

Men så en dag händer något. Flaggorna går ned på halv stång. Människor i Nain talar tyst och dämpat. Så fruktansvärt, sa man, så sorgligt. Pappan hade den ena dagen varit fullt frisk och kunnat arbeta och försörja sig. Så blir han plötsligt sjuk och dör. Nu är hon ensam med sin lille pojke. Och man säger till varandra: Så lite man egentligen vet, så osäkert vårt liv är, så otryggt. Och hon själv tänker detsamma. Hur ska hon klara sig. Men hon klarar det. Hon får arbeta och slita hårt. Grannar, vänner hjälper henne och ställer upp för henne. Och det ljusnar något i det lilla hemmet. Men så en dag går flaggan på halv stång igen. Vad har hänt? En olyckshändelse? En sjukdom?  Vi vet inte. Pojken ligger där nu död. Och begravningståget rör sig ut ur staden. På båren ligger hennes son. Så sorgsligt! Så fruktansvärt! sa man. Hur ska hon orka med det här också. Och hon själv tänker: Är livet verkligen värt att leva längre? Och både hon och vi frågar: Var är Gud i allt detta? Bryr du dig om oss, Gud?

Nu händer något som blir hennes räddning. Hon får möta Jesus. Han går in i hennes nöd. Det är två följen som möts utanför stadsporten i Nain. Det ena är den stora skara av människor som följer änkan i hennes sorg. Det andra är Jesus och alla de människor som följer honom. Det ena är dödens tåg. Det andra är Livets.

Framför begravningståget går den gamle flöjtblåsaren, Han blåser gälla och skärande klagotoner ur sin pipa. Bredvid båren går gråterskorna. De sliter sina kläder och slår sig för brösten. De skriar och ropar och gråter. I Österlandet kan man uttrycka sin sorg, det är viktigt. Hos oss dövar man den.

Det är inte svårt att leva sig in i änkans sorg. Det värker inom henne. Är det verkligen sant? Är det min pojke som ligger där? Är det inte en ond dröm bara? Men det var sant. Och hon är ensam nu. Mycket ensam. Nej, hon är inte ensam. 

3.      Jesus kommer emot henne.

Vad var det som hände i Nain?  När Herren såg henne, fylldes han av medlidande med henne. Ett djupt ord. Han ömkar sig över henne. Det vänder sig inom honom. Och detta leder honom till handling. Vi förfäras ofta, men gör ingenting. Jesus gör här en mängd märkliga saker.

Tröstaren är där. Gråt inte, säger han till henne. Det har många sagt före Jesus och många sagt efter honom utan att det hjälpt. Men när Jesus säger det bor det kraft i hans ord.

Vi kan ibland bli lessna. Det finns mycket som får oss att gråta. Är man lessen behöver man tröst. Ett barn som gråter kryper upp i mammas knä. Äldre barn tycker det är genant. Och är man ännu äldre så har man kanske inte någon mor eller någon annan att gå till. Ingen?

Jo, Jesus Tröstaren går här fram. Stanna, var stilla. På ett gåtfullt sätt strömmar det ut kraft från honom. I bergspredikan säger Jesus: Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade.  I och för sig är det inte saligt att sörja. Men det är saligt att få gråta ut i Jesu närhet. Där han är där är trösten. Den gamle Symeon väntade på Israels tröst. Ett namn på Messias var Menachem, tröstaren. Pröva det när du är lessen. Gå till Jesus, var stilla inför honom, där finns så mycket tröst att hämta...

Det andra märkliga Jesus gör är att han rör vid båren. Om en rabbin hade gjort det hade han inte kunnat göra något mer den dagen. Han hade rört vid en död, han var oren.

Sedan talar Jesus till den döde: Unge man, jag säger dig: Stå upp! Alla stod där och bara stirrade. En som försöker tala till en död!! Många har nog försökt, men ingenting har hänt. Men när Jesus talar händer det något.

Den döde sätter sig upp. Alla står där och bara stirrar, modern, flöjtblåsaren, gråterskorna, bärarna ... Och sedan står det att pojken börjar tala. Vi får inte veta vad han säger. Aldrig någonsin står det att de som uppväcktes berättar om hur det var att vara död. Viktigt. Bibeln är tyst om det. 

4. Vad tänkte människor om Jesus?

1) De fylldes alla av fruktan, står det. Tanken på döden och det som finns på andra sidan kan fylla oss med fruktan. I dessa trakter fanns det mycket vidskepelse. Inte långt från Nain ligger Endor där Saul får spåkvinnan att ta kontakt med den döde Samuel. Guds ord förbjuder oss att göra så. Och när man gör det som är emot Guds ord är det fritt fram för den fruktan som heter skräck...

2) Men fruktan kan också vara en helig vördnad för Gud. Något som föder fram lovsång. De fylldes alla av fruktan och prisade Gud och sade: En stor profet har uppstått bland oss, och: Gud har besökt sitt folk. Inte långt från Nain ligger Shunem. Där hade Elisa en gång uppväckt en änkas son. (2 Kung 4) 900 år senare gjorde Jesus detsamma. En profet hade kommit till dem. Gud hade besökt dem. Gud bryr sig om dem. Gud vill på nytt tala med dem och handla med dem. Det står i Hebr 2:14f att Gud blev människa för att göra dödens herre maktlös och befria alla dem som lever i fruktan för döden. Det som befriar oss från fruktan för döden är att lära känna Jesus. När Jesus uppväckte döda pekade han på vem han själv är: Livets Konung. Och när han själv dör och uppstår förstår vi att Jesus är starkare än döden. Vi behöver inte va rädda för att dö när vi känner Jesus. Därför att Jesus uppstod från de döda på tredje dagen vågar vi tro på syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv. Vi får inte leva här på jorden för alltid. Men vi får alltid leva med Jesus. Vi får leva där döden sin överman fått. Han tänder ett nytt liv i oss så att vi kan sjunga:

För mig är livet Kristus och döden en vinning /2/

 

Du ordbrukare!

Image

Denna söndag, den sextonde efter Trefaldighet, brukar kallas ”höstens påskdag”.
Budskapet om segern över döden möter oss i dagens texter.
Om du känner att du behöver fördjupas i detta budskap kan du läsa nyfikenhetsvandring nr 34.
Där får du reflektera över vad Jesu uppståndelse betyder för oss. Vid åtta hållplatser får du
lyssna till budskapet VI FÅR LEVA.
Tryck här så hamnar du där
.

 

Senast uppdaterad ( 2019-09-29 )
 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk