Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
9 :e söndagen efter Trefaldighet - Årg 3 - DEN OMVÄNDA FÖRSKINGRINGEN PDF Skriv ut E-post

Ingen av Jesu liknelser är väl märkligare än den vi får höra om nu på söndag. Så märklig att jag låter skriva av den här:

Jesus sade också till sina lärjungar: "Det var en rik man som hade en förvaltare, och denne beskylldes för att förskingra hans förmögenhet. Mannen kallade till sig honom och sade: 'Vad är det jag hör om dig? Lämna in dina räkenskaper, du kan inte vara kvar som förvaltare.' Förvaltaren tänkte: 'Vad skall jag göra nu när min herre avskedar mig? Gräva orkar jag inte, och tigga skäms jag för. Jo, jag vet vad jag skall göra så att folk tar emot mig i sina hus när jag mister min tjänst.' Han skickade efter dem som var skuldsatta hos hans herre, en i sänder, och frågade den förste hur mycket han var skyldig. 'Hundra krus olja', svarade mannen. Då sade han: 'Här är ditt skuldebrev, sätt dig genast ner och skriv femtio.' Sedan frågade han näste man: 'Och du, hur mycket är du skyldig?' - 'Hundra tunnor vete.' Då sade han: 'Här är ditt skuldebrev. Skriv åttio.' "
 
Och Herren berömde den ohederlige förvaltaren för att han hade handlat klokt. "Denna världens människor beter sig klokare mot sina egna än ljusets människor gör. Ja, jag säger er: använd den ohederliga mammon till att skaffa er vänner som tar emot er i evighetens hyddor när mammon lämnar er i sticket.
(Luk 16:1-9)

Alltså: En förvaltare har förskingrat stora summor från sin arbetsgivare: När han blir upptäckt, förskingrar han  ytterligare genom att skriva ner sina vänners skulder till sin herre. Och för detta får han uppenbarligen Guds beröm!

Var kan Jesus hitta något gott i en  så omoralisk liknelse? Det flesta kommentatorer menar nog att liknelsen har en enda poäng: Förvaltaren handlade klokt (smart!) när han såg sin belägenhet. När vi ser vår allvarliga belägenhet inför Gud och evigheten, bör vi också agera, snabbt och konkret, för att söka vår räddning.

Men jag undrar om man inte kan lägga in mer, utifrån principen "Skrift skall med skrift tolkas".

1. Vi är alla förskingrare inför Gud. 
Vi har inte använt hans gåvor som vi borde.

2. Vår skuld är för stor för att vi skall kunna betala tillbaks den själva.
"Gräva orkar jag inte och tigga skäms jag för" - jämför psalm 230: "Om jag strävar aldrig så, räcker ej min kraft ändå till att lyda helt din lag. Om jag gråter natt och dag står dock syndens fläckar kvar. Blott i dig jag frälsning har" - Därför:

3. Vi får lita till att Herren Jesus har gått in i vårt ställe och betalat. Rom 3:23-24.
 
4. Har man förstått att detta är räddningen, blir man "nådisk" också mot sina medmänniskor. 
T ex genom att förlåta: "Förlåt oss våra skulder, såsom och vi förlåta dem oss skyldiga äro".

5. Ett sådan barmhärtighet behagar Herren.
I bergspredikan säger Jesus "Saliga de barmhärtiga, de skall möta barmhärtighet" Matt 5:7.

6. Med en sådan  "omvänd förskingring" kan vi dessutom vinna människor för himmelen!
När vi bara använder pengarna för egen räkning, blir de ofta till begär och en ond makt ("Mamons goda") Men vi kan vända på riktningen, och i stället prioritera att använda våra pengar och saker till att hjälpa och välsigna andra. Då kan dessa genom vårt sätt att hantera rikedomarna få  hjälp att hitta hem till Gud. Och kanske kommer de, om de har dött före oss, att finnas med i himmelen och hälsa oss välkomna dit: "Tack för att du med ditt sätt att använda pengarna hjälpte mig att få komma hit".

Åke Reinholdsson

 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk