Första advent. Årg 3 - Gamla vanor och nya tider

Första söndagen i advent

”… och på sabbaten gick han till synagogan, som han brukade”
Från sin barndom hade Jesus med sig som vana att fira gudstjänst varje vecka. Och den vanan fortsatte han med som vuxen. I synagogans gudstjänst finns stommen till den gudstjänstordning vi fortfarande använder: läsning ur Guds Ord, böner, psalmer, trosbekännelse och välsignelse.

Den som har svag karaktär behöver fasta vanor, säger visdomsrådet. Det är så lätt att vår gamla människa får makten över oss, och då måste vi motivera för oss själva varför vi skall gå i stället för att behöva motivera varför vi inte skall gå. Det slaget förlorar vi lätt. Vi hoppar över både en och två gudstjänster, och snart är det regel och inte undantag att utebli. Och då är vår vana att inte fira gudstjänst precis den motsatta till den vanan Jesus hade.

Jesus gick i gudstjänsten varje vecka. Om nu Han inte ville vara utan den vanan i sitt liv – vad säger att vi bör ha en annan vana?

”Herrens Ande är över mig, ty Han har smort mig”
Det hebreiska ordet Messias, på grekiska Kristus, betyder Smord. Jesus är Messias, Kristus, och därmed fylld av den helige Ande.
Kungar kröntes genom att smörjas - kanske skulle Messias/Kristus hellre översättas med ”krönt” för att vi skulle ana sprängkraften i titeln. Jesus är Israels krönte kung av Davids ätt – det är lika revolutionärt som om jag idag skulle utmana Carl XVI Gustaf med att kalla mig Sveriges krönte kung av Wasas ätt! Skulle jag hävda det, så skulle alla snabbt avfärda mig som galenpanna. Och så var det många som gjorde med Jesus också. Men andra började följa honom. För dels visade hans släktträd verkligen att han var en davidsättling och därmed rättmätig arvtagare till den tron som Herren för evigt har knutit till Davids ätt. Och dels hade profetior i Skriften förutsagt hur den utlovade kungen skulle regera: de såg att Jesus uppfyllde Jesajas profetia att befria fångna och ge förtryckta frihet. Inte undra på att folkmassan stämde upp i kungssången när den Krönte red in i huvudstaden!

Och dessutom smordes också prästerna i Jerusalems tempel – kanske skulle Messias/Kristus här kunna översättas med ”vigd” för att vi skall göra samma koppling som dåtidens israeliter. Jesus är Israels prästvigde översteofferpräst med uppgift att bära fram ett fullkomligt offer som kunde sona världens synd och försona oss med Gud. Hans prästgärning var att öppna vägen till Gud. Och när vägen till Gud är öppen, då är Guds rike nära., och Jesus ger oss en ”demoversion” av hur skapelsen återupprättas i Guds rike bl.a. genom att ge blinda synen, bota sjuka, driva ut demoner och uppväcka döda.

Men också profeter kunde smörjas till sitt ämbete – kanske skulle Messias/Kristus här kunna översättas med ”insatt”. Jesus är utvald och insatt som Israels störste profet, den profet Mose förutsade. Det Han säger är Guds ord och vilja. Ja, Han är Ordet själv, Guds skaparord, som blivit människa. Det betyder att det blir alltid som Han säger, vare sig Han säger ”Varde ljus” eller ”Varde ett nådens år”. Inte undra på att folket häpnade när Han bar fram ett evangelium (glädjebud) för de fattiga, som i Bergspredikan. Han förkunnade ju med makt, det blev som Han sade och Han etablerade Guds rike på jorden: en ny tid hade kommit!