Dansk seminarist PDF Skriv ut E-post

Martensen-Larsen berättar också om en dansk seminarist, som dog i tuberkulos i mars 1914. När man ville ge honom opium under dödskampen, sade han: "Nej, jag vill vara vid sans i min strid." Det var halvmörkt i sjukrummet. Då säger Olof – så hette den sjuke: "Det är för mörkt härinne. Bär ut mig i vardagsrummet, där kan jag bättre se Jesus." Man gjorde som han begärde. Fadern tecknade korsets tecken på hans panna. "Också på bröstet, Far", sade han. Efter en stund bars han tillbaka till sin säng, och man sjöng hans älsklingspsalm: "Håll dig blott till ditt Fader vår ..." De anhöriga stod kring hans säng, utom den trettonårige brodern, som låg på knä vid fotändan av sängen. Plötsligt reste han sig upp och sade: "Se hur Olof lyser, och han ser så förändrad ut!" De andra stod i helig förundran. Hans ansikte lyste. Och när ljuset var som klarast, utbrast han med jubel i rösten: "Nu är jag hemma hos Gud, Mor, Petra och många, många fler!" Därefter brast hans blick.

 

(Sven Danell: SAGT INFÖR DÖDEN - DE SÅG, DE HÖRDE NÅGOT .... NÅGON)

 
< Föregående   Nästa >