Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Att döma eller inte döma ... PDF Skriv ut E-post
Skrivet av Göran Simonsson   
2011-07-09
Zlatan har guldläge, är i straffområdet och en hårsmån från avgörande - då kommer en av brassarna och fäller honom! Publiken på Råsunda tjuter! Straff! Rött kort!! Åk hem till Rio!!!
Men så märkligt - ingen visselpipa hörs? Vad nu?!? TV-sporten går fram till domaren: ”Hur känns det?” lyder den eviga sportfrågan. ”Jag vill inte döma”, säger domaren.
Vem dömer då? Publiken? Vem kan veta vad som är rätt dom? Filmade Zlatan? Eller blev han verkligen fälld? Vad såg brasilianarna i publiken? Vad såg svenskarna?

Vill vi ha det så?

Eller: Din dotter misstänks för ekonomiska oegentligheter. Utredning görs. Det visar sig att det handlar om avancerad mobbing på hennes arbetsplats. Hon är oskyldig. Bilden i media är klar: Kvinnlig förskingrare. Saken kommer upp i domstolen. Men mannen med klubban säger: ”Jag vill inte döma.” Din dotter får ingen frikänannde dom. Medias omdöme blir hennes dom.

Vill vi ha det så?

Eller: En bil med berusad yngling som förare mejar ner en mamma med barnvagn. Mamman och barnet dör. Fallet är solklart, med vittnen, snabbt polisingripande och dokumentation. Rättssalen vibrerar av anhörigas halkvävda gråt, av kravet från åhörare att rättvisa skipas - och av den skyldiges ångest och ånger sedan han insett vad han gjort. Men vad hörs i rättssalens högtalarsysetem från rättens ordförande? ”Jag vill inte döma.” Vad blir följden? Anhöriga får inte det mått av upprättelse en fällande dom skulle innebära. Rattfyllan markeras inte som ett dödande brott. Och förövaren får inte möjlighet att sona sitt brott.

Vill vi ha det så?

Själklart vill vi inte ha det det så. Känslan för rättvisa sitter djupt hos oss. Ibland kan den vara svår att skipa, men oftast finns det klara linjer att följa. Ett samhälle kan inte fungera om det inte fälls domar, fällande eller friande, vare sig det gäller Svea Rikes lag eller Svenska landslaget.

Men så kommer tron in i bilden. ”Jag tror inte på en dömande Gud”, hör man ibland någon säga. Man menar säkert med det, att man vill framhäva att Gud är förlåtande, nådig och barmhärtig. Kanske har man fått sig ett slag i ansiktet av någon kristen företrädare som varit allt annat än förlåtande, nådig och barmhärtig.

Men att inte tro på en dömande Gud - är det kristet? ”Därifrån igenkommande till att döma levande och döda”, bekänner vi jublande söndag efter söndag. Återkomsten längtar vi efter - ”Marana ta! - Du, vår herre, kom!” - men domen ...?

Jag tror på en dömande Gud. Men jag tror inte på dömande människor. Det är inte publiken som ska döma matchen. Det är inte media som ska döma i brottsmål. Och när brott begåtts, ska domstolen fälla, för att någon form av upprättelse åt de drabbade ska kunna ske och för att den skyldige ska kunna sona sitt brott.

Gud är en rättvis domare. Hans dom varken kan eller behöver överklagas. Han behöver inte ens en Åklagare - han vet allt, vilket ju Petrus bekänner på stranden vid Gennesaret. Han rannsakar hjärtan och njurar, han vet om vad vi tänker säga, redan innan orden hunnit till våra läppar .... ”Vart ska jag fly för ditt ansikte?”

Ändå står de som är på Domarens vänstar sida och ”överklagar”: ”När såg vi dig hungrig? När lät vi bli att besöka dig? Här måste vara något missförstånd.” Men inför den allsmäktige, allvetande och allseende domaren är inga missförstånd.

Det är det som är det djupa kärleks- och glädjebudskapet i att bekänna att vi har en dömande Gud!

”Då Gud lät sin egen Son bli lik en syndfull människa och sände honom som ett syndoffer, dömde han synden i människan.” Rom 8:3. Därför blir det ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus.

Det vi genom vår synd gör oss skyldiga till - överträdelser, försummelser - är vår skuld. På skuld följer straff. Den som är skyldig ska dömas. Gud ser inte genom fingrarna. Han är helig och rättfärdig. Inget mörker finns i honom. Men: han lät allas vår missgärning drabba honom, den lidande tjänaren, Jesus. Det vi borde dömas till drabbade honom och över oss vilar en friande dom. ”När Jesus dog, dog han bort från synden, en gång för alla.” Rom 6:10.

Men vad ligger i att man inte ska döma, då? Jo givetvis att du och jag inte ska döma! Herren är domaren och han ska döma. Du och jag varken kan eller ska eller får döma.

Får man inte säga att någon gör fel, då? Självklart! Det är vår kristna plikt: ”Om någon skulle ertappas med en överträdelse skall ni som är andliga människor visa honom till rätta, men gör det med ödmjukhet och se till att du inte själv blir frestad.” Gal 6:1.

Är inte det att vara dömande, då? Vi är ju så livrädda att verka ”dömande”, så livrädda att vi kanske inte ens vågar rädda livet på någon som håller på att gå under. När våra barn blir körkortsinnehavare säger vi förstås, att om de kör mot rött ljus eller kör i 140 genom sta´n eller på vänster sida av vägen - då kan de bli dömda och bli av med körkortet. Är vi dömande? Nej, domaren dömer, vi varnar.

Och ännu mycket mer: Om vi ser att någon bryter mot det Herren vill, då ska vi varna och i ödmjukhet visa till rätta. När en människa tar varningen på allvar, öppnar sig omvändelsens och förlåtelsens väg. Då blir det glädje bland Guds änglar! Då förkunnas den friande domen: Mitt barn, dina synder är dig förlåtna!

Tack och lov att vi har en dömande Gud!
Senast uppdaterad ( 2011-07-09 )
 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk